Mer offentlig belysning i ytterstaden

Ytterstadens miljöer får inte glömmas bort när stadens offentliga belysning planeras. Det har Folkpartiet drivit igenom i trafik- och renhållningsnämnden.

Offentlig belysning är kanske inte det man tänker mest på i dessa tider när den härliga vårsolen glänser som mest, men idag beslutade trafik- och renhållningsnämnden faktiskt om utgångspunkterna för en övergripande ljusstrategi för Stockholms offentliga belysningsmiljöer.

Bra offentlig belysning behövs – i hela staden.

Syftet med offentlig belysning är att försköna, vägleda och skapa trygghet när mörkret sänker sig över staden. Alla dessa aspekter är angelägna, men när jag läste genomgången av aktuella och planerade offentliga belysningsprojekt hajade jag till – av de 13 projekt som räknas upp finns 12 i innerstaden. Bara ett (Tensta vattentorn) är beläget i ytterstaden.

Jag har tidigare reagerat på den lite njugga inställning till ytterstaden som ibland lyser igenom i de ärenden som vi politiker får (se t.ex. Stad eller förort – en cykelställsfråga?). Även när det gäller belysningsprojekten tycker jag det är svårbegripligt att så mycket prioritet läggs på innerstadens miljöer, medan ytterstaden i stort sett förbises helt – trots att det naturligtvis finns både behov av och potential för förbättrad offentlig belysning i ytterstaden.

Därför är jag glad att jag och mina Folkparti-kollegor i nämnden lyckades driva igenom en skärpning på detta område. I det förslag till beslut som alla Allianspartier (och även Vänsterpartiet) nu enats om understryker vi att det är viktigt att på ett tydligare sätt väva in ytterstadens stadsmiljö i programmet. Trafikkontoret får därför i uppdrag att se över vilka platser i ytterstaden som kan vara lämpliga för belysning i samarbete med privata aktörer.

Jag ser fram emot att även vi som bor i ytterstaden i framtiden kommer att få glädjas över ny trygghets- och trivselskapande offentlig belysning.

Stad eller förort – en cykelställsfråga?

I en ny rapport anser Trafikkontoret att olika cykelställ ska användas beroende på om det är "förortsmiljö" eller "stadsmiljö". En olycklig uppdelning, tycker jag.

Nästa vecka kommer trafik- och renhållningsnämnden fatta beslut om en kraftig utbyggnad av antalet cykelparkeringsplatser i Stockholm. Det är välbehövligt, eftersom Stockholm ligger långt efter andra cykelstäder när det gäller p-platser för cyklar.

Till grund för beslutet ligger en rapport som Trafikkontoret tagit fram, Cykelparkering i Stockholm. Den innehåller en hel del intressant läsning, såväl vad gäller befintliga cykelparkeringar och hur de används, var det skulle behövas flera och hur de bör vara utformade.

Gissa vad som är förorts- respektive stadscykelställ?

En passage i rapporten fick mig dock att studsa till. Under rubriken "princip för val av ställ" står det följande:

"I cykelparkeringsplanen har modellerna Bågen och Urban valts att användas, i enlighet med cykelparkeringshandboken. Utgångspunkt har varit att Urban har rekommenderats i stadsmiljö och Bågen i förortsmiljö."

Tydligen tycker alltså stadens tjänstemän fortfarande att vi ska göra skillnad på "stad" och "förort", och att staden ska kännetecknas av en viss typ av cykelställ, medan "förorten" ska kännetecknas av en annan typ. Jag vänder mig starkt mot detta resonemang. Jag har inget emot att man rekommenderar olika typer av ställ i olika typer av miljöer. Men stad–förort är ett illa valt motsatspar, av flera skäl.

Dels för att det förstärker den redan rådande "klyftan" mellan inner- och ytterstad i vår kommun. Vad Trafikkontoret anser att det ska tjäna för syfte förstår jag inte, särskilt inte när Stockholms översiktsplan strävar mot att överbrygga denna klyfta genom ett ökat promenadstadstänk.

Dels för att det framstår som föga ändamålsenligt. Vad är "förortsmiljö"? Är det måhända kvartersstrukturen i Skarpnäcks gård man syftar på? Och med "stadsmiljö", tänker man då på de glesa lamellhusen i Hjorthagen?

Ibland talas det om politiska "cykelställsfrågor", dvs. små, vardagsnära frågor av struntsakskaraktär. Detta är kanske en cykelställsfråga (i dubbel mening) men jag blir en smula beklämd när jag märker att stadens tjänstemän fortfarande tycks upprätthålla gamla tankemönster kring "staden" och "förorten", och där "stad" och "förort" tydigen behöver skiljas åt med olika modeller på t.ex. papperskorgar, gatubelysning – och cykelställ.

Jag tycker att när vi bygger framtidens Stockholm så ska sträva efter att göra det utifrån de förutsättningar och möjligheter som finns i olika områden och miljöer, inte utifrån förutfattade meningar om vad som är "stad" och vad som är "förort".

Ingen vill veta att du slängt din tröja!

Vad gör man med kläder som man inte längre behöver? Det var en av frågeställningarna som diskuterades på seminariet "Vilken återanvändningsindustri vill vi ha?" som arrangerades av Myrorna i morse. David Palm från IVL, som på regeringens uppdrag arbetar med bl.a. frågor kring återanvändning av textil, berättade att varje svensk konsumerar 15 kilo textil per år. Ändå finns inga ordentliga styrmedel för insamling och återvinning av textil.

I vems garderob hamnar de kläder du inte längre använder?

En diskussion är om textilprodukter ska ingå i det producentansvar som idag finns för t.ex. pappers-, glas- och metallförpackningar, vilket Naturvårdsverket föreslagit. Jag tänker att en fördel med en sådan modell är att det redan finns en uppbyggd insamlingsstruktur.

Å andra sidan, vilket Anna Bengtsson från Ragn-Sells påpekade, kan detta leda till "stuprörstänkande" som hindrar utveckling i cyklisk riktning. Hon tog som exempel de förpackningar som omfattas av producentansvaret, som förvisso samlas in i högre grad i dag, men där det inte skett någon större utveckling för att minska utbudet av förpackningar. Att införa producentansvar på en t-shirt skulle öka dess pris med cirka 10 öre, inflikade David Palm. Vilka incitament ger det producenten att tillverka ett ur miljösynpunkt bättre plagg?

Det är också viktigt att vi inte låser in oss i system som inte främjar utveckling och konkurrens mellan olika idéer. David Palm lyfte Tyskland som exempel. De är mycket framgångsrika när det gäller insamling av textil, men har ingen fyrkantig modell utan en marknad där olika aktörer konkurrerar om det insamlade materialet.

Oavsett vilken väg man väljer tror jag det är viktigt att återvinning blir enkelt för medborgarna. Ragn-Sells har, i samarbete med Myrorna, lanserat en nära dörren-lösning för insamling av textil i hela landet. Ambitionen är att det ska bli lika naturligt att återlämna textil som det är att källsortera förpackningar och tidningar. Kanske behövs det också lite upplysning om vikten av att lämna sina gamla kläder till insamling. Ingen vill veta att du slängt din tröja! skulle man kunna säga, för att travestera Raymond & Marias sommarhit från 2004.

I höstas var jag med och anordnade seminariet Smart avfallshantering i en bilfri stad, där Folkpartiet bjöd in olika aktörer från branschen för att diskutera de viktiga frågorna kring avfallshantering, återanvändning och återvinning. Det seminarium som Myrorna idag anordnade berör näraliggande frågor – viktiga framtidsfrågor särskilt i den tätbyggda storstaden, med dess stora utmaningar för logistiken kring avfallshantering. Dessa frågor kanske inte är de mest uppseendeväckande eller spännande, men de får inte komma bort när framtidens stad planeras. Inte minst därför är det viktigt att de finns på agendan!

Lättare återvinning för oss som inte har bil

För ett par år sedan uppmärksammade jag att Stockholms återvinningscentraler inte är särskilt välkomnande för besökare som inte är bilburna. Ett problem som jag skrev om i ett blogginlägg (Återvinning – inte bara för bilburna), vilket faktiskt också uppmärksammades i ett inslag på TV4 Stockholm (Tv-inslag om återvinningscentralerna).

Jag lyckades sedan driva igenom att att Alliansen i trafik- och renhållningsnämnden gjorde följande särskilda uttalande:

"Många stockholmare väljer att inte ha bil. För dem kan den mobila miljöstationen vara ett bra alternativ, liksom de fasta miljöstationer som finns på ett antal platser. Det är emellertid viktigt att även de stora återvinningscentralerna är attraktiva och tillgängliga för alla, oavsett om man är bilburen eller ej.

Det vore därför önskvärt att trafikkontoret ser över stadens återvinningscentraler ur ett tillgänglighetsperspektiv för att säkerställa attraktiviteten för besökare med andra färdsätt än bil, exempelvis gång, cykel och kollektivtrafik."

Återvinning för alla!

Som ersättare i en nämnd besitter man inte direkt en av kommunpolitikens tyngsta maktpositioner. Därför är det kul när man någon gång lyckas påverka stadens politiska maskineri i en viss riktning. Således blev jag väldigt glad när jag läste Trafikkontorets verksamhetsplan för 2014. Där står nämligen följande (s. 15–16):

"Anläggningar för skrymmande och farligt avfall måste säkerställas i den växande staden. En arkitekttävling för framtidens återvinningscentraler i världsklass ska anordnas under första halvåret 2014. Fokus läggs på att återvinningscentralen ska kunna fungera för dem som inte har bil."

Jag var nu snubblande nära att ta till en "ett litet steg för en människa, men ett stort steg för mänskligheten"-referens, men insåg att det nog vore lite väl anspråksfullt. I stället nöjer jag med att konstatera att jag är glad att ha fått vara med och bidra till att Stockholm tagit åtminstone ett litet steg mot att bli vänligare mot oss bilfria.

Smart avfallshantering i en bilfri stad

Ikväll anordnade Folkpartiet ett seminarium som handlade om framtidens avfallshantering. Det är en stor utmaning, inte minst för en växande storstad, att hitta lösningar för hur allt det avfall som vi genererar ska kunna tas om hand på bästa sätt.

Jag hade förmånen att få leda seminariet, tillsammans med min trafik- och renhållningsnämndskollega Charlotta Schenholm. Vi hade bjudit in en kunnig panel, med representanter från såväl avfallsbranschen som fastighetsägare, och samtalet kretsade kring frågor om vem som ska ta ansvar för avfallet, hur avfallshanteringen kan förenklas och om att förändra synen på avfall.

Jag och Charlotta Schenholm ledde seminariet. Panelen bestod av Håkan Larsson, Avfall Sverige, Anders Mattsson, SRV Återvinning, Britt Sahleström, Återvinningsindustrierna och Per Jutner, Einar Mattsson. Foto: Mark Klamberg

För egen del fick jag en ögonöppnare när jag för en tid sedan skulle besöka Östberga återvinningscentral. Eftersom jag inte har bil tog jag bussen med mitt elskrot. Vid ankomsten konstaterade jag snabbt att återvinningscentralen verkligen inte var byggd med fotgängare i åtanke. Jag skrev då ett blogginlägg med rubriken Återvinning – inte bara för bilburna, och blev faktiskt även intervjuad i tv om detta. Min uppfattning är att det ska vara lätt att göra rätt, och man ska inte behöva bil för att kunna bli av med sitt avfall.

I våras fick jag också chansen att delta på branschorganisationen Återvinningsindustriernas konferens om återvinning. Det var mycket tankeväckande, och fick mig att börja fundera på hur vi ska kunna skapa incitament för människor att lämna mer avfall till återvinning. Är det kanske dags att införa pant på mjölkpaketen?

Det känns som att det finns en stor utvecklingspotential på det här området, och kvällens seminarium gav mycket input till vårt interna arbete med att utveckla Folkpartiets politik. Inför valet nästa år kommer vi förhoppningsvis ha många intressanta förslag att presentera för väljarna.

Låt inte spårvägen bli ett sår i city!

Bygg inga onödiga stängsel längs Spårväg city är budskapet från Stockholms trafik- och renhållningsnämnd när spårvägen förlängs.

Vid dagens sammanträde tog trafik- och renhållningsnämnden ställning till en remiss gällande förlängningen av Spårväg city från Djurgårdsbron till Frihamnen. När spårvägen är helt färdigbyggd kommer den kopplas samman med Lidingöbanan vid Ropsten och ha omkring 63 000 resenärer per dygn.

Spårväg city blir en välkommen kapacitetsökning av den  miljövänliga spårbundna kollektivtrafiken i Stockholm. Såväl tunnelbana som spårväg är mycket attraktiva trafikslag och kan medverka till att fler stockholmare väljer att åka kollektivt i stället för att ta bilen.

När spårvägen planeras är det dock viktigt att man också tänker på den omkringliggande stadsmiljön. Tyvärr har vi i Stockholm sett dåliga exempel på hur spårvägen, genom att omgärdas med långa stängsel och liknande, blivit en barriär i stadsmiljön. Ett övernitiskt säkerhetstänkande tycks ha fått ta överhanden. 

Exempel på detta finns på bilderna nedan. Vid Bällsta bro är banvallen så utformad att man kan tro att ett pendeltåg ska dundra fram där (tvärbana och stadsspårväg är förvisso inte riktigt samma sak; även tvärbanan kan dock dras fram med varsamhet, som i Gröndal). Längs Hamngatan i centrala Stockholm bidrar långa stängsel till att Kungsträdgården skärmas av från promenadstråket utanför PK-huset och NK.

Tvärbanan vid Bällsta bro.

Spårväg city vid Hamngatan.

På resor och studiebesök i olika städer har jag noterat att det går att dra fram spårvagn utan att den blir en barriär. Nedanstående bilder från Lyon, Manchester och Helsingfors visar att det faktiskt går att hitta lösningar med mindre barriäreffekter. I Helsingfors har man satt pollare i marken – de ger en tydlig indikation om att man bör se upp, men är samtidigt inte omöjliga att passera. En lösning som Stockholm borde studera, tycker jag.

Spårväg i Lyon.

Spårväg i Manchester.

Spårväg utanför Stockmann ("Helsingfors NK").

Inför dagens sammanträde med trafik- och renhållningsnämnden föreslog jag därför att vi skulle göra ett medskick till landstingets spårvägsplanerare. Glädjande nog delade övriga Allianspartier min och Folkpartiets uppfattning, och i ett särskilt uttalande skrev vi bl.a. följande.

"Säkerhet är viktigt när spårvägen planeras, men det är också angeläget att man i möjligaste mån undviker de barriäreffekter som kan uppstå om hållplatser och liknande omgärdas av alltför mycket stängsel och staket. I andra europeiska storstäder har man ofta valt mindre barriärskapande lösningar. Där är det ofta möjligt att röra sig friare mellan plattformarna. Ett alternativ kan vara att använda pollare i stället för heldragna staket i syfte att minska barriäreffekten samtidigt som ett gott skydd mot oavsiktlig passage erhålls. I arbetet med utformningen av Spårväg citys förlängning bör Trafikkontoret och Trafikförvaltningen vinnlägga sig om att inte onödiga barriäreffekter uppstår i staden."

Jag hoppas att man nu tar till sig av detta och ser till att den nya Spårväg city faktiskt blir en del av stadsmiljön – och inte en avdelare.

Dags för Stockholm att inrätta ett cykelråd

Stockholm borde ta vara på cyklisternas kunskaper och synpunkter genom att inrätta ett cykelråd.

Trängseln i Stockholmstrafiken är stor, och ett sätt att minska den är att göra jobbpendling med cykel mer attraktivt. Genom cykelmiljarden satsar Alliansen ambitiöst på att skapa bättre och tryggare cykelbanor. Men det finns ändå mycket att göra för att skapa en bra och säker trafikmiljö för cyklister.

Ta vara på cyklisternas kunskaper!

De som cyklar, dag efter dag i ur och skur, är de riktiga experterna. Stockholms stad borde knyta till sig dem och ta vara på deras kunskaper och synpunkter. Mitt förslag är att staden inrättar ett cykelråd, som konsulteras när vi planerar Stockholms cykelvägar. Ledamöterna i cykelrådet bör tillsättas genom ett ansökningsförfarande. På så sätt kan vi engagera även dem som inte redan är aktiva i partier eller intresseorganisationer. Rådet ska självklart vara jämställt.

Idén med ett konsulterande råd är välbekant i staden. Redan finns t.ex. både ett skönhetsråd och ett råd för funktionshinderfrågor. Och cykelråd finns i flera städer, t.ex. Västerås och Örebro.

Självklart har stadens trafikplanerare redan idag stor kunskap om cykeltrafik. Men ett cykelråd skulle ytterligare stärka cyklisternas röst i Stadshuset och tillföra värdefulla perspektiv när vi bygger framtidens Stockholm, där bilen inte alltid är utgångspunkt för planeringen.

(Ovanstående text är en förlängd version av en insändare som publicerades i Tidningen Årsta/Enskede den 19 oktober 2013.)

Folkpartiet öppnar för bilfri Klarabergsgata

När Spårväg city förlängs utmed Klarabergsgatan är Folkpartiets uppfattning att biltrafiken bör begränsas kraftigt.

I torsdags sammanträdde trafik- och renhållningsnämnden och tog då ställning till en remiss från landstinget avseende förlängningen av Spårväg city längs Klarabergsgatan fram till Centralstationen. I remissen anges att man planerar för biltrafik på sträckan, men stadens tjänstemän har utrett frågan och kommit fram till att det skulle gå att göra Klarabergsgatan bilfri.

Klarabergsgatan 2018?

Folkpartiet, tillsammans med C och KD, skrev därför ett särskilt uttalande där vi förordade en lösning där biltrafiken på Klarabergsgatan starkt begränsas. I det fortsatta arbetet med Spårväg city bör det även utredas om biltrafiken på Hamngatan kan begränsas. Moderaterna har tidigare uttalat sig positivt om en bilfri Klarabergsgata, men valde att inte skriva under det särskilda uttalandet.

Min uppfattning är att bilfria gator kan öppna nya möjligheter i city; inte minst vore det välbehövligt i den sunkiga del av Klarabergsgatan som vetter mot Centralstationen. Jag förstår att vissa oroar sig för biltrafikens framkomlighet, men samtidigt är detta helt i linje med planeringen för framtidens Stockholm, där gång, cykel och kollektivtrafik ska prioriteras framför biltrafiken.

Erfarenheten visar att när en gata väl befriats från biltrafik så känns beslutet i efterhand ganska självklart. En gång i tiden var till exempel Drottninggatan öppen för biltrafik. Nybrogatan blev gågata 2003, Götgatsbacken året efter. Ingen vill väl öppna dem för biltrafik igen?

Biltrafik på Drottninggatan 1962. Foto: Spårvägsmuseet.

Förutom en bilfri Klarabergsgata så hoppas jag att spårvägen byggs utan alltför mycket stängsel, som SL tycks ha en förkärlek för. Nedanstående exempel från Manchester visar att det går att bygga spårväg i stan utan att det blir stora barriäreffekter.

Spårväg i centrala Manchester.

Länkar:
Starkt stöd för bilfria gator, Bilfritt Klarabergsgatan

Dags för pant på mjölkpaketen?

Sopor är inte skräp, utan en resurs att ta tillvara. Idag var jag på en konferens där det diskuterades hur vi ska bli bättre på det.

Idag anordnade Återvinningsindustrierna en konferens om återvinning. Den fråga som varit hetast på sistone är Avfallsutredningens förslag att kommunalisera ansvaret för förpackningsinsamling (se bl.a debattartiklar här, här, här och här). Men idag valde arrangören att höja blicken: ämnet var hur materialåtervinningen kan öka i samhället, och jag fick förmånen att delta som ersättare för Folkpartiets riksdagsledamot Anita Brodén i en rundabordsdiskussion. Inför samtalet fick vi lite inspiration från forskarna Göran Finnveden och Christer Forsgren, som studerat hållbar avfallshantering och resurssmart materialanvändning.

Diskussionsuppgiften var att hitta på idéer för hur det ska bli mer attraktivt att materialåtervinna och således minska mängden avfall som eldas upp. De övriga samtalsdeltagarna var erfaret branschfolk, som tycktes eniga om att något slags förbränningsskatt skulle kunna vara ett sätt. En sådan skatt har funnits tidigare, men slopades 2010 eftersom den inte bedömdes vara ändamålsenlig i sin dåvarande konstruktion. Göran Finnveden menade att en avfallsförbränningsskatt sannolikt måste vara rätt hög för att få effekt.

Andra förslag som kom upp var förbättrad information till hushåll och verksamheter, förändrade affärsmodeller (att man hyr vissa produkter vid behov i stället för att köpa dem), andra ekonomiska styrmedel som främjar återvinning, högre avgift för osorterat avfall med mera.

Min utgångspunkt är i första hand hur vi vanliga medborgare kan förmås att i ökad grad ta ansvar för återvinning. Information är en viktig bit, incitament är en annan. Ta vätskeförpackningar som exempel. Metallburkar och pet-flaskor återvinns till 89 procent. När det gäller mjölkkartonger är siffran väsentligt lägre, bara 25 procent.

En viktig förklaring är sannolikt att burkar och flaskor ger pant-pengar när man lämnar tillbaka dem, medan mjölkkartonger inte har något värde. Så, varför inte införa pantsystem för mjölkkartonger? Jag är övertygad om att insamlingsstatistiken skulle skjuta i höjden över en natt!

Även Mikael Karlsson, Naturskyddsföreningens ordförande, var inbjuden som talare. Han berättade om arbetet i European Resource Efficiency Platform, som tillsatts av EU-kommissionen för att konkretisera Europa 2020-strategin. Plattformen har enats om ett manifest för ett resurseffektivt Europa, där man bl.a. förordar ökade investeringar i resurseffektiv teknik, smartare regelverk, minskade skadliga subventioner, miljöskatteväxling och bättre marknadsförutsättningar för produkter med låg miljöpåverkan. Plattformen kommer att ta fram mer detaljerade förslag i juni 2013 – det ska bli spännande att följa.

Efter dessa intressanta presentationer och den givande gruppdiskussionen var jag tvungen att avvika. De övriga fortsatte, och fick bl.a. information om polisens arbete mot metallstölder. En ovälkommen företeelse, förstås – men också en påminnelse om något som en del av oss nog lätt glömmer: Det vi betraktar som sopor och avfall är inte värdelöst skräp, utan resurser som kan komma till nytta och ha ett värde i ett annat led i återvinnings- eller återanvändningskedjan.

Nya p-regler ger bättre flyt i trafiken

Tidsramarna för parkeringsavgifter ändras inte, trots förslag att utvidga från 09–17 till 07–19. Folkpartiet stänger inte dörren för tuffare p-regler, men vill att frågan utreds ordentligt.

Idag beslutade trafik- och renhållningsnämnden att godkänna den nya parkeringsplanen för Stockholm. Planen kan ses som en del av Framkomlighetsstrategin, vars syfte är att genomföra åtgärder som gör att Stockholmstrafiken flyter bättre.

Nästan 40 procent av bilisterna i Stockholm parkerar bilen på gatan, trots att det finns lediga platser i olika parkeringsgarage. Detta tyder på att avgiftsnivån på gatuparkeringar är för låg – om det är billigare att stå på gatan har man förstås små incitament att betala för en plats i ett p-garage. Parkeringsplanen konstaterar därför att det är önskvärt att skillnaden mellan månadskostnaden att parkera på gatan och i garage minskar.

Mellan 10 och 30 procent av trafiken i stan är bilar på jakt efter en p-plats. Det är rätt onödig trafik. Genom att se till att garagen utnyttjas bättre (Stockholm Parkering har t.ex. en beläggningsgrad på knappt 90 procent) kan fler gatuparkeringar frigöras för att skapa bättre omsättning på bilar. Målet är att andelen lediga gatuparkeringsplatser ska vara 15 procent, jämfört med dagens 8–12 procent. "Den allmänna gatumarken ska inte primärt användas som långtidsförvaring för individers privata bilar", slår Parkeringsplanen fast.

För att nå den här målsättningen kommer de olika taxezonerna att utökas, vilket medför en högre p-taxa i större delar av stan. Det har också föreslagits att utöka tidsramarna för den s.k. malmtaxan (blå biljett). Idag gäller kl. 09–17, vilket innebär att den som åker till jobbet innan 9 och kommer hem efter 17 slipper någon p-avgift. Genom att ändra ramarna till 07–19 skulle gatuparkering bli mindre förmånlig.

Vi i Folkpartiet stödjer den här idén, vilket framgår av vårt trafikpolitiska program. Dock tar vi till oss av de farhågor som Trafikkontoret gett uttryck för: Om man gör reglerna i innerstaden tuffare är risken att en del innerstadsbor i stället väljer att parkera bilen i ytterstaden, med risk för parkeringskaos där. Av den anledningen accepterade vi att i nuläget inte ändra tidsgränserna, men vi skriver i ett särskilt uttalande att vi förväntar oss en noggrannare utredning av den här frågan.

Det behövs många åtgärder för att förbättra trafiksituationer i Stockholm, och de förslag som lyfts fram i Parkeringsplanen kommer att ha positiv effekt. Men det är viktigt att man inte väljer lösningar som skapar nya problem.

Säkrare cykelväg vid Flaten

Idag saknas det en bra cykelförbindelse i området längs Flatenvägen/Ältavägen, som binder samman Stockholm och Nacka. Området är utpekat som prioriterat i Stockholms nya cykelplan, och vi satsar därför 5,8 miljoner på att förbättra cykelförbindelser. Hälften av bilkörfälten kommer att tas bort och i stället bli cykelbanor. Trafikkontorets bedömning är att körfälten har en överkapacitet och därför räcker det med ett körfält i vardera riktningen.

Åtgärder på gång!

Även vid Flatenbadet (område D på Trafikkontorets karta ovan) kommer det bli förändringar. Busshållplatsen i östlig riktning flyttas ut till Flatenvägen för en säkrare trafikmiljö. Dessutom kommer övergångsställen att göras säkrare.

Trafik- och renhållningsnämnden väntas fatta beslut om dessa åtgärder i nästa vecka. Mer information om ärendet, samt om andra planer för att förbättra för cyklisterna i Stockholm, finns på denna länk (ärende 8 och 9). Läs också gärna vad DN skriver om cykelsatsningen.

Götgatan blir snyggare och tryggare

Götgatan är idag en ganska rörig trafikmiljö. Även om puckeln blev gågata 2004 så ska här samsas fotgängare, transportfordon och cyklister med olika hastighetsambitioner. Det blir inte riktigt bra för någon.

Inte lätt för fotgängare och cyklister att samsas.

Därför har vi i trafiknämnden nu fattat beslut att rusta upp Götgatan och försöka göra trafiksituationen mindre konfliktfylld. En stor förändring blir att det skapas ett dubbelriktat cykelstråk på Repslagargatan mellan Högbergsgatan och S:t Paulsgatan. Det kommer ge möjlighet för cykelpendlare att ta sig fram snabbt och säkert, utan att riskera att krocka med flanerande fönstershoppare.

Götgatan kommer dock inte att stängas av för cyklister. Man kommer att kunna cykla även på gågatsdelen, men cykeltrafiken där kan förväntas hålla ett något lugnare tempo. Den som har bråttom väljer snabbfilen på Repslagargatan.

Utöver detta kommer Götgatan att få en allmän uppfräschning och bättre gestaltning. Uteserveringarna flyttas ut en bit i gatan för bättre tillgänglighet. Deras utformning ska koordineras. Beläggningen föreslås bli mer varierad, som en "trasmatta" i olika gråskalor. Men detaljerna är inte spikade ännu, Trafikkontoret ska återkomma med ett förslag som nämnden sedan ska ta ställning till.

Förslag på "trasmattebeläggning".

Hela ärendet finns att läsa på stockholm.se.

Nu ska stombussarna komma fram

En av de viktigaste åtgärderna för att göra det mer attraktivt att åka kollektivt, det är att se till att bussarna kommer fram. För medan spårtrafik sällan drabbas av hinder i vägen, så måste bussarna stå ut med t.ex. felparkerade bilar i bussfilerna och annat som gör att bussarna inte kommer fram.

För att råda bot på detta har Stockholms stad nu, tillsammans med SL, tagit fram en handlingsplan för att se till så att stombussarna kommer fram. Tanken är att strategin ska antas på trafik- och renhållningsnämndens sammanträde nästa torsdag.

Foto: Ulo Maasing/Bussbranschen.

Först ut är linje 4, eftersom det är den linje som har flest resenärer. Hastigheten är mycket lägre än målet, 20 km/h. Här är en kort sammanfattning av de åtgärder man tänker sig. En del kommer att påbörjas redan 2012, annat måste studeras vidare.

Påstigning i alla dörrar
Dagens system, där alla passagerare måste kliva på framme hos föraren, kan snabbas upp om man låter folk gå på i alla dörrar. Det viktiga här är att säkerställa en effektiv biljettvisering så att plankning förhindras.

Bättre övervakning av kollektivkörfält
Det kommer bli intensivare övervakning av obehörig trafik i kollektivkörfälten.

Bättre prioritering av bussarna
En inventering av gaturummet ska göras för att ta reda på vilka hinder som finns. Kanske behöver man på vissa ställen flytta på p-platser eller vidta andra åtgärder för att busstrafiken ska flyta smidigt. Dessutom behöver bussprioriteringen i trafiksignalerna förbättras, så att bussarna slipper vänta på grönt ljus.

Större bussar?
I Göteborg har man infört s.k. dubbelledbussar. Dessa har plats för omkring 200 passagerare, vilket är nästan dubbelt så många som en vanlig ledbuss. En del studier återstår dock innan dubbelledbussarna eventuellt kan börja trafikera Stockholms gator.

Foto: Volvo/Bussbranschen.

Förslagen som tagits fram är väl i linje med det trafikprogram som Folkpartiet nyligen tagit fram. Där skriver vi bl.a. att det är viktigt att stomtrafiken får egna körfält och prioritet i trafiksignaler. På sikt ser vi dock helst att stombusslinjerna omvandlas till spårväg. Moderna stadsspårvagnar har stor kapacitet och är snabbare, tystare, bekvämare och mer attraktiva än bussar – vilket är nog så viktigt om fler ska välja att åka kollektivt i framtiden.

Media
DN

Detta händer i trafik- och renhållningsnämnden

På torsdag har trafik- och renhållningsnämnden sammanträde. Alla handlingar finns som vanligt tillgängliga på Stockholms stads hemsida, www.stockholm.se. Ett av ärendena som vi ska behandla på torsdag är budgetunderlaget för 2013. Det kanske låter lagom skoj, men ärendet innehåller en ganska bra sammanfattning av de frågor som är aktuella i trafik- och renhållningsnämnden just nu – och de kommande åren. Jag tänkte här kort nämna några saker, som jag tycker är särskilt intressanta. Ärendet i sin helhet finns här.

Framkomlighetsstrategin
För att säkerställa att trafiken i Stockholm fungerar har man tagit fram en framkomlighetsstrategi. Den är nu ute på remiss för att få in synpunkter. Strategin handlar bland annat om hur olika trafikslag ska prioriteras i staden för att så många som möjligt ska komma fram.

Cykelplanen
Även förslaget till cykelplan är för närvarande ute på remiss. I planen föreslås hur ett högklassigt pendlingsnät för cyklister kan se ut. Trenden i Stockholm är att allt fler cyklar, under allt större del av året, och då måste naturligtvis infrastrukturen hänga med.

Bättre planering vid trafikarbeten
Stockholm ska ta fram långsiktiga planer tillsammans med t.ex. Trafikverket och SL, för att i möjligaste mån minimera störningar vid de många trafikarbeten som kommer att äga rum.

Trafikkaos vid Sergels torg?
Sträckan Klarabergsgatan–Sergels torg–Hamngatan består till stora delar av betongdäck. Under gatan finns butiker och andra verksamheter. Tätskikten i dessa betongdäck från 60- och 70-talen börjar nu bli utslitna och måste bytas. I samband med detta kan Spårväg Citys fortsatta dragning mot Centralstationen genomföras. Dessa arbeten kommer naturligtvis att leda till en del stök och bök i staden.

Upprustning av Kungsträdgården
Denna centrala pärla är verkligen i behov av en uppfräschning, och en sådan kommer att genomföras i samband med att ett nytt avtal med driftentreprenören ska börja gälla 2014.

Avfallskvarn – smart sätt att minska sopmängden?

Ökad insamling av matavfall
Det nationella målet är att 40 procent av matavfallet ska samlas in. Det motsvarar 38 000 ton i Stockholm. En rad åtgärder behöver vidtas för att nå det målet, och det kommer genomföras informationskampanjer m.m. I anknytning till detta finns också planer på att införa viktbaserad avfallstaxa för flerbostadshus, dvs. att sophämtningen blir billigare ju mindre sopor man slänger.

Upprustade återvinningscentraler
Det är viktigt att stockholmarna har god tillgång till återvinningscentraler, där man kan lämna grovavfall, farligt avfall m.m. Under de kommande åren kommer återvinningscentralen i Lövsta att rustas upp och man ser också över hur centralen i Östberga kan förbättras. Jag kommer naturligtvis bevaka att de upprustade återvinningscentralerna så långt det är möjligt har en god tillgänglighet även för personer som inte kommer med bil (se vidare Återvinning – inte bara för bilburna).

Smartare sopbilar i Solna

Avfallshantering är en fråga som aldrig upphör att fascinera. Kanske är det fel på mig, men jag tyckte det var intressant att läsa om att Stockholms grannkommun Solna nu inför nya, tystare sopbilar.

Solnas kommunalråd Anders Ekegren (FP) vid en av de nya sopbilarna.

Sopbilarna drivs med vanliga dieselmotorer, men när bilen stannar – och sopbilar står faktiskt still större delen av tiden – så stängs motorn av. Lastnings- och komprimeringsmekaniken drivs sedan av tysta elmotorer. Sammantaget innebär detta en ordentlig bullerreducering. Att dieselmotorerna bara används när sopbilen körs innebär förstås även fördelar ur utsläppssynpunkt.

Det ska bli spännande att ta del av Solnas utvärderingar av de nya sopbilarna. Om de funkar som det är tänkt så borde det definitivt vara något för oss i Stockholm att titta på!

Uppdatering: Stockholms trafikborgarråd Ulla Hamilton (M) påpekar att även Stockholm infört miljövänliga sopbilar. De verkar dock inte vara lika tysta som i Solna.

Alliansen bygger tunnelbana till Nacka

Stockholms tunnelbana ska byggas ut till Nacka, det är dagens besked från Alliansen i Stockholms landsting, Stockholms stad, Nacka och Värmdö.

Alliansen bygger!
Bild: SVT ABC

Beskedet är en framgång för Folkpartiet och Centerpartiet, som tydligast drivit frågan om utbyggd tunnelbana. I Folkpartiet lovade vi redan inför valet att jobba för mer tunnelbana. För ett år sedan gick ledande FP-företrädare ut och krävde t-bana till Nacka och så sent som för en vecka sen upprepades kravet.

Därför är vi glada att Moderaterna nu gett upp sitt styvnackade tunnelbanemotstånd. Det banar inte bara väg för ny t-bana utan även, hoppas jag, för en kollektivtrafikdiskussion med färre låsningar. Det behöver Stockholm!

Läs även
Lotta Edholm (FP): Välkommet besked om t-bana till Nacka
Anders Ekegren (FP): Moderaterna har bytt fot om t-banan – Alliansen är enig!
Christoffer Fagerberg (FP): Överenskommelse om tåg till Nacka
Folkpartiet i Nacka: Seger: nu byggs det tunnelbana till Nacka
Rasmus Jonlund (FP): Kungsholmen än mer i centrum – tunnelbana till Nacka
Mark Klamberg (FP): Viktigt steg framåt för tunnelbana mot Nacka
Birgitta Rydberg (FP): Ett viktigt steg mot tunnelbana till Nacka
Anna Starbrink (FP): Klara besked om t-bana till Nacka
Stockholmstrafik.com: Snart kommer tunnelbanan att gå till Nacka

Mera återvinning!

"I Stockholm måste man nästan ha bil för att ta sig till en återvinningscentral", säger en miljöarbetare till DN. Han får medhåll av ett par besökare på återvinningscentralen i Bromma: "Jag vet inte vad jag gjort om jag inte haft en bil", säger en. "Om jag inte hade haft en bil vet jag inte hur jag hade löst det", säger en annan.

I Stockholm är vi dåliga på att återvinna elavfall, skriver DN. Vad det beror på kan man diskutera. En teori lanseras av Ulrika Eliason på El-Kretsen: "Det kan bero på att många stockholmare är bosatta i lägenheter och inte har tillgång till bil vilket ofta kan vara nödvändigt när man ska till en återvinningscentral som ligger lite i utkanten."

Jag tror att Eliason har rätt. I ett blogginlägg för några veckor sedan (se Återvinning – inte bara för bilburna) uppmärksammade jag en annan sida av problemet, nämligen att den som lyckas ta sig till en återvinningscentral utan bil ofta möter en ganska ogästvänlig miljö. Vid ÅVC Östberga måste man till exempel ta sig över ett dike för att komma in på området. Det är uppenbart att återvinningscentralerna är byggda av bilister, för bilister.

Det är förståeligt att återvinningscentralerna byggs "lite i utkanten" – de hanterar miljöfarligt avfall och är tungt trafikerade. Men det ursäktar inte att de görs otillgängliga för oss många stockholmare som inte har bil. Grundinställningen måste vara att det ska vara lätt att återvinna!


Läs även
Ulla Hamilton (M): Är stockholmarna sämst på återvinning eller bästa på återvinning och återanvändning?

Tv-inslag om återvinningscentralerna

Förra veckans initiativ i trafik- och renhållningsnämnden (se Återvinning – inte bara för bilburna), där Alliansen uttalade att Stockholms återvinningscentraler bör ses över utifrån perspektivet att de ska vara tillgängliga för andra än de som kommer med bil, har nu blivit ett tv-inslag i TV4 Stockholm:



För ordningens skull kan det vara värt att understryka att förbättrad tillgänglighet på återvinningscentralerna förstås inte är någon allena saliggörande åtgärd. Vi behöver också arbeta med andra lösningar: fler miljöstationer och utvecklad mobil miljöstation till exempel. På nationell- och EU-nivå kan man fundera på hur producentansvaret ser ut (det är ju detta som åstadkommit återvinningsstationerna, där man kan lämna bl.a. glas och papper).

Läs även
TV4-reportern Karl Mogren bloggar om "Återvinning för alla".

Återvinning – inte bara för bilburna

På Stockholms återvinningscentraler kan man lämna allehanda grovavfall, och det är naturligt att de är anpassade för bilburna – det uttjänta kylskåpet tar man ju inte gärna på ryggen och bär iväg.

Men det ena ska inte utesluta det andra. Återvinningscentralerna måste vara tillgängliga även för oss som valt att inte ha bil. Småelektronik, färg- och kemikalierester och annat kan vara svårt att göra sig av med på ett miljösäkert sätt (återvinningsstationerna tar ju i regel bara emot glas, papper och metall).

Häromveckan fyllde jag ryggsäcken med elskrot och gav mig av till Östberga ÅVC. När jag klivit av bussen (vid X på bilden nedan) och skulle ta mig in på återvinningscentralen var det tydligt att den absolut inte var konstruerad för att ta emot annat än bilburna besökare. Det finns inga markerade gång-/cykelbanor på till- och avfartsvägarna – ja, det finns inte ens en möjlighet att ta sig från gångbanan till tillfartsvägen utan att forcera en vildvuxen grönyta (vid ? på bilden).

Östberga återvinningscentral.

Bild från Eniro.se.

Så här ska det inte se ut, tycker jag. Återvinningscentralen ska ha god tillgänglighet och vara attraktiv för alla, oavsett om man kommer till fots, med cykel eller bil. Därför tog jag initiativ till en Alliansskrivelse, som antogs vid dagens sammanträde med trafik- och renhållningsnämnden. I skrivelsen uttalar vi bl.a. följande.

"Många stockholmare väljer att inte ha bil. För dem kan den mobila miljöstationen vara ett bra alternativ, liksom de fasta miljöstationer som finns på ett antal platser. Det är emellertid viktigt att även de stora återvinningscentralerna är attraktiva och tillgängliga för alla, oavsett om man är bilburen eller ej.

Det vore därför önskvärt att trafikkontoret ser över stadens återvinningscentraler ur ett tillgänglighetsperspektiv för att säkerställa attraktiviteten för besökare med andra trafikslag och färdsätt än bil, exempelvis gång, cykel och kollektivtrafik."

Min förhoppning är att Trafikkontoret på sikt kommer att åtgärda dessa brister. Ju fler stockholmare som känner att det är lätt att lämna avfall på ett säkert sätt, desto bättre för miljön!

Trafikpolitiker förhandstittar på Nobelfesten

På lördag är det dags – borden dukas för årets Nobelfest i Stockholms stadshus. Fast ska man vara petig så börjar borden dukas redan i morgon. Det tar väl sin lilla tid att göra i ordning sisådär tusen kuvert.

Ikväll hade Alliansgruppen i trafik- och renhållningsnämnden förmöte. Vi hade en ganska lång dagordning att gå igenom, men var överens om det mesta så det gick rätt fort. Efter mötet tog oss ordföranden Ulla Hamilton med på en liten bakom kulisserna-titt på Nobelfestförberedelserna.

Bord i Blå hallen.

I Blå hallen var borden utställda och linnedukarna lagda på plats. Uppe vid balustraden stod en samling folkdräktsklädda artister och övade på vad som får antas vara Nobelkvällens divertissemang.

Den praktfylla Gyllene salen gick knappt att känna igen, överfull som den var med väldoftande och färgglada blommor från San Remo. Nyfiken som jag är kunde jag inte låta bli att fråga vart alla blommorna tar vägen efter festen. Jag såg framför mig horder av stadshusanställda bärandes hem Nobel-blommor till sina kära dagen efter festen. Men icke. Blommorna är så trötta efter den långa resan att de vissnar och dör ungefär samtidigt som Nobelgästerna ger sig ut i dansens virvlar i Gyllene salen.

Blomsterhav i Gyllene salen.

Och nej. Trafik- och renhållningsnämndens ledamöter är inte bjudna till Nobelfesten i år, hur konstigt det än kan låta.

Många lådor blir det...