Ett gäng it-utvecklare sitter på ett kafé och snackar om sina visioner för webben. En ny social mötespunkt om böcker och läsning, kan det vara något?
Strax efteråt kommer det fram en kille som hört deras samtal. Han tycker deras idéer låter intressanta och vill höra mer.
Nu har it-utvecklarna Henrik Berggren och David Kjelkerud ett kontor i stadsdelen Mitte i Berlin. Med kaffemaskin. Tjänsten Readmill närmar sig lansering.
Killen på kaféet, som hört samtalet, var en riskkapitalist. En sådan vars verksamhet går ut på att leta upp intressanta affärsidéer och entreprenörer, förse dem med kapital för att sedan, när bolaget är igång och genererar pengar, få tillbaka det satsade och förräntade riskkapitalet.
Ibland blir affärsidéerna lönsamma, ibland inte. Men en sak har de gemensamt: de behöver kontanter, och någon som är villig att satsa även om det skulle gå åt skogen. Det är ju därför det heter riskkapital. Och, här är grejen: riskkapital uppstår inte från tomma intet.
Det händer att riskkapital kommer från staten och stora riskkapitalbolag. Bolaget Hövding, vars grundare Anna Haupt och Terese Alstin kommit på idén om en uppblåsbar cykelhjälm, fick en grundplåt på 300 000 från statliga Vinnova och 20 miljoner från Industrifonden. Därtill har privata riskkapitalbolag fyllt på med ytterligare 40 miljoner.
Men riskkapital kommer först och främst från andras förmögenheter. Från människor som lyckats skrapa ihop ett kapital och är beredda att riskera en del av det för att ge någon annans affärsidé en chans.
Riskkapital behöver inte alltid handla om miljoners miljoner. Det kan lika gärna vara att din pappa köper aktier för några tusenlappar i din nystartade blomsterbutik. Eller att moster ställer upp med ett litet kapital för verktyg till ditt snickeri. Ofta är det, som SvD skriver, stöttande individer av kött och blod, och med en hacka på banken, som är alldeles avgörande.
Sverige behöver jobb. Jobb skapas i företag. Företag behöver pengar. Alltså: Sverige behöver människor som har pengar och är beredda att satsa dem i nya företag. Vi behöver riskkapitalister, stora som små. I stället för att se det som ett problem att vissa människor blir rika borde vi fundera på hur fler kan bli det.
"Det är rätt oslagbart", beskriver Readmills Henrik Berggren kafémötet med riskkapitalisten. Fler borde få uppleva den oslagbara känslan.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om riskkapital, riskkapitalister, kapitalism, skatter, Readmill, Hövding, Vinnova, Industrifonden
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar