Vansinnet i Zimbabwe fortsätter

- Omvärlden tror att Mugabes måltavla var de 4 500 vita jordägarna. Men så är det inte. Måltavlan har hela tiden varit lantarbetarna. Om detta bara handlade om de vita hade man förstås ha tagit tillvara lantarbetarnas kunskaper och låtit dem ta över. Men mindre än en procent av dem bor kvar på sina ursprungliga farmer. De är utstötta och fredlösa. I stället har farmerna delats ut till politiker, soldater och militärer, oftast både ointresserade och okunniga.

–Detta har aldrig varit en jordreform, det var aldrig ens avsikten. Det handlade bara om makt.

John Worsley-Worswick på organisationen Justice for Agriculture, JAG, förklarar effekterna av Robert Mugabes jordbrukspolitik (SvD den 21 november). Hittills har minst en tredjedel av Zimbabwes lantarbetare dött. Inom kort beräknas 50 procent vara döda.

Hur länge ska han få hålla på?

Och vansinnet fortsätter. Enligt landminister Herbert Murerwa ska alla återstående 287 lantbruk som ägs av vita övertas av staten före jul. Det håller inte. Det är hög tid för demokrati i Zimbabwe.

Nygammalt

För sex år sedan pluggade jag en termin i Sydafrika. En av de många saker som förbryllade mig var att Pretorias gator, särskilt i studentkvarteren, kryllade av gamla Golf I:or i nästan nyskick. Jag hade lite svårt att få ihop det där - hemma i Sverige befann sig ju de få kvarvarande Golf I:orna i olika stadier av förfall.

Kanske är det klimatet, tänkte jag. Bilarna rostar inte i Sydafrika och håller sig därmed fräscha längre. Men jag tänkte fel.

Den nygamla Golfen väckte stor uppmärksamhet.

I själva verket var det så att de gamla Golf I:or som såg ut att vara i nyskick - var i nyskick. Sedan 1984, när Golf II:an tog vid, har den gamla modellen fortsatt att produceras i Sydafrika. En halv miljon Citi Golf har tillverkats hittills - men nu läggs produktionen ned.

Volkswagen är förstås inte det enda bilföretag som fortsätter att sälja utgångna modeller i utvecklingsländer. På Pretorias gator rullade även ett stort antal Toyota Tazz, dvs. nytillverkade femte generationens Corolla. Det här borde vara rätt lönsamt för biltillverkarna - utvecklingskostnaderna för bilarna är ju hemtagna sedan länge och bilarna säljs inte direkt till Galne Gunnar-priser; billigaste varianten av Citi Golf kostar 84 700 rand (ca 78 000 kr).

När man ska köra Toyota Tazz i sanden bör man släppa ut luft
ur däcken. Annars kan man köra fast.

Man kan förstås ha synpunkter på att biltillverkarna fortsätter att tillverka gamla bilmodeller med sämre säkerhet och miljöegenskaper. Å andra sidan tillverkas de här modellerna oftast lokalt, och genererar därmed viktiga arbetstillfällen. Och som utbytesstudent är man förstås tacksam över att kunna hyra bil billigt!

Inifrån Skatteverket, del 234

Skatteverket har fått nya regler för datoranvändning. Eftersom man strävar efter att bli en modern och attraktiv arbetsplats är det numera tillåtet att använda myndighetens datorer för att till exempel skicka privat e-post och facebooka. Dock inte på arbetstid, förstås.

Jag antar att man förväntas flexa ut de femton sekunder det tar att uppdatera sin Facebook-status eller kolla sin privata mejlbox. Vilket antagligen innebär att det tar längre tid att fylla i den där flex-filen än det tar att göra sina privata datorärenden. Men men. Ska det vara modernt och attraktivt så ska det.

Tillsammans med de nya it-reglerna har man skickat ut en liten FAQ om vad man får och inte får göra med datorerna. Av nån anledning känns det som att en av frågorna är specialskriven för mig.
För den engagerade allmänheten kan jag dock meddela att jag inte bloggar på arbetstid. Däremot är Skatteverket en stor inspirationskälla för blogginlägg. När jag twittrar så gör jag det via min privata mobil. Någon tjänstemobil har jag nämligen inte. Riktigt så modernt och attraktivt är det ännu inte på Skatteverket.

En smula överraskad...

...blev jag idag när jag fick ett besked om eftertaxering - från Posten!

Nog för att Skatteverket jobbar mycket med utlokalisering osv. Men nånstans går väl ändå gränsen?

Hey, that's my job!

Inifrån Skatteverket, del 233

Den som följer den här bloggen har möjligen noterat att jag har en del synpunkter på det som händer och sker på Skatteverket. Ofta är dessa synpunkter kritiska. (Var plåga har ju, som bekant, sitt skri för sig medan hälsan håller en mer dämpad profil.) Ibland inträffar det emellertid att jag tycker att Skatteverket oförskyllt utsätts för kritik och det irriterar mig lika mycket.

I en artikel på QX.se berättas om Jim-Alex Minorsson Hirschi och Hans Hirschi som ingick registrerat partnerskap 2004. Den 1 maj i år infördes förändringar i äktenskapsbalken, så att äktenskapsbegreppet även kom att omfatta samkönade par. Detta innebär att de par som tidigare ingått partnerskap kunde omvandla detta till äktenskap.

Eftersom den nya lagen trädde i kraft den 1 maj kan omvandlingen av partnerskapen ske tidigast från detta datum (såvitt framgår av artikeln). Detta har gjort makarna Hirschi mycket upprörda.

- Det känns förjävligt, som att de stulit fyra och ett halvt år, säger Hans Hirschi. Man blir asförbannad. Vi gifte oss den 11 december 2004. De hade bara behövt byta ordet eller hur?

Vad makarna Hirschi inte tycks förstå är att Skatteverket inte har någon möjlighet att bara "byta ordet" hipp som happ om inte lagen ger möjlighet till det. Detta har också Annika Sköld på Skatteverkets huvudkontor försökt förklara för Hans Hirschi.

- Då [den 11 december 2004] var han inte gift. Lagen är inte formulerad så att man kan omvandla registrerat partnerskap och antedatera bakåt i tiden, säger hon.

Förklaringen tycks emellertid inte bita på Hans Hirschi.

- I systemet är det kanske så, men jag skiter i systemet. Det är ju inte så att vi har flyttat vårt bröllopsdatum och det är ju ett ganska viktigt datum i ens liv.

Alltså, käre Hans Hirschi: Var glappar det? Skatteverket är en statlig myndighet som utövar offentlig makt gentemot medborgarna. Skatteverket kan inte "byta ord" eller ändra i systemen efter enskilda människors önskemål. Skatteverket får inte lyfta ett finger utan lagstöd. Det har med rättssäkerhet att göra. Om nu riksdagen har bestämt att reglerna om samkönade äktenskap börjar gälla den 1 maj 2009, ja då får du, din man och Skatteverket vackert tugga i sig det. För eventuella klagomål hänvisas vänligen till dina politiker.

Inifrån Skatteverket, del 232

Med anledning av den nyligen timade "löneläckan" inom Skatteverket i Stockholm (se del 230 och del 231) så har jag funderat lite över Skatteverkets hantering av den här situationen.

Tydligen har kommunikationsavdelningen skickat ut ett meddelande till cheferna, där man dels påtalat att det förekommit ett sakfel på "en blogg", dels klarlagt omständigheterna kring hur läckan uppkom.

Av någon anledning valde man alltså att bara skicka ut det här meddelandet till cheferna, i stället för att till exempel publicera informationen på intranätet. Detta trots att man knappast kan ha varit omedveten om att löneläckan är superhett stoff på ryktes- och skvallerfronten.

Det är lätt att få intrycket att strategin från Skatteverkets kommunikationsavdelning gick ut på att hålla cheferna informerade i fall de skulle få frågor, men i övrigt försöka lägga locket på. Det här kan förstås vara en felaktig slutsats av mig, men det kan i så fall få tjäna som exempel på hur lätt det är att medarbetare får missuppfattningar och drar felaktiga slutsatser när informationsflödet inte fungerar som det borde.

Inom Skatteverket brukar vi begära att företagen och medborgarna ska ha tillgodogjort sig åtminstone den skatteinformation som finns i våra broschyrer. Man ska liksom inte kunna skylla på att man "inte kunde reglerna" när det går att läsa om dem i broschyren.

Kanske skulle vi ställa samma krav internt? Krisberedskapsmyndigheten (numera Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) har tagit fram en praktisk liten broschyr som heter Grunder i kriskommunikation. Där står det bland annat så här:

Vid en kris är det om möjligt än viktigare – och svårare – att arbeta med öppenhet som ledord. [...] En sluten organisation väcker otvetydigt misstankar om dålig krishantering, dåligt genomfört arbete etc.

Men men. Vad vet väl en enkel handläggare om så här stora saker? Jag går och lägger mig.

Inifrån Skatteverket, del 231

Det har kommit till min kännedom att Skatteverkets kommunikationsavdelning skickat ut ett meddelande till cheferna. I meddelandet står det bland annat att det förekommit felaktiga uppgifter i "en blogg" rörande läckan av löneuppgifter.

Vad det var för "en blogg" som kommunikationsavdelningen syftade på har jag förstås ingen aaaning om, men om det hade förekommit något fel på min blogg så skulle jag såklart rätta till det.

Då hade jag kunnat meddela att lönefilen inte läckte på grund av att en medarbetare begärt ut information. I stället var det så att chefen skulle skicka ut lönefilen till sina kollegor i ledningsgruppen, men av misstag valde fel maillista och i stället skickade ut den till hela sin sektion (dvs. de personer han är chef för).

Detta ledde till att alla medarbetare på sektionen fick ta del av alla sina kollegors preliminära nya löner - innan dessa blivit kommunicerade.

Ungefär så hade jag skrivit. Om det nu hade varit min blogg som kommunikationsavdelningen syftade på.

Har SJ inte annat att göra?

Av någon anledning så följer SJ mig på Twitter. Jag förstår inte. Har SJ inte annat att göra? Köra tåg? Komma fram i tid nån jävla gång?

Jag ska erkänna att jag ännu inte riktigt förstått poängen med Twitter. Men jag ska ge det en chans. Följ äventyret på www.twitter.com/JesperSv.

Reinfeldt valde rätt

Idag tillkännagavs att Europaminister Cecilia Malmström (FP) blir Sveriges nästa EU-kommissionär. Jag tror att Malmström kommer att bli en utmärkt kommissionär, av flera skäl. Hon tror på Europasamarbetet, hon har gedigen erfarenhet från EU-politiken, hon är kompetent och hon har en sympatisk framtoning.

En av Cecilia Malmströms främsta meriter är att hon
prydde min balkong under vårens EU-valkampanj.

I ett nyhetsinslag från SVT sades bland annat detta:

Cecilia Malmström:
- Det är min absoluta övertygelse att de väldigt många utmaningar som vi står inför i Europa idag: klimatfrågan, den ekonomiska krisen, den gränsöverskridande brottsligheten och Europas roll i världen, bara kan lösas genom ett starkt europeiskt samarbete.

Fredrik Reinfeldt:
- Hon är förmodligen en av dem som kan mest om det praktiska Europaarbetet som finns att tillgå i svensk politik.

Anders Lindqvist, reporter:
- Cecilia Malmström behärskar EU:s sakfrågor utan och innan.

Mona Sahlin:
- Vi hade velat ha en diskussion med Reinfeldt.

Mona Sahlin vill förstås vara med och tycka om det mesta. Men frågan är vad hennes tyckande hade haft för betydelse. Efter 14 år med socialdemokratiska kommissionärer (Anita Gradin och Margot Wallström) är det väl hög tid för en borgerlig?

Inifrån Skatteverket, del 230

Utmärkelsen dagens blunder kan nog utan diskussion tilldelas en chef på Skatteverket i Stockholm.

Eftersom det är löneförhandlingstider på Skatteverket bad en av chefens medarbetare att få ut lönestatistik. Detta är inte ovanligt på Skatteverket eftersom våra löner är offentliga. Många tar reda på kollegors löner för att inför lönesamtalen göra en bedömning av sitt eget löneläge.

Chefen efterkom medarbetarens begäran på ett sätt som medarbetaren nog inte hade förväntat sig: Genom att maila över lönelistor på alla kontorets anställda, inklusive information om lönepåslag i de senaste lönerevisionerna men framför allt inklusive de nya löner som ska börja gälla från och med 1 januari och som ännu inte kommunicerats till medarbetarna!

Grattis till en överlägsen segrare!
Bildkälla

Javisst! Den frågvise medarbetaren fick alltså tillgång till alla sina kollegors nya löner innan de blivit officiella och innan kollegorna själva fått veta. Ett ordentligt klavertramp, såklart, men chefen kan möjligen trösta sig med att i avsevärd grad ha bidragit till folkhälsan. Ett gott skratt förlänger ju livet.

Inifrån Skatteverket, del 229

Skatteverket har tagit hjälp av analysföretaget Gartner för att ta reda på hur kostnadseffektiv myndigheten är när det gäller it-utvecklingen.

Gartners analys är hårresande. Den visar nämligen att Skatteverkets kostnader för utveckling av egna verksamhetssystem ligger 58 procent procent högre än hos organisationer i jämförelsegrupperna. Det innebär alltså att om ett it-system normalt sett kostar 100 miljoner att utveckla, så rusar kostnaden iväg till 158 miljoner om det är Skatteverket som gör jobbet. Svensson tackar, bockar och betalar, i vanlig ordning.

Som om detta inte var nog: Gartners studie visar också att Skatteverket förbättrat sitt resultat med 30 procentenheter sedan förra analysen år 2006. Det är förstås en imponerande effektivisering - men ändå: Tänk att Skatteverkets it-utveckling för tre år sedan var 88 procent dyrare än genomsnittet!

Nu hör det dessutom till saken att Skatteverkets it-applikationer inte är några snabbprogrammerade Iphone-appar direkt. Under de snart tre år jag jobbat på verket har vi fått tre nya mastodont-system: SkatteReg, Boris och Tina. Hur mycket SkatteReg och Boris kostade vet jag inte, men Tina (som ännu inte riktigt fungerar som det ska) sägs ha gått lös på 600 miljoner kronor. Den som är duktig på baklängesräkning kan ju roa sig med att ta reda på hur mycket skattebetalarna hade sparat om Skatteverket inte varit 58-88 procent ineffektivare än genomsnittet. Själv vågar jag inte. Måste ju tänka på hjärtat.

Kom igen, Lena!
Foto: Joakim Folke

Hur hanterar då Skatteverket de här alarmerande siffrorna? Jo, enligt Lena Tollerz Törn, chef för Skatteverkets it- och utvecklingsstab, arbetar man "aktivt" för att få en bättre kostnadsstyrning i it-projekten. Man arbetar också "aktivt" med förändring och standardisering av it-arkitekturen.

Vet du Lena, jag tror att skattebetalarna förväntar sig lite mer än att du jobbar "aktivt" med att komma tillrätta med det här. Du ska nog tänka lite mer i termer av "dag och natt, dygnet runt, sju dagar i veckan, tills ögonen blöder". 58 procent kan man inte bara prata bort.

Fler borde bli som Jonas Gardell

I Expressen berättar Jonas Gardell att han tänker ge bort stora delar av sin förmögenhet till en stiftelse för barn.

Jonas Gardell är en väldigt skicklig och framgångsrik kulturutövare, och det har gett god ekonomisk avkastning. Jag förstår att det känns bra för honom att kunna använda sin förmögenhet till något som är betydelsefullt för honom.

Nu är det få förunnat att bli så framgångsrika som Jonas Gardell. Men fler svenskar borde få chansen att genom eget sparande bygga upp en ekonomisk trygghet. Att förfoga över på det sätt man själv önskar. Kanske vill man testamentera allting till utsatta barn, kanske vill man donera till forskning eller kultur, kanske vill man fylla sin garderob med skräddarsydda kostymer och Hermèsslipsar.

Alltför sällsynt.
Foto: Mikael Sjöberg/Expressen

Dessvärre funkar det inte så i Sverige idag. För i Sverige anses staten vara bättre skickad att ta hand om medborgarnas pengar än medborgarna själva. I stället för valmöjligheter har vi världens högsta skattetryck. Människor med måttliga inkomster straffbeskattas med 50 procents marginalskatt. Och de som tjänar ännu lite mer får betala ytterligare straffskatt.

Fram till för ett par år sedan betalade man även en skatt på det kapital man lyckats spara ihop. Nu är lyckligtvis förmögenhetsskatten avskaffad. Men fler skatter måste sänkas!

I Folkpartiets tillväxtagenda föreslås att värnskatten avsaffas under nästa mandatperiod. Dessutom ska den statliga inkomstsskatten successivt sänkas. Givetvis ska även de med lägre inkomster gynnas av skattepolitiken genom fortsatta inkomstskattesänkningar.

Det här är viktiga liberala förslag. Det ska löna sig att utbilda sig. Och fler ska kunna åtnjuta den frihet det innebär att ha pengar på banken.

Ett kommunalråd att skämmas för

Dagens tråkiga nyhet är förstås att det folkpartistiska kommunalrådet i Huddinge, Åke Blomqvist, köpt sex av en minderårig flicka i sin bostad.

Att utnyttja en annan människa på det viset som Åke Blomqvist har gjort är helt oacceptabelt och jag kan bara instämma i vad Maria Wallhager, ordförande för FP Stockholm, säger: Åke Blomqvist har förbrukat sitt förtroende och han måste avgå. (Vilket han nu gjort.)

Den här historien borde kanske föranleda fler reflektioner. Men det får bli när hjärnan är lite piggare. Just nu hoppas jag bara att den stackars flickan får den hjälp hon behöver efter det hon utsatts för av Åke Blomqvist och andra vidriga män.

Läs gärna Birgitta Ohlssons m.fl. debattinlägg i Aftonbladet.

Inifrån Skatteverket, del 228

Konkurrentbevakning är viktigt, fick jag lära mig när jag jobbade i den privata sektorn. Vi sysslade med informationstjänster, och givetvis hade vi full koll på vad konkurrenterna pysslade med. När de lanserade något nytt så måste vi kontra. Det gick naturligtvis inte att vara bättre än konkurrenterna på allt och ibland fick man trolla med knäna. Men det var stimulerande.

Jag är inte den ende som sökt jobbet som generaldirektör för Skatteverket (se del 224). Av den anledningen har jag roat mig med lite konkurrentbevakning. Alla ansökningar är ju offentliga och hade dessutom, visade det sig, mailats in till Finansdepartementet, så det gick smidigt att få ut dem.

Sökande A har en förskräckligt gedigen bakgrund. Han har jobbat med offentlig ekonomi i tio år, är disputerad och varit något slags chef på Finansdepartementet.

Sökande B har arbetat statligt i 23 år och är för närvarande chef inom Riksdagsförvaltningen. Han behärskar alla aspekter på statlig verksamhet och har bred statlig kompetens, även ur ett styrningsperspektiv.

Sökande C är redan generaldirektör. Men hennes myndighet ska läggas ner i början av nästa år och då vill hon förstås ha ett nytt jobb.

Sökande D är rektor vid Polishögskolan och har tidigare varit byråchef hos Riksåklagaren. Hon har jobbat mycket internationellt och har sommarhus i skärgården.

Sökande E har suttit i fackförbundet Unionens styrelse, gått en massa it-utbildningar, varit säljare och jobbat som konsult. Nu vill han dock ha en fast tjänst där han kan vidareutvecklas och bidra med vinster. Sökande E har den klara fördelen att hans löneanspråk är blygsamma - 57 000 kr/mån, typ hälften av nuvarande gd-lönen.

Sökande F är civilekonom och jobbar som ekonomidirektör på en myndighet. Innan dess var han statssekreterare på oljedepartementet i Syrien, och det låter ju inte så klimatvänligt.

Sökande G har gjort lumpen och varit vd för olika företag sedan 1998. Han har skrivit ett väldigt långt brev.

Sökande H, slutligen, jobbar som chef på Kronofogden. Det är ju rätt många som gått över från fogden till skatten på sistone, så han kanske känner sig ensam där.

Ja, så ser det ut. Totalt har nio personer sökt, varav två kvinnor. Om det ser ut så vid alla chefstillsättningar är det kanske inte så konstigt att det är underskott på kvinnor i ledande befattningar?

Den glada nyheten är att varken Pär Nuder eller Thomas Östros tycks ha sökt. Det är egentligen det enda som betyder något.

Vad blir då utfallet av min konkurrentanalys? Ja, ska man gå efter formella meriter så ligger jag ju pyrt till. Jag har t.ex. inte gjort lumpen. Men jag har många andra goda egenskaper som jag hoppas kommer att framgå under intervjun (jag utgår från att det blir en intervju). Jag är såklart full av tillförsikt!

Inifrån Skatteverket, del 227

Nej, det kanske inte var helt livsnödvändigt att skriva in och påpeka detta. Men det skaver i mina ögon när professionella skribenter (på Näringsliv, dessutom) konsekvent skriver "Skattemyndigheten". Lite bättre koll tycker jag de borde ha.

Stockholms silhuett, fortsättning...

Med anledning av de kommentarer som skrivits på mitt förra inlägg (se Stockholm behöver inte stelna) så vill jag göra en liten komplettering.

Som förespråkare för en mer visionär stadsbyggnad i Stockholm så framställs det ibland som att man i princip vill riva hela innerstan och bygga skyskrapor i stället. Jag har svårt att förstå var den uppfattningen kommer ifrån men kan möjligen tänka mig att det handlar om något så enkelt som att man stärks i sin egen åsikt om man demoniserar sin motståndare.

Min uppfattning (som för närvarande inte delas av mitt parti) är att Stockholm inte bör säga kategoriskt nej till alla höghusplaner. Det innebär förstås heller inte att vi ska säga ja till allt; däremot ska vi låta varje projekt prövas utifrån sina egna speciella förutsättningar. Om en plats är lämplig för ett hus som sticker ut - på höjden eller arkitektoniskt - så ska huset få byggas där. I annat fall så ska huset inte få byggas.

Jag tycker inte att Gamla stan ska rivas. Jag tycker inte att Kungsträdgården ska asfalteras. Men jag tycker heller inte att Stockholm ska möta framtiden med den benhårda inställningen att det enda som ska få titta upp ovanför takåsarna är ett och annat kyrktorn.