"I Stockholm måste man nästan ha bil för att ta sig till en återvinningscentral", säger en miljöarbetare till DN. Han får medhåll av ett par besökare på återvinningscentralen i Bromma: "Jag vet inte vad jag gjort om jag inte haft en bil", säger en. "Om jag inte hade haft en bil vet jag inte hur jag hade löst det", säger en annan.
I Stockholm är vi dåliga på att återvinna elavfall, skriver DN. Vad det beror på kan man diskutera. En teori lanseras av Ulrika Eliason på El-Kretsen: "Det kan bero på att många stockholmare är bosatta i lägenheter och inte har tillgång till bil vilket ofta kan vara nödvändigt när man ska till en återvinningscentral som ligger lite i utkanten."
Jag tror att Eliason har rätt. I ett blogginlägg för några veckor sedan (se Återvinning – inte bara för bilburna) uppmärksammade jag en annan sida av problemet, nämligen att den som lyckas ta sig till en återvinningscentral utan bil ofta möter en ganska ogästvänlig miljö. Vid ÅVC Östberga måste man till exempel ta sig över ett dike för att komma in på området. Det är uppenbart att återvinningscentralerna är byggda av bilister, för bilister.
Det är förståeligt att återvinningscentralerna byggs "lite i utkanten" – de hanterar miljöfarligt avfall och är tungt trafikerade. Men det ursäktar inte att de görs otillgängliga för oss många stockholmare som inte har bil. Grundinställningen måste vara att det ska vara lätt att återvinna!
Läs även
Ulla Hamilton (M): Är stockholmarna sämst på återvinning eller bästa på återvinning och återanvändning?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar