Klockan 04:26 i går morse tittade hon ut: 51 centimeter lång och ett av de ungefär 25 barn som varje dag föds på Karolinska sjukhusets förlossningsavdelningar. Pappa var med och klippte navelsträngen och första bilden på den nyfödda togs med en suddig mobilkamera och lades upp på Facebook. Förlossningen hade gått bra och familjen verkar lycklig.
Mamma, pappa, barn.
Så långt var det alltså en helt normal förlossning som hade ägt rum. Men skenet bedrar. Även om man bortser från de yttre omständigheterna kring förlossningen – mediebevakningen, närvaron av en överläkare, avspärrade parkeringsplatser – så kommer den nyfödda att mötas av en helt annan verklighet än de andra 24 bebisarna som förlöstes på Karolinska samma dag. Hon kommer att ha mycket som de andra inte har. Men hon kommer också att sakna något som de andra har: sin frihet.
Jag tänker på friheten att forma sitt liv utifrån sina egna livsval. Friheten att välja jobb och partner. Friheten att gå på stan utan att besväras av livvakter, paparazzifotografer och nyfikna blickar. Friheten att välja, eller välja bort, en trosuppfattning. Friheten att uttrycka en åsikt. För så hårdhänt är det svenska statsskicket mot det flickebarn som en dag ska bli dess främsta symbol, att hennes frihet i praktiken är kraftigt beskuren. Hennes öde beseglades i samma stund som hon koncipierades i en kunglig sängkammare.
En del tycker nog att detta inte är mycket att orda om. Den lilla kommer ju få det bra. Bo på slott, ha adjutanter och betjänter, leva i materiellt överflöd. Leka i morfars lekstuga. Inte kommer det gå någon nöd på henne. I något avseende har axelryckarna en poäng. Den ofrihet som bebisprinsessan går till mötes är en västanfläkt jämfört med den som drabbar miljontals människor runt om i världen. Men det är ingen ursäkt för att blunda för den.
Det svenska statsskicket borde inte bygga på ärvda ämbeten och biologisk slump. Det borde bygga på att fria individer gör självständiga val att söka folkligt mandat för att företräda vårt land. Vår grundlag borde sträva efter att ge varje svensk största möjliga personliga frihet – inte att betrakta en utvald familj som alla andras kollektiva egendom. Genom att avskaffa monarkin kan vi ta ett viktigt steg i den riktningen.
Om vi gör det fort kanske den nyfödda knappt hinner bli medveten om att viktiga beslut i hennes liv en gång var tänkta att fattas av någon annan än henne själv. Det, om något, är en framtidsutsikt som borde inge trygghet, där hon snusar i en paradvagga på Haga slott.
Läs även:
Erik Nordblad: Monarkin splittrar mer än den förenar
Media: SvD, DN, AB, Expr
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar