Hellre videovåld än gatuvåld

För några veckor sedan skrev jag om en tidningsartikel, enligt vilken datorspelande ansågs kunna utgöra en förklaring till den minskade ungdomskriminaliteten i USA (se Landets prussiluskor i behov av nya bekymmer).

Ett likartat resonemang, denna gång gällande alkoholkonsumtion, återfinns i senaste numret av tidningen Nu. Där rapporteras från ett seminarium som berörde CAN:s senaste rapport, Drogutvecklingen i Sverige 2011. Där anges att andelen icke-konsumenter bland yngre ungdomar ökat under senare år (pojkar från 10 till 15 procent, flickor från 9 till 12 procent).

Hälsosamt dödande.

Som förklaring anges bland annat att datorspel är så populärt idag. Och till det passar Jolt Cola bättre än rom & cola. Det är glädjande, tycker jag, om det är så att en negativ trend kan vändas även utan allmän moralpanik och offentligfinansierad skräckpropaganda. Om det bara är så enkelt att det handlar om att ha något annat vettigt att göra, än att supa och slåss.

Landets prussiluskor i behov av nya bekymmer

På 1980-talet drabbades delar av Sverige av panik på grund av det så kallade videovåldet, där filmen Motorsågsmassakern ofta framhävdes som ett varnande exempel. Om Sveriges väna ungdom skulle utsättas för den här typen av våldsskildringar skulle den snart förvandlas till blodtörstiga psykopater, tycktes uppfattningen vara hos landets prussiluskor. Diverse statliga åtgärder vidtogs, såsom lagstiftning mot spridning av filmer med våldsinslag och inrättandet av det så kallade Våldsskildringsrådet. Allt till den ännu icke blodbesudlade ungdomens värn.

Vad ska vi moralisera över idag då?
Bild från Ponnymoln.

1980-tal blev 1990-tal och videovåldet kompletterades med datorspelsvåld. Moralpaniken höll i sig, och så sent som 2006 initierade Justitiekanslern en rättslig prövning av ett datorspel med våldsinslag. Spelföretaget frikändes och ungdomarna torde framhärda i sin konsumtion av våldsamma filmer och datorspel. Medför då detta att vi icke-våldspåverkade vuxna numera bör känna ökad oro när vi ger oss ut på gator och torg?

Faktum är att det som hänt tycks snarast vara motsatsen. Statens medieråd (som Våldsskildringsrådet numera heter) har till exempel inte kunnat finna något stöd i forskningen för att våldsspel orsakar våldsamt beteende. Det går inte ens att påvisa att personer med särskilda personlighetsdrag blir mer våldsamma om de ägnar sin fritid åt att ha ihjäl digitala medmänniskor.

Tidskriften The Economist publicerade härom veckan en artikel om kriminaliteten i USA. Där framställdes datorspelen snarare som en förklaring till varför gatuvåldet minskat: "Today there is growing interest in the role of video games and social-media technologies in providing young men, who are responsible för the lion's share of violent crimes, with alternative ways to spend their time."

Även på hemmaplan märks positiva effekter av videovåldet. I dagens SvD rapporteras att ungdomar dricker allt mindre alkohol: "Killarna påverkas ... av att de sitter hemma och spelar mycket dataspel och då dricker man mindre", säger en alkoholforskare. (Berusade människor har en tendens att slåss mer än nyktra.)

Det myckna datorspelandet har för all del sina baksidor; ungdomar rör sig mindre och blir fetare. Men det som moralpanikerna ojade sig över – att videovåld skulle leda till verkligt våld – tycks onekligen inte ha inträffat. Prussiluskorna får helt enkelt skaffa sig något annat att vara bekymrade över.

Läs även
Statens medieråd (Dalquist/Christoffersson): Våldsamma datorspel och aggression – en översikt av forskningen 2000–2011
Statens medieråd: Från videovåld via www till World of Warcraft
Timbro (Svensson): Medierna, Medierådet och moralpaniken 
Agne Suziedelyte: Can video games affect children's cognitive and non-cognitive skills?

Slutet på la vie en rosé?

Vid sidan av partiledartalen och de många seminarierna är de s.k. roséminglen en av Almedalsveckans mest uppmärksammade företeelser. En del kritiserar roséminglandet, och ibland framställs det som att alla Sveriges toppolitiker och lobbyister åker till Visby enbart för att under en vecka få dricka gratis rosévin ur plastmuggar.

Personligen tycker jag roséminglen är ett trevligt inslag, en möjlighet att under avslappnade former växla några ord med makthavare och branschfolk. Men vem vet, kanske får nu mingelbelackarna till slut sin vilja igenom på grund av den svenska alkohollagstiftningen.

Det mest välbesökta roséminglet anordnas av pr-firman Prime. De har fått besök av tillståndsmyndigheten, som menar att man bryter mot alkohollagstiftningen. Där finns en massa paragrafer som reglerar hur och när man (eventuellt) får bjuda vuxna människor på alkohol. Till exempel får man inte bjuda på vin i samband med att man marknadsför en vara eller tjänst. Och om man ändå bjuder så måste det ske till i förväg bestämda personer. Det är därför alla Almedalsminglare måste anmäla sig i förväg. Spontan alkoholkonsumtion klarar svenska folket uppenbarligen inte av.

För ett antal år sedan fick man i Sverige inte beställa in alkohol på en bar utan att samtidigt beställa något att äta, och för ännu lite längre sedan antecknades alla spritinköp i en motbok. Detta framstår idag som absurt, men även om förmynderiet lindrats avsevärt sedan dess så kvarstår i alkohollagstiftningen en tämligen moraliserande syn på vad svenska folket dricker. Det är detta som Prime nu blivit varse.

Att liberalisera svensk alkohollagstiftning är en seg process. Under Alliansregeringen har ett litet steg i rätt riktning tagits – man kan nu få alkohol även på sushirestauranger (se Snart sake till sushin även i Sverige?). Men ännu har vi inte kommit dithän att den som besöker Brännland cider kan få köpa med sig en flaska av deras delikata dessertvin, eller att whiskyentusiasten får möjlighet att köpa en flaska Mackmyra vid destilleriet. Sådana friheter kan svenskarna uppenbarligen inte hantera.

Razziorna vid rosévinsminglen i Almedalen är förstås ingen stor katastrof. Tillsynsmyndigheten gör bara sitt jobb. Men de ger i alla fall en anledning att diskutera den rigida svenska alkoholpolitiken. Trenden har under senare år gått mot ökad tillgänglighet, ökad konsumtion – men inte ökade alkoholskador. Är det, mot den bakgrunden, för djärvt att våga hoppas på ytterligare liberaliseringar inom en inte alltför avlägsen framtid?

Ny giv i spelet om monopolet

Det verkar nu som att Alliansen kommit till en överenskommelse rörande det meningslösa spelmonopol som vi har i Sverige. Eller i alla fall delar av det.

Folkpartiets inställning är klar. Vi vill avskaffa spelmonopolet genom att öppna upp för fler aktörer på spelmarknaden. Svenska Spel ska säljas. Spelmarknaden ska övervakas av en fristående myndighet och en särskild spelskatt ska införas för att finansiera t.ex. vård av spelmissbrukare. På så vis kombinerar man liberala regler för spelmarknaden med ett socialt ansvarstagande gentemot den grupp som inte kan hantera sitt spelande.

Snart lagligt nöje?

Kristdemokraterna har länge varit en bromskloss mot en liberalisering av spelmarknaden, men började för en tid sedan att vackla i sitt motstånd (se Välkommen KD-sväng i spelfrågan). Nu har man landat i att spel på nätet nog borde kunna accepteras, åtminstone om spelföretagen betalar licensavgift. KD:s förslag handlar, enligt Ekot, "inte om en uppluckring av spelmarknaden, utan i stället en åtstramning där monopolen behålls men där man också vill sätta regler för, och beskatta, spelbolag på internet".

Om det också blir i detta Alliansen landar återstår att se, men i så fall är det verkligen minsta gemensamma nämnare som blir regeringens politik: att man ger upp en kamp (mot internetspelandet) som i praktiken redan är förlorad, men behåller järngreppet om resten. Inte mycket att hurra för, men åtminstone ett litet steg i rätt riktning. Med ett starkare liberalt inslag i nästa Alliansregering kan förhoppningsvis ytterligare steg tas.

Förhoppningsvis slipper vi då också sådana galenskaper som KD:s spelpolitiske talesperson Andreas Carlsson ger uttryck för, när han antyder att blockering av IP-nummer och kreditkortsspärrar kan bli aktuellt, om inte det reglerade internetspelandet fungerar som det är tänkt. "Då skulle man möjligen kunna ha någon form av IP-blockering", säger Carlsson. Uttalandet ger vibbar av Vitryssland, och bör raskt förpassas till Alliansens skräphög.

Dags att banta Folkhälsoinstitutet?

I Danmmark vill den nya vänsterregeringen höja fettskatten rejält. Fläskfärs, grädde och smör – standardprodukter i de flesta barnfamiljers kylskåp – ska bli ordentligt mycket dyrare, allt för att "hjälpa" danskarna att gå ner i vikt.

Även i Sverige finns röster som talar för en fettskatt. Professor Claude Marcus vid Karolinska institutet tror att en fettskatt skulle få positiva effekter för folkhälsan. Och Folkhälsoinsitutet vill utreda frågan. "Redan förra året föreslog vi att man skulle utreda hur använda ekonomiska styrmedel för att främja hälsosamma matvanor", säger avdelningschefen Pia Lindeskog.

Fett i fara?

Claude Marcus har säkert rätt. Om all fet mat skulle bli förskräckligt dyr skulle människor tvingas välja andra alternativ. Konstgjorda lightprodukter skulle sälja som smör (om uttrycket ursäktas) och grädde skulle bli en lyxprodukt för medvetna innerstadsbor. Kanske skulle en och annan till och med gå ner i vikt. Men det innebär inte att en fettskatt är rätt. Politiker som tycker att medborgarna är fria och myndiga måste också låta dem äta vad de vill, även om det som hamnar på tallriken ibland är "fel" i politikernas ögon (se även gårdagens inlägg Vänstern och valfriheten).

Förslaget om fettskatt väcker också följdfrågor. Om fett ska straffbeskattas, varför inte också socker? Och om socker, varför inte kolhydrater rent generellt? Höjd skatt på vitt bröd kan väl få folk att välja rågbröd i stället? Proteiner kan man väl bli tjock av om man äter för mycket? Straffskatt på det!

Folkhälsoinstitutet borde inte utreda en fettskatt. Folkhälsoinstitutet borde i stället utreda hur man på enklast möjliga sätt kan banta sin egen verksamhet, med siktet inställt på total avveckling. Ett sådant initiativ hade varit välkommet.

Läs även
Isobel Hadley-Kamptz: Fettskatt kan göra oss feta
G-P: "Idiotlagar har en tendens att spridas"

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Folkhälsoinstitutet, fett, fettskatt, Danmark, förmynderi

Ett förslag värt att skåla för

Systembolaget borde erbjuda hemleverans av sina varor, föreslår idag folkpartisten Carl B Hamilton. Vidare anser han att politikerna borde släppa taget om Systembolagets öppettider.

Jag tycker detta är vettiga förslag, i riktning mot en mer liberal alkoholpolitik i Sverige. Det är särskilt uppskattat att förslaget kommer från en folkpartist, eftersom Folkpartiet ofta reflexmässigt slår bakut så fort liberalisering av alkoholförsäljningen kommer på tal. Detta illustrerats inte minst i debatten om gårdsförsäljning (där Hamilton själv varit mycket tydlig med att förslaget bör skrotas).

En hemlevererad skål?

Man ska nu inte dra alltför stora växlar på Hamiltons utspel. Det ska nog snarare ses som ett sätt att öka legitimiteten för alkoholmonopolet än ett försöka att bryta upp det. Precis som Hamilton konstaterar så bygger Systembolagets monopol på att det accepteras av medborgarna. Därmed får Systemet inte uppfattas som för otidsenligt; det är väl i ljuset av detta som senare års moderniseringar i form av lördagsöppet och självplock ska ses.

Icke desto mindre är förslaget om hemleverans och generösare öppettider ett steg i rätt riktning. Det ger medborgarna lite mer frihet på bekostnad av politisk detaljstyrning. Ett förslag värt att skåla för, helt enkelt.

Media
SvD, DN1, DN2, DN3, Expr1, Expr2


Läs även
Rasmus Jonlund: Liberalt lackmustest – om alkohol och etiketter

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Folkpartiet, Systembolaget, Carl B Hamilton, alkohol, alkoholpolitik, alkholförsäljning, alkoholmonopol, gårdsförsäljning

Mindre förmynderi i alkoholpolitiken, tack!

Höj skatten på lådvin med 25–30 procent, föreslog den svenska alkoholmonopolisten Systembolaget i veckan. Skälet ska vara att man undviker den "mängdrabatt" man får som konsument när man köper vin i box i stället för i butelj. Till exempel kostar det sydafrikanska Cafê Culture (nr 2369) 119 kr/liter när man köper det i flaska, men "bara" 86 kr/liter när man köper det i box. Detta beror på att alkoholskatt tas ut per centiliter alkohol, inte utifrån vilken förpackning vinet säljs i.

Att priset på en produkt varierar beroende på förpackning är nu inget ovanligt; de flesta som köpt en inbunden bok vet nog att samma innehåll i pocketformat är betydligt billigare. Sak samma med ädla drycker förstås, men det vill nu Systembolaget ändra på.

Think outside the box.

Förbudsivrarna i Miljöpartiet hänger på: "Det behövs ingen mängdrabatt", säger folkhälsotalespersonen Gunvor G Ericson, och upprepar partiets mantra "det som är bra ska vara billigt, det som är skadligt ska vara dyrt och det som är farligt ska förbjudas". (Vem som ska avgöra vad som är bra, skadligt och farligt framgår inte, men det ligger väl nära till hands att anta att det åtminstone inte är vi konsumenter.)

Folkpartiet har inget ärofyllt track record i folkhälsofrågor (se Folkpartistisk berg-och-dalbana), men här överraskar Carl B Hamilton positivt. Han är ledamot i Systembolagets styrelse och tycker inte att skattehöjningen ska genomföras. Förslaget att höja skatten på lådviner är ingen bra idé, säger han.

Jag blir lite matt på den här förmyndar- och förbudsmentaliteten kring alkohol. En del förbättringar har visserligen skett under Alliansregeringen (se Snart sake till sushin även i Sverige?) men fortfarande kan en vuxen svensk inte handla en flaska vin från klockan 15 på lördagen till klockan 9 på måndagen. Och fortfarande kan man inte välja ut en flaska vin tillsammans med köttbiten på Ica utan är hänvisad till en statlig butikskedja med begränsad tillgänglighet (i min stadsdel, Skarpnäck, med 40 000 invånare finns det inte ett enda Systembolag!).

Det är bra om Systembolagets skatteförslag skrotas. Men den soptunna som är avsedd för förmynderistiskt skräp har plats för mycket mer.

Läs även
Per Ankersjö (C) skriver på SVT Debatt om Maria Larssons (KD) överförmyndarpolitik i tobaksfrågan.

Media: DN, SvD, SvD1, Expr, AB

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Systembolaget, bag in box, lådvin, alkoholpolitik, alkoholskatt, folkhälsa, förmynderi, förbud, Miljöpartiet, Gunvor G Ericson, Folkpartiet, Carl B Hamilton

Välkommen KD-sväng i spelfrågan

Folkpartiet vill avskaffa spelmonopolet genom att sälja Svenska spel och ge koncessioner till seriösa spelföretag. Centerpartiet vill se över regleringen av spelmarknaden i syfte att få in fler aktörer. Moderaterna tycks också vara inne på en liberal linje.

Tärningarna är kastade.

Även Kristdemokraterna verkar nu, enligt Sveriges Radio, vara på väg att svänga i spelmonopolfrågan. Så här skrev KD:s kulturpolitiske talesperson Andreas Carlsson i början av april:

Det är vilseledande att tala om ett spelmonopol när vi i dag vet att sju av tio pokerspelare spelar på sajter som ligger utanför Svenska spels kontroll. Ett argument för att behålla monopolet ... är att det skyddar spelarna och innebär ett socialt ansvartagande. Men hur kan staten och Svenska spel på ett bra sätt upprätthålla det sociala engagemanget om merparten av spelandet sker hos privata spelbolag? ... För att ändra på det måste vi införa ett licenssystem och avreglera spelmonopolet.

I dag uttalar han sig för Sveriges Radio och säger att han vill "att regeringen tar fram förslag om avreglering av spelmarknaden".

Det är ett välkommet besked från KD. Svenska staten ska inte tjäna pengar på spel och dobbel. Om man vill avkräva spelföretagen ett socialt ansvarstagande så går det och lösa, till exempel genom ett koncessionssystem av den typ som Folkpartiet förordar.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om spelmonopol, spelmonopolet, monopol, Svenska spel, Andreas Carlsson

Gårdsförsäljning ett välkommet förslag

En utredning kommer att föreslå att det blir tillåtet med gårdsförsäljning av alkohol i Sverige, dvs. att gårdar som producerar alkohol ska få sälja sina produkter i en gårdsbutik. För att inte detta ska komma i konflikt med EU-regler väntas utredningen föreslå att man också får sälja produkter av samma typ, dvs. den gård som producerar whisky ska också kunna sälja whisky från andra länder.

Moderaterna och Centerpartiet verkar positiva till det här förslaget. Kristdemokraterna och Folkpartiet (se Vad vill Folkpartiet? Del 2.) är skeptiska, liksom vänsterpartierna. Man betonar att en förutsättning för att gå med på gårdsförsäljning är att EU kan garantera att Systembolagets monopol inte hotas.

Enligt EU-parlamentarikern Anna Heed (S) är förslaget om gårdsförsäljning "bedrövligt. Då kan vi lika bra stänga Systembolaget", menar hon. I nästa andetag gör hon vad som för mig framstår som en logisk kullerbytta när hon säger att "Jag förstår inte vad regeringen håller på med. Det är ett fåtal arbetstillfällen man skapar, det är så löjligt så det är inte sant".

Det är inte Bolaget det är fel på, det är systemet.

Om nu gårdsförsäljning skapar väldigt få arbetstillfällen, så är väl det för antalet gårdsbutiker kommer bli rätt litet? Och skulle en handfull gårdsbutiker vara ett hot mot det väletablerade Systembolaget? Eller tror Anna Heed att införandet av gårdsförsäljning kommer innebära att svenska folket helt överger Systemet för att ställa sig i kö för lokalt producerat lingonvin?

Jag tycker inte man ska vara för snabb med att döma ut utredningens förslag (som förvisso ännu inte är presenterat). Tvärtom tycker jag de nuvarande reglerna uttrycker ett väl långt gånget förmynderi. Om jag åker på utflykt för att besöka en svensk vin- eller whiskyproducent, varför ska jag då inte kunna köpa med mig en flaska av deras produkter? Att tillåta gårdsförsäljning skulle vara ett sätt att visa svenska folket att staten åtminstone i vissa sammanhang betraktar medborgarna som vuxna människor, förmögna att fatta egna beslut om vad de vill äta och dricka. För ett liberalt parti borde det vara självklart att vara positivt till det här förslaget.

Läs andra om alkoholpolitik, Systembolaget, gårdsförsäljning, förmynderi

Man kan inte lagstifta om allt

Att köra bil och sms:a samtidigt är inte särskilt lämpligt, det kan nog de flesta vara överens om. En bilförares främsta uppgift är inte att hålla telefonkontakt med vänner och bekanta utan att hålla ögonen på vägen så att bilfärden blir så säker som möjligt. Det finns förstås ett antal lagparagrafer som reglerar detta. T.ex. sägs i 3 kap. 1 § trafikförordningen att fordon inte får "föras av den som på grund av sjukdom, uttröttning, påverkan av alkohol ... eller av andra skäl inte kan föra fordonet på ett betryggande sätt". I 1 § lagen om straff för vissa trafikbrott kan man läsa att om en vägtrafikant brister "i väsentlig mån i den omsorg och varsamhet som till förekommande av trafikolycka betingas av omständigheterna" så kan han eller hon dömas till böter - eller fängelse om oaktsamheten kan betecknas som grov.

En förare som sitter och skickar sms under bilfärd får rimligen anses ha brustit i de skyldigheter som åligger honom eller henne. Nu meddelas att en sms-skickande bilförare från Halland har åtalats, misstänkt för vårdslöshet i trafik.

Trots att vår rättsordning alltså tillhandahåller redskap för att klämma åt ovarsamma bilförare, så ropas det efter förbud mot mobilandvändning under bilfärd. En överreaktion, tycker jag.

Självklart försvarar jag inte att man använder mobiltelefoner under bilfärd på ett sätt som äventyrar trafiksäkerheten. Men om vi reglerar mobilanvändning, hur ska vi då förhålla oss till drickandet av varmt kaffe i bilen? Eller förekomsten av stökiga barn i baksätet? Eller tryckande på gps-navigatorn? Det finns hur många dåliga bilförarbeteenden som helst. Och man kan inte lagstifta om allt.

Låt spelbutiken hålla öppet

I somras (se Game over för spelmonopolet?) skrev jag om den svenska spelmarknaden och en domstolsprocess rörande spelautomater som nått upp till Högsta domstolen.

Nu har en annan domstol, Regeringsrätten, nekat prövningstillstånd och därmed fastställt en dom från lägre instans som tvingar spelföretaget Betsson att stänga sin spelbutik på Götgatan i Stockholm, hälsar Betssons områdeschef Magnus Hugemark i ett mail till mig.

Betsson stänger butiken.

Det kan därför vara på plats att upprepa det jag skrev i somras: Det finns inget skäl för svenska staten att hålla sig med ett spelmonopol. Spelmarknaden borde öppnas upp för flera aktörer.

Borgerliga regeringar har ett bra track record när det gäller att bryta upp gamla monopol. Flygmonopol och radiomonopol är historia tack vare liberal politik. Järnvägsmonopolet och apoteksmonopolet likaså. Nu är det hög tid att även låta spelmonopolet ta plats på förmynderiets sophög.

Uppdatering 12/10
"Spelmarknaden är ett stort bekymmer nu när man fått in konkurrens från utländska spelbolag som verkar i Sverige", säger Sven-Erik Österberg (S) i en SvD-artikel. Och han får medhåll från Anders Borg (M): "Det är problematiskt", tycker finansministern om att utländska spelföretag marknadsför sina tjänster i Sverige. Självklart ska lagstiftningen följas. Men i stället för att stångas mot spelföretagen borde herrar Österberg och Borg ta tillfället i akt att öppna för en lagändring som tillåter fler spelbolag att verka lagligt i Sverige.

Läs även
Betsson tvingas stänga spelbutiken på Götgatan - IGEN (pressmeddelande från Betsson, 1 oktober)
Betsson tvingas stänga omtvistad spelbutik (E24, 1 oktober)
Spel och dobbel är ingenting för staten (SvD, 22 augusti)
Högt spel med statens pengar (SvD, 12 oktober)
Staten som spelmissbrukare (SvD, 16 oktober)

Läs andra om spelmonopolet, spelmonopol, lotterilagen, Lotteriinspektionen, Svenska spel, Betsson

Game over för spelmonopolet?

Svenska staten är ett märkligt väsen. Under lång tid har den varit förtjust i att tjäna pengar på sprit och spel.

Under den här mandatperioden har Alliansen sålt av statens spritfabrik. Fortfarande håller sig dock staten med ett monopol på spel och casino. (Nåja, riktigt monopol är det inte. Även Socialdemokraterna får bedriva lotteriverksamhet, och cashar därmed in runt 80 miljoner om året.)

"Det här blir jackpot för statskassan, älskling."

När det gäller regleringen av spelmarknaden så har regeringen tillsatt en utredning (SOU 2008:124) som föreslår att fler aktörer än staten och folkrörelserna får bedriva lotterier. Men nu kan ett beslut i Högsta domstolen komma att skynda på liberaliseringen.

Målet gäller en restaurang som ställt ut spelautomater som är uppkopplade mot en server i Tjeckien. Restaurangen hävdar att lotteriet därmed inte äger rum i Sverige och att svenska lotteribestämmelser därmed inte är tillämpliga.

Om HD skulle komma fram till att det här är okej "blir det oerhört problematiskt", enligt Lotteriinspektionens generaldirektör Håkan Hallstedt.

Tvärtom, skulle jag säga. Ett sådant HD-utslag skulle tvinga fram en förändring av regelverket. Förhoppningsvis utmynnar den i insikten att det inte finns någon anledning för svenska staten att hålla sig med ett spelmonopol. Spelmarknaden ska vara öppen även för andra aktörer. Den bästa lösningen vore ett licenssystem för spelarrangörer, där spelföretag åläggs ett visst socialt ansvar. Det är också grundpelarna i Folkpartiets spelpolitik - lite mindre statlig reglering, lite mer frihet för människorna.

Läs andra om spelmonopolet, lotterilagen, Lotteriinspektionen, Svenska spel

Snart sake till sushin även i Sverige?

Det var inte så länge sedan som man inte fick beställa en öl på restaurang i Sverige utan att samtidigt beställa in en bit mat. Vilket ledde till att många barer under disken hade en färdigbredd ostsmörgås som ställdes fram när gästen beställde. Gästen var naturligtvis inte intresserad av smörgåsen, så när ölen var urdrucken tog bartendern tillbaka smörgåsen och serverade den till nästa ölbeställare. En absurd konsekvens av ett absurt förmynderi.

Lite bättre har det blivit sen dess, men fortfarande är alkoholservering förknippat med ett strängt regelverk. Glädjande nog har nu regeringen lagt fram en proposition som ska göra det något lättare att få alkoholtillstånd. Bland annat ändras kravet så att serveringsstället inte behöver ha utrustning för att "laga" mat utan enbart för att "tillreda" mat, vilket öppnar för att man ska kunna beställa öl eller sake till sin sushi. De nya reglerna har fått kritik för att vara otydliga, men jämför man lagtexterna tycker jag att skillnaden mellan den nya och den gamla, mer rigida, lagen är rätt tydlig.

7 kap. 8 § alkohollagen (1994:1738)
Tillstånd för servering till allmänheten året runt eller årligen under viss tidsperiod får meddelas endast om serveringsstället har ett kök för allsidig matlagning och tillhandahåller lagad mat.

8 kap. 15 § nya alkohollagen
Stadigvarande tillstånd för servering till allmänheten får medges endast om serveringsstället har ett eget kök i anslutning till serveringslokalen samt tillhandahåller lagad eller på annat sätt tillredd mat.

Snart med sake?

Den nya alkohollagen innehåller även en del andra förändringar, t.ex. ska det bli enklare för cateringföretag med alkoholtillstånd och det ska bli tillåtet med mässor med provsmakning riktade till allmänheten. I frågan om gårdsförsäljning (se Vad vill Folkpartiet? Del 2.), dvs. att en lokal producent av t.ex. öl eller vin ska kunna få sälja sina produkter i en egen gårdsbutik, så väljer regeringen att avvakta den utredning som ska titta på om detta är förenligt med EU:s regler. Jag hoppas att utredningen kommer fram till att gårdsförsäljning ska tillåtas.

Läs andra om alkoholpolitik, gårdsförsäljning