Folkpartiet måste utmana kärnkraftsdogmen

Att hålla fast vid sina värderingar är inte samma sak som att hålla sig fast vid sakpolitiska ställningstaganden. Samhället och tekniken utvecklas, och ett parti måste ha förmågan att förhålla sig kritiskt till sin egen politik.

När kärnkraften började utvecklas representerade den framtidstro. En ren, modern och effektiv energikälla. I 1980 års folkomröstning anslöt Folkpartiet sig till linje 2, som innebar att kärnkraften skulle avvecklas "i den takt som är möjlig". Linje 2 (som vann) förespråkade också att samhället skulle satsa på forskning och utveckling av förnybara energikällor och att undvika elproduktion genom olje- och kolkraftverk.

Linje 2 innebar avveckling med förnuft, så att säga. Ändå har Folkpartiet kommit att framstå som ett kärnkraftskramarparti. Det finns förstås en del goda skäl för det. Kärnkraften ger inte upphov till några direkta koldioxidutsläpp och den är förhållandevis säker och pålitlig. Men samtidigt har kärnkraften baksidor. Folkpartiet måste visa att vi tar dessa på allvar.

Framsidan på förra veckans Economist bör mana till eftertanke. "Nuclear energy – the dream that failed", står det. I ett antal fördjupningsartiklar beskriver man hur kärnkraftstekniken blir allt dyrare – en utveckling som verkar eskalera snarare än avta. I ett medellångt perspektiv framstår det helt enkelt som mer ekonomiskt fördelaktigt att ersätta kolkraftverk inte med kärnkraft utan med gas, som bara släpper ut hälften så mycket koldioxid. Eller, som Economist skriver: "In liberalised energy markets, building nuclear power plants is no longer a commercially feasible option: they are simply too expensive."

Det går förstås att vända och vrida på argumenten i oändlighet. Och det är precis vad vi liberaler borde göra. Målet för oss måste vara att skapa förutsättningar för en energiförsörjning som är pålitlig, effektiv och hållbar. Vi får inte bli dogmatiska i fråga om teknikval.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kärnkraft, Folkpartiet, energi, energipolitik, klimat, klimatpolitik, växthuseffekten

Alliansen bygger tunnelbana till Nacka

Stockholms tunnelbana ska byggas ut till Nacka, det är dagens besked från Alliansen i Stockholms landsting, Stockholms stad, Nacka och Värmdö.

Alliansen bygger!
Bild: SVT ABC

Beskedet är en framgång för Folkpartiet och Centerpartiet, som tydligast drivit frågan om utbyggd tunnelbana. I Folkpartiet lovade vi redan inför valet att jobba för mer tunnelbana. För ett år sedan gick ledande FP-företrädare ut och krävde t-bana till Nacka och så sent som för en vecka sen upprepades kravet.

Därför är vi glada att Moderaterna nu gett upp sitt styvnackade tunnelbanemotstånd. Det banar inte bara väg för ny t-bana utan även, hoppas jag, för en kollektivtrafikdiskussion med färre låsningar. Det behöver Stockholm!

Läs även
Lotta Edholm (FP): Välkommet besked om t-bana till Nacka
Anders Ekegren (FP): Moderaterna har bytt fot om t-banan – Alliansen är enig!
Christoffer Fagerberg (FP): Överenskommelse om tåg till Nacka
Folkpartiet i Nacka: Seger: nu byggs det tunnelbana till Nacka
Rasmus Jonlund (FP): Kungsholmen än mer i centrum – tunnelbana till Nacka
Mark Klamberg (FP): Viktigt steg framåt för tunnelbana mot Nacka
Birgitta Rydberg (FP): Ett viktigt steg mot tunnelbana till Nacka
Anna Starbrink (FP): Klara besked om t-bana till Nacka
Stockholmstrafik.com: Snart kommer tunnelbanan att gå till Nacka

Individualisera varmvattnet!

I min bostadsrättsförening betalar var och en för sin egen elförbrukning. Andra komforthöjande trevligheter, såsom varmt och kallt vatten och värme, bakas dock in i hyran. Det innebär förstås inte att det är gratis, men kostnaden blir "osynlig".

Varmt, gott – och gratis?

Jag har länge tyckt att detta är märkligt. Om min kostnad för vatten och värme inte påverkas av att jag plaskar i badkaret varje dag eller låter elementen stå på full effekt trots att jag är på semester – ja, då har jag ju väldigt små incitament att hushålla med resurserna.

Tidningen Metro uppmärksammade häromdagen att ett antal bostadsföretag inför inviduella varmvattenmätare. Det är ett bra initiativ. Åtminstone i nybyggda flerfamiljshus borde det vara en självklarhet att var och en själv får stå för sin förbrukning av el, värme och vatten.

Läs även:
Miljöbloggen: Duscha mindre och få lägre hyra

Socialliberal retorik måste bli praktisk politik

Jan Björklunds tal på Folkpartiets riksmöte i lördags innehöll förstås mer än positioneringar gentemot Moderaterna (se Björklunds markeringar mot Moderaterna). Här är några punkter i talet som jag tycker är värda att lyfta.

EU måste skärpa tonen mot Ungern
Den politiska utvecklingen i Ungern, där högerregeringen ifrågasätter yttrandefriheten, går i en farlig riktning. EU måste vara tydliga i sin granskning och kritik mot Ungern. Demokrati innebär kompromisser, men när det gäller kravet på demokrati går det inte att kompromissa.

Jan Björklund.

Bild: Per Groth/Scanpix

Europasamarbetet är bra
Trots finanskrisen så är det EU-samarbetet som tar Europa vidare. Folkpartiet tjänar nog inga opinionspoäng på att försvara Europasamarbetet i nuläget, men vi måste stå för våra värderingar. Vår föräldrageneration växte upp i ett Europa där det byggdes murar. För våra barns skull ska vår generation i stället bygga broar.

Ungdomar måste få jobb
Sveriges ungdomsarbetslöshet är hög. Det behövs fler åtgärder, särskilt för att fånga upp dem som hoppar av gymnasiet. Dessa elever borde få möjlighet att välja en kortare yrkeskurs på gymnasienivå, mellan ett och två år, så att man har chans att få jobb. (Viktigt här är också att den som senare i livet vill fullfölja en längre gymnasieutbildning ska kunna göra det.)

Uppryckning i miljöpolitiken
Björklund är självkritisk. Folkpartiet har inte varit tillräckligt duktiga på att driva miljöpolitik. Vi måste skärpa till oss. Miljöfrågorna ska få en betydande plats i arbetet med FP:s nya partiprogram.

Därutöver nämnde Björklund bl.a. flyktingpolitiken och vapenexporten, vilket jag skrev om i det tidigare inlägget.

Björklund höll ett bra tal, som förebådar en tydlig socialliberal offensiv. Det är efterlängtat av typ alla folkpartister jag pratar med. Jag hoppas att han förmår löpa linan ut, så att talets andemening omsätts i praktisk politik och inte bara stannar vid vackra ord.

Media:
DN, SvD, VT


Läs även:
Anne-Marie Ekström (FP): Rapport från liberalt riksmöte

"Politikerpensionen" ska inte vara livstidsförsörjning

Hur mycket politiker tjänar på sina uppdrag är ofta föremål för diskussion – en diskussion som inte sällan tycks bygga på uppfattningen att politiker tjänar mycket pengar.

Det är sant om man ser till en liten skara toppolitiker: statsråd, riksdagsledamöter, landstingsråd och kommunalråd har ersättningar som i regel ligger en bra bit över medel-Svenssons inkomst. Denna krets är emellertid relativt begränsad; av de 44 000 förtroendevalda politiker som finns i svenska kommuner och landsting är det bara 3 procent som lever på politiken. Resten, 97 procent, är fritidspolitiker, vars arvoden är betydligt mer modesta. Jag har tidigare skrivit om detta, se Politikerarvoden rätt lagom.

Om toppolitikernas ersättningar kan man tycka mycket. Själv stör jag mig inte så mycket på att en heltidsarvoderad politiker med stort ansvar har ett bra arvode. Däremot stör jag mig på de generösa pensionsvillkor som förekommer inom politiken. I höstas berättade SvD att Annika Billström, som var socialdemokratisk heltidspolitiker i Stockholm 1994–2006, fortfarande får 54 000 kr i månaden i "pension". Billström är född 1956 och har således tio år kvar till pensionsåldern. En annan socialdemokrat (numera miljöpartist), Lena Klevenås, var 51 år gammal när hon slutade i riksdagen 1998. Hon tar fortfarande emot inkomstgaranti från riksdagen, enligt Riksdag & Departement.

Billström och Klevenås. Risade av väljarna, rosade av pensionssystemet.
Bild: SVT och Riksdagen.

En hypotes till varför politikernas avgångsvillkor blivit så generösa kan vara att politikerkåren såg lite annorlunda ut när villkoren skrevs. Man fick topposter senare i karriären, och var således närmare pension när de avgick. Mot den bakgrunden var det mer motiverat med inkomstgarantier för att överbrygga de kvarvarande åren mot pension. I den mån det en gång varit ett argument så håller det förstås inte längre. Omsättningen på politiker är hög och många slutar mitt i karriären, så att säga. (När Göran Perssons regering avgick 2006 var snittåldern på statsråden 49 år.) Reglerna för inkomstgaranti måste ses över.

Det är inte orimligt att politiker, som inte har någon vanlig anställningstrygghet, får en viss omställningsersättning när de slutar sitt uppdrag. Den ersättningen ska dock bara gälla en begränsad tid. Man kan diskutera hur hög ersättningen ska vara, och hur länge den ska kunna gälla. Folkpartisten Christer Nylander har motionerat om att se över riksdagsledamöternas inkomstgaranti, och riksdagsledamöternas villkor utreds just nu av en särskild kommitté. Kommittén bör landa i att inkomstgarantin ska tidsbegränsas – den ska vara en omställningsersättning, ingen livstidsförsörjning. Den principen ska givetvis också gälla för avgångna toppolitiker i kommuner och landsting.

Läs även:
Politiker i Sörmlands landsting kan gå i pension vid 50 och bli försörjda till 65
I Västerbotten får ett 20-tal ex-politiker pension – utan krav på att söka jobb
F.d. kommunalråd får 350 000 om året, trots nytt vd-jobb 
Emmabodapolitiker slutar vid 50 – får 25 000 i månaden till 65

Björklunds markeringar mot Moderaterna

I helgen har Folkpartiet hållit riksmöte i Västerås, och i vanlig ordning höll partiledaren ett anförande. De 800 folkpartister som samlats i Aros Congress Centre fick höra ett tal som bland annat innehöll en del markeringar mot Moderaterna. Folkpartiet och Moderaterna skiljer sig åt i en del frågor, främst när det handlar om värderingar, och det ville Jan Björklund understryka.

Ett exempel är den aktuella frågan om krigsmaterielavtalet med Saudiarabien. Avtalet tecknades av den socialdemokratiska regeringen 2005, och när det skulle förlängas 2010 var Folkpartiet emot, underströk Björklund. Vi fick dock inte igenom kravet i regeringsförhandlingarna. Folkpartiets linje är att vapen inte ska exporteras till diktaturer menade Björklund, och hans slutkläm blev: "Svensk försvarsmateriel ska få användas för att försvara frihet och demokrati, inte till att hota frihet och demokrati!"

Jan Björklund talar.

Med hjälp av exemplet Ganna, en 91-årig kvinna som i höstas fick beskedet att hon skulle utvisas från Sverige, lyfte Björklund Folkpartiets krav att återinföra den s.k. sista länken i invandringspolitiken. Regeln togs bort av Socialdemokraterna 1997. Det är känt att migrationsminister Tobias Billström (M) inte vill återinföra sista länken, så när Jan Björklund säger att "regeln om sista länken borde återinföras. Sverige ska ha en flyktingpolitik som präglas av medmänsklighet" så är det uppenbart vart udden är riktad.

Även i avslutningstalet kom en markering mot Moderaterna. Så här sa Björklund:

"[O]m Alliansen sägs nu att den är trött och bara förvaltar. Att görs inget radikalt så förlorar vi nästa gång. Jag tror det är rätt att efter åtta års regerande finns en betydande risk att Alliansen inte upplevs som spännande och nyfikna. ... Vi liberaler har inget mot skattesänkningar, tvärtom, men det får inte upplevas som att Alliansens svar på alla framtidens frågor är ytterligare jobbskatteavdrag."

Jobbskatteavdraget är de nya Moderaternas flaggskepp, och deras svar på i stort sett alla politiska utmaningar. Det har införts i ett antal steg men efter valet 2010 enades de fyra oppositionspartierna om att försöka stoppa ytterligare skattesänkningar. Inför detta hot backade Moderaterna, vilket får betraktas som en politisk prestigeförlust. Folkpartiet har stött, och stödjer, jobbskatteavdraget, men Björklund tydliggör behovet av en breddad politik. Valet 2014 kommer sannolikt inte vinnas på löften om ett femtielfte jobbskatteavdrag.

Rock around the clock (nästan)

Jag ska inte ens försöka låtsas att beskedet att "Huset under bron" vid Skanstull får fem-tillstånd innebär någon större personlig glädje för mig. Klockan fem på morgonen ligger jag i regel och sussar sött (alternativt snarkar högljutt; jag är i vart fall inte under en bro vid Skanstull).

Huset under bron har öppet!

Icke desto mindre unnar jag naturligtvis de nattpigga klubbkidsen att få hålla i gång bäst de vill. Det borde fler få göra. Varför skulle man inte kunna vända på lagstiftningen? I stället för att behöva ansöka om tillstånd för att ha öppet till 03, 05 eller vad det nu är, så skulle alla klubbar få ha öppet som de vill. De som av olika skäl missköter sig – överserverar, inte håller ordning, är för högljudda osv. – skulle dock kunna få sina öppettider begränsade.

Det vore en rimligare ordning, tycker jag. Tills vidare får man väl nöja sig med att en och annan klubb med 05-ambitioner slinker igenom tillståndsnätet.

Dags för t-bana till Nacka!

Det är hög tid att bygga ut tunnelbanan, och ett första steg bör vara att förlänga den blå linjen från Kungsträdgården till Nacka. Det skriver de ledande folkpartisterna Erik Ullenhag och Birgitta Rydberg idag i en debattartikel i SvD. De hoppas få FP-medlemmarnas stöd för att driva en sådan linje på ett kommande medlemsmöte.

Nacka nästa?

Som folkpartimedlem kommer jag att rösta ja till förslaget, och hoppas naturligtvis att Ullenhag och Rydberg får brett stöd i partiet. Deras förslag innebär att Folkpartiet kommer att förorda en lösning som beräknas kosta cirka 11 miljarder kronor. En alternativ lösning, som också studerats av SL, kostar drygt 16 miljarder.

Oavsett vilket alternativ man väljer är det en gigantisk investering, som landstinget behöver hjälp med. Det är därför bra att FP-politikerna inte bara ritar tunnelbanedrömmar på en karta, utan också resonerar kring hur finansieringen ska lösas. Såväl landstinget som staten ska bidra, förstås, men även berörda kommuner – i synnerhet Nacka, där intäkter från nybyggen och fastighetsutveckling bör kunna bidra till tunnelbanebygget.

"Alla berörda parter måste prioritera en snabb byggstart", skriver Ullenhag och Rydberg. Och det har de rätt i – tunnelbanan beräknas inte kunna stå klar förrän runt 2030, så några ytterligare förseningar finns det inte tid för.

Läs även:
Lars Lundqvist (FP): FP vill ha tunnelbana till Nacka
Birgitta Rydberg (FP): Tåg mot Nacka, tag plats...
Anna Starbrink (FP): Bygg blå linje till Nacka!

Stor Ipadsatsning i Stockholms skolor

"Det är lättare att skriva med Ipad", säger Mohammed Aman i Husbyskolans klass 1 C. Där används läsplattor i undervisningen som ett led i en stor satsning som görs i Stockholms stad, som SvD skriver om idag. 2 300 Ipadar kommer att spridas i grundskolorna under våren 2012.

Självklart ska modern teknik användas i skolorna. Det handlar om att skapa pedagogiska fördelar – vilket Mohammed Amans kommentar visar – men det handlar också om att låta skolan hålla jämna steg med samhället i övrigt. Att rynka på näsan åt läsplattor är ungefär som att säga att det duger gott med kartböcker från kolonialtiden.

Rena stenåldern. 

Lotta Edholm är folkpartistiskt skolborgarråd i Stockholm och har medverkat till att möjliggöra Ipadsatsningen. Hon är tydlig med att det inte finns någon konflikt mellan modern teknik och traditionella skolböcker. Tvärtom verkar det finnas ett positivt samband: "Samtidigt som fler skolor använder it har vi också fördubblat utlåningen av våra böcker i skolbiblioteken. Läsning stimulerar till läsning", säger Edholm till SvD.

Och så är det ju ofta med modern teknik. Även om den kan kännas lite läskig i början så berikar den mer än den utarmar. Ibland kompletterar den de befintliga pedagogiska redskapen, ibland ersätter den dem. Att vara positivt nyfiken till teknik är dock bättre än att reflexmässigt slå bakut.

Läs även
Lotta Edholm (FP): It-satsning i Stockholm