2008-01-29

Film à la Surprise

För en del av den lilla julbonus som fackförbundet ST i all sin outgrundliga vishet och stora nåd förhandlat fram till oss oorganiserade arbetstagare tänkte jag unna mig lite påfyllning i filmhyllan. Alltså surfade jag in på Cdon.com och beställde fyra riktigt bra filmer - Zozo, La vie en rose, Capote och Undergången. I dag damp beställningen ner i postlådan. Lycklig som ett barn på julafton plockade jag fram den ena filmen efter den andra - Zozo, La vie en rose, Capote och, eh, Kukhäxan.
Vilken ska bort?

Den sistnämnda är, av omslaget att döma, en s.k. vuxenfilm. Den är producerad i Tyskland och handlar (enligt baksidestexten) om "Sylvana, en kvinna som låter begären styra hennes handlingar. Hon kan konsten att manipulera en man och hans trollstav till att utföra underverk i sängen". Sylvana avporträtteras också i en inte tekniskt högklassig men påfallande figurativ bildsvit.

Jodåsåatt. Till helgen blir det filmmaraton med lite knorr på slutet.

2008-01-28

... i alla domar rätt göra

Min första dag som nämndeman i Södertörns tingsrätt fick ett lite snöpligt slut; eftermiddagens intressanta misshandelsmål blev nämligen inställt. Men vi fick å andra sidan gå hem tidigt vilket ju är trevligt på sitt sätt.

I dag hann vi med att döma av tre mål. Ett som rörde rattfylla, ett som rörde rattfylla och vållande till kroppsskada och ett som rörde olovlig körning och smitning från olycksplats. Förutom rådmannen, som var synnerligen sympatisk, så bestod nämnden av två pensionärer och så jag.

Att döma (hihi) av de nämndemän jag såg i uppehållsrummet så är nämndemannakåren ganska homogent gråhårig. Enligt Domstolsverket ska nämndemannakåren spegla befolkningen men... well, jag kan väl säga som såhär att som 28-åring kände jag mig ganska underrepresenterad. Ja, frågan är om det inte är en klar minoritet av nämndemännen som inte har egna minnen från andra världskriget. Så mycket för den speglingen.

Om de domar vi beslutade i dag får jag inte säga så mycket. Jag kan bara konstatera att det var intressant att få sitta på andra sidan skranket (för en gångs skull, höll jag på att säga) och det är rätt spännande att lyssna på och jämföra de olika utsagorna, bedöma olika människors trovärdighet och så vidare. Man märker att det krävs en garvad lögnare för att åstadkomma koherens och konsekvens i en uppdiktad historia.

Till randanmärkningarna kan läggas en subtil tuppfäktning mellan åklagaren och försvarsadvokaten rörande vilka egenskaper som bör tillskrivas en bonus pater familias. Lite småkul att iaktta en tillrättavisning lätt kamouflerad i välformulerad juristprosa.

2008-01-27

Citatet

"Depressingly ordinary."
Arkitektgruppen Archigrams förgrundsfigur Peter Cook om samtida svensk arkitektur (SvD 27 januari).

Man önskar ju man hade något att slå honom i huvudet med - några fräcka, nyskapande, hoppingivande arkitektoniska skapelser med svensk stämpel - men jag kommer inte på något. Depressing, var ordet.

Släkten är värst?

I en DN-artikel om det svenska personvalssystemet fäller socialdemokraten Morgan Johansson följande häpnadsväckande kommentar (apropå att det i en liten valkrets inte krävs särskilt många röster för att "kryssa fram" en personvalskandidat):
"Det är släkten, plus några till."
Vad menar Morgan Johansson egentligen? Borde en röst från någon som är släkt med kandidaten inte räknas kanske? Eller är han helt enkelt bara rädd för att personvalssystemet på sikt riskerar att slå ut okarismatiska betonghäckar som han själv?

2008-01-22

Gurkburk

Vill ni höra hur en bilförsäljare från Halmstad låter, klicka här. Otroligt kul.
(Men strunta i chefen, han är utböling.)

2008-01-21

I-landsproblem

Om man köper ett nytt paket müsli, dessutom med en ny smak som man gärna vill testa, måste man då tvinga i sig det där sista mjöliga spannmålet som finns i botten av det gamla müslipaketet? Eller är det okej att slänga det där sista, trots att det egentligen skulle räcka till typ en portion till?

Etymologi

Inför sommarens (än så länge endast diffust planerade) Italienresa försöker jag komma i rätt stämning genom att läsa lite böcker med anknytning till Italien och romarriket. Som tur var hade jag en del oläst i bokhyllan - Conn Igguldens Roms portar, Steven Saylors Romarblod (rekommenderas!), Hans Furuhagens Rom. Marmor och människor, Andrea Camilleris Telefonkoncessonen och Umberto Ecos Drottning Loanas mystiska eld passar alla väl in på temat.

En av dagens slösurfsessioner på jobbet ägnade jag åt antikens Rom och snubblade då över följande otroligt värdefulla vetande.

It was the custom in Ancient Rome for the men to place their right hand on their testicles when taking an oath. The modern term 'testimony' is derived from this tradition.
Och eftersom jag läste det på internet så är det naturligtvis sant.

Citatet

Skulle tro att antalet genuint kulturintresserade i Göteborg uppgår till cirka 800 personer.
Henrik Wallgren i G-P den 11 januari.

2008-01-20

Som man sår får man skörda

Inför 2006 års val var det bara 46 procent som visste vilket parti som satt i regeringen. Resten hade inte en aning eller gissade på något helt annat parti än socialdemokraterna. Flest okunniga väljare har socialdemokraterna och det rör sig då om vilka partier som finns, hur Sverige styrs politiskt, enkla personfrågor och vad olika sakfrågor handlar om. Av de kunnigare väljarna röstar flest på folkpartiet och sedan moderaterna. (SvD den 20 januari)
Pålästa och välinformerade väljare röstar borgerligt, alltså. Plötsligt förstår man varför vänstern tycker så illa om att Jan Björklund vill avskaffa deras omhuldade flumskola.

2008-01-10

Hitta Nemo

Den senaste veckan har präglats av ett instabilt hälsotillstånd. Min gode vän Petter har lanserat diagnosen PTSD-relaterad dyspepsi. (Petter är entusiastisk hobby-medicinare och grämer sig i hemlighet över att han måste utveckla tråkiga online-databaser i stället för att vara läkare eller bilmekaniker.) Oavsett vilket kände jag att jag behövde en extremt lugn och händelsefattig helg.
Således har den mest dramatiska händelsen varit ett besök på City Gross i Kungens kurva. Skulle lika gärna kunnat handla på Sabis Gullmarsplan, men det var en bra ursäkt för att få provåka Petters nya bil (en miljöbil med 200 hk; låter som en självmotsägelse men han slipper trängselskatt i alla fall).

Extremt asocialt alltså, men samtidigt skönt. Skönt att ha tid att läsa igenom allt som inte hinns med under veckorna (ni som prenumererar på Economist förstår vad jag menar). Skönt att kunna ägna sig åt en bok för en gångs skull (f.n. halvtråkiga Roms portar av Conn Iggulden). Och ikväll ska jag titta på Hitta Nemo.

2008-01-09

Clamour for glamour

Grammisgalans efterfest hade besök från Skatteverket. Jo det är sant, jag var en av de lyckliga (nåja) innehavarna av ett sånt där glittrigt guldarmband som gjorde att man fick komma och mingla lite med kändisarna efter galan. Vad det nu skulle vara bra för. Att placera mig bland en massa kändisar är litegrann som att sätta en neanderthalare i en datorsal. Jag vet inte riktigt hur jag ska bete mig bland alla dessa märkvärdiga människor. Är inte direkt typen som går fram till Carola och säger hejsan tjosan. (För övrigt: Säga vad man vill om Carola, men hon har star quality - hon bytte faktiskt outfit mellan själva prisutdelningen och efterfesten!)

Jag fick i alla fall hälsa på några Idol-människor; en superblonderad Idol-Danny, en rar, och likaledes blond, Idol-Amanda, en Idol-Ola och en Idol-nånting-på-M (Martin? Marcus? Mattias?). Alla var verkligen pyttesmå. Det var Orup också, förresten.

Carl Bildt var rolig att titta på, i sin gräsliga kavaj med råttmönster (sic!). Pratade lite Italien med hans fru.

Kunde också nöjt konstatera att varken Eric Gadd, Petter eller Sarah Dawn Finer ser särskilt glamorösa ut när de är halvpackade. Men de gör ju det när de är nyktra åtminstone, så de drar väl längsta strået i alla fall.

2008-01-06

Färgäkta

Glöm allt positivt jag skrivit om Domaine du Vieux Lazaret. Ett jävla skitvin är det. Åtminstone när det hamnat på mormors linneduk. (Eventuellt får jag skylla mig själv som lät duken ligga och torka in ordentligt i en vecka innan jag stoppade den i tvättmaskinen.)

Söndagkvällens humör bättrades dock på av Woody Allens Scoop, en av de bästa komedier jag sätt på länge (jo, faktiskt bättre än Göta Kanal 2...).

Varde ljus!

Efter ett par dagar i civilisatoriskt mörker (dit räknar jag nu inte julvistelsen på Västkusten) har Com Hem nu sett till att min tillvaro återigen illumineras av åtkomst till internet. Vilket gör att jag äntligen kan få lite utlopp för mitt behov att kontaminera cyberrymden med förflugna ord och vilsna tankar.

Julen var bra; nyår var dock bäst. Trots att jag, som ovan kock, var ett nervvrak ungefär två veckor innan nyårsmiddagen (drömde nästan mardrömmar om hummersoppa, örtagårdsstek och vinkokta päron) så gick allting som smort. Möjligen bidrog Spruceups nyårschampagnelåda till detta - med några glas Jean-Paul Morel cuvée speciale till fördrink så kunde det bara bli bra.

Vi fortsatte på champagnetemat till förrätten; hummersoppan ackompanjerades av Michel Cousinat brut tradition, vilket visade sig vara ett utmärkt val. Den örtagårdskryddade rostbiffen blev lyckligtvis alldeles lagom rosa i köttet och vinet, Domaine du Vieux Lazaret 2005 (Châteauneuf-du-Pape) var det godaste jag druckit sen en vällagrad Montes Alpha i höstas. De vinkokta päronen, som serverades med råkräm och Château Menota 2005 var en ren njutning. Nånstans efter kaffet med avec började det bli lite dimmigt, det måste erkännas. Men det blev bubbel på balkongen vid tolvslaget och sen alldeles för hög musik i några timmar.

Hummersoppa serveras.

Hedda.

Hedda och Thomas.

Jag, Erika och Måns.

Så här galen kan en skattejurist bli.

Bildens suddighet är betecknande.

Dagen efter ägnades åt omhändertagande av disk.