Miljarder skäl för mångfald

"Jag har fyllt mitt hus, mitt kontor och alla mina hotell med bögar, lesbiska och alla möjliga regnbågsbarn. Från allra första dagen har mångfald varit en av de viktigaste delarna i vår företagskultur. Tolerans skapar trygghet, trygghet skapar öppenhet. Vi menar att en färgglad arbetsplats skapar färgglada lösningar. Ingen har någonsin vunnit på att vara grå."

När hotellkungen Petter Stordalen betonar värdet av mångfald och öppenhet i en organisation så finns det åtminstone 11 miljarder skäl att tro på honom (tidningen QX, oktober 2013).

A perfect match?

"Aspirerar man på att bli kommunstyrelsens ordförande duger det inte att gå upp i tröja och byxor på kommunfullmäktige." 

Malin Danielsson (FP), kommunalråd i Huddinge, intervjuas i tidningen Nu om stil och politik.

Att våga släppa fram det nya

"Jag tyckte att det var helt fantastiskt att vi skulle få en modern stad. Det fanns inga andra tankar hos vare sig mig eller mina föräldrar än att släppa fram det nya. Det var så här man skulle göra på den tiden"

Holger Joné var med och byggde Hötorgshusen i början av 1960-talet och berättar för SvD om sina tankar kring omdaningen av Stockholms city. Det han säger är tänkvärt, särskilt för alla dem som så här i efterhand kritiserar den modernisering som då bedömdes nödvändig för att få bort slummen och smutsen från Klarakvarteren.

Även jag har tavlor hemma

"Vi har bronsgrisarna på torget. Det är lite mer landsbygd över dem, så de passar in i omgivningen. Och så har vi Lasse Åbergs ko i Arentorp. Men det här sticker lite för mycket ut, sedan får hon vara hur känd hon vill. Och jag är inte kulturhatare utan det finns massor av kulturformer som jag gillar, som rollspel och teater och även jag har tavlor hemma. Men de föreställer något"

Centerpartisten Henric Dahlin i Vara gillar inte konstnären Katharina Grosses omgestaltning av stationshuset.

Stationshuset i vara/konstverket Blue Orange.

Bild från Vara kommun.

En vissen maskros

"Därför jag har tyckt att jag varit inriktad på det här med vad jag vill göra med mitt liv. Då har det varit överskuggande att ägna tiden åt."

Miljöpartisten Mikael Johansson, 52, svarar på Rapports fråga varför han inte sökt något jobb sedan han slutade i riksdagen 2010. Mikael Johansson får drygt 37 000 kronor i månaden i pension, och han är i gott (?) sällskap: Av de MP-ledamöter som slutade vid valet 2010 lever fortfarande 40 procent på riksdagspension.

Läs även: "Politikerpensionen" ska inte vara livstidsförsörjning


Media: 
DN, SvD1, SvD2

Facklig härdsmälta

"Fackförbundet släppte nyheten att strejken var en succé eftersom den sammanlagda elkonsumtionen i Spanien minskat med 23 procent på morgonen – ett tecken på att den ekonomiska aktiviteten minskat" (SvD den 30 mars)

De spanska facken gläds alltså åt att deras generalstrejkande minskat den ekonomiska aktiviteten i Spanien – samtidigt som landet är i djup kris och mest av allt skulle behöva få fart på ekonomin. Tydligare än så kan en mental härdsmälta knappast uttryckas.

Ny (s)emantik

"Numera brukar jag och mina vänner kalla varandra sosse när något går lite snett."

Ungmoderaten Jessica Kourieh tillhör en generation som växt upp i ett Sverige där Alliansen styr och Socialdemokratin vittrar. SvD 2/10.

Kung Falukorv av landet Lagom

"[Fredrik] Reinfeldt är ett tydligt exempel på en politisk stereotyp som vill verka så vanlig som möjligt. Han tjatar om falukorv och Da Buzz. Det är väldigt tråkigt att han inte pratar mer om bildning och kultur."

Den drapan levererar Rakel Chukri, kulturchef för Sydsvenskan, i senaste Fokus apropå att tidningen publicerat en kulturartikel av Håkan Juholt. Att statsministern skulle höra av sig med en text om ett operabesök är inte så sannolikt, tror Chukri. Och det har hon nog rätt i. Fredrik Reinfeldt har satt en ära i att vara så vanlig som möjligt. I DN:s Hej Konsument-enkät häromåret berättade han att hans favoritmat är falukorv. Senaste shoppingfyndet var en Sand-kostym på NK:s rea. Han lyssnar på Abba och Magnus Uggla och han läser deckare – i somras ska han ha klämt fyra stycken Camilla Läckberg.

I stället för lagerkrans.

Fredrik Reinfeldt har onekligen gett ordet lagom ett ansikte. Eller kapitulerat fullständigt för jantelagen. Huruvida han faktiskt är sådan, eller om han låtit sig Nya Moderaterna-regisseras av Per Schlingmann, det vet jag förstås inte. Men kan konstatera att konceptet funkar. Fredrik Reinfeldt är poppis – inför valet hade sju av tio svenskar förtroende för honom, det bästa resultatet i mätningens historia. Och Nya Moderaterna är populära – trots ett ras i senaste DN-mätningen ligger de stadigt runt 30 procent.

Någonting har han alltså lyckats med, Fredrik Reinfeldt. Falukorvskonceptet klaffade. Och stämmer ju ganska väl överens med Moderaternas nuvarande strategi. Kasta all ideologisk ballast över bord, sitt sedan still i båten. Förvalta snarare än förändra. Vyssja väljarna till sömns snarare än att förföra dem med visioner. Det passar trygghetstörstande svenskar. Det ger bra opinionssiffror och goda förutsättningar för fortsatt maktinnehav. Men det gör också politiken lite tråkig.

Läs gärna en intervju med statsministern i senaste Fokus: "Jag tror inte på eviga maktinnehav". Läs även PJ Anders Linder i SvD, "Prata politik i stället för promille" och SvD: "Alliansen formar en ny generation". Fredrik "Tokmoderaten" Antonsson: På sju år kan man bli jättetrött

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Fredrik Reinfeldt, Håkan Juholt, Rakel Chukri, Moderaterna, Nya Moderaterna

Otack är världens lön...

"[Dilma Rousseff] has reacted firmly to corruption scandals, and is striving to trim budget pork and to fill senior government jobs on merit rather than through political connections. Her reward has been signs of mutiny in her coalition."

Brasiliens president försöker rensa upp i korruptionsträsket. Det uppskattas inte av alla. The Economist, 20 augusti.

Tvillingsjälar?

"[Ä]ven om det finns mycket som skiljer kommunism och fascism åt, finns det mer som förenar dessa. Inte minst omständigheten att bådas gemensamma fiender är demokratin, parlamentarismen och liberalismen."

Estlands president Toomas Ilves tar hjälp av historikern Richard Pipes när han ombeds förklara kärnan i kommunismen och dess tvillingideologi nazismen. SvD, 14/8.

Riksdagsinitiativ i steriliseringsfrågan?

"Då var det tre [borgerliga] partier som var emot: KD, M och C. Bara FP var för."

Folkpartiets Barbro Westerholm berättar om hur det gick till när partnerskapslagen stiftades 1994. Då togs initiativet i riksdagen, och samma sak kan ske i frågan om avskaffad tvångssterilisering vid könsbyte nu i höst. Även här är Folkpartiet pådrivande.

Eller så betalar man skatt...

"Förr var det ingen som betalade skatt. I dag jagar de oss med blåslampa. Ska vi överleva måste vi hitta på något nytt, inte bara fortsatta i de uppkörda gamla spåren. Annars går det käpprätt åt helvete."

Antanas Nicolas, turistentreprenör på den grekiska ön Mykonos, om den nya bistra verkligheten för grekiska företagare. De måste betala skatt. (SvD, 19 juni 2011)

Borgarklassens förförande charm

Oavsett bakgrund eller smakpreferenser, så är ju det borgerliga stilidealet så omfamnande, välkomnande, varmt och förförande. Svårt att värja sig mot, helt enkelt. En hörnsoffa i vinröd skinnimitation och köksmöbler i furu har ju inte alls samma komfortfaktor ... Detsamma gäller andra sidan av spektrumet: de strama kalla avantgardistiska designmöblerna. Bara ängsligt och noll trygghet. De där stormönstrade Josef Frank-kuddarna må sakna originalitet, men ångesten dämpas åtminstone något när man låter huvudet vila på dem.

Skribenten Marcus Dunberg ger en kärleksförklaring till det borgerliga stilidealet i annonsbladet A Perfect Guide.

Pilska präster?

Rom [hade] kring år 1500, med en befolkning på 50 000, 7 000 prostituerade, som "tillgodosåg behoven hos det lokala prästerskapet och de pilgrimer som var på besök från hela Europa ...".
(ur Göran Rambergs Påven hade sju barn)

Även på 1500-talet rådde formellt celibat för katolska präster. Då, liksom nu, tog man lätt på det. Då roade sig prästerna med prostituerade. Nu kastar de sig över korgossarna. Det är inte överallt it gets better.

I got a feeling...

Det känns att jag lever och den dagen det slutar kännas att jag lever så antar jag att jag är död.

Alexander Bard svarar i senaste numret av Magasinet Neo på frågan hur det känns att fylla 50.

The lights are on but nobody's home...

"Jag visste inte var jag skulle skicka svaret, jag är inte så intresserad av det här med datorer. Någon sa till mig att bara var att klicka på svaraknappen men sen har det inte blivit av"

Ingbritt Holst, stadsdelspolitiker för Vänsterpartiet i Göteborg, förklarar varför hon efter en månad inte besvarat ett mail från en medborgare. (G-P, Direktpress)

Pensionera kungligheterna – av medkänsla

For the sake of the country, but also as an act of kindness, pension the royals off. Time for compassionate republicanism: it might be the best wedding present the young couple could have.

The Economists kolumnist Bagehot tycker att monarkin tar fram det sämsta ur klassamhället och föreslår att den ersätts av något bättre – en republik.

Tiden borde vara ute för monarkin.
Och för gräsliga souvenirer.

Det finns många goda skäl att förespråka republik. Först och främst handlar det naturligtvis om att offentliga ämbeten inte ska gå i arv utan tillsättas enligt demokratins principer. Men man kan också, som Bagehot gör, ta upp den humanistiska vinkeln. Är det rätt av samhället att tvinga medlemmar av en viss familj att leva sitt liv på ett visst sätt, att i realiteten inte få göra sina egna livsval? Jag tycker inte det. Principen om individens frihet bör gälla alla – även medlemmarna i kungafamiljen. Compassionate republicanism, alltså.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om republik, monarki, prinsbröllopet, Storbritannien

Tro eller vetande?

"Det hade kanske varit skönt att kunna tro, men det går inte ... för jag kan inte bara koppla bort mitt förnuft."

Thure Stenström berättar om sitt förhållande till religionen. SvD den 4 april 2011.

Hon fattar vad det handlar om

"Om du springer i väg med en valurna stjäl du din egen framtid."

Abang Mercy har engagerat sig för att årets val i Nigeria ska bli mer rättvisa. Förra gången det begav sig stals valurnor mitt framför ögonen på internationella valobservatörer. Genom sitt engagemang i ungdomsorganisationen Enough is Enough hoppas hon och hennes kollegor att det inte ska upprepas i år.

Earth hour varje dag?

"[Ö]ver 300 skolor [har] anmält deltagande i Earth Hour idag. Men viktigare än så: Vilka lampor släcker de på söndag, och varför är det överhuvudtaget tänt på skolorna under kvällar och helger? [...]

Under mitten av 1990-talet skedde ett stort tekniksprång i belysningsbranschen. Sedan dess har själva lysrören och även armaturerna blivit 40 procent mer energieffektiva. Lägg till innovationer som dagljusavkänning, närvarostyrning, dimbara lysrör med mera kan besparingen bli upp till 80 procent!

För de skolor som de senaste 15 åren bytt belysning är Earth Hour därför i det närmaste överflödigt eftersom modern belysning automatiskt släcker ner lokaler där ingen vistas. Där råder med andra ord Earth Hour varje dag."

Apropå mitt inlägg igår om Earth hour (se Earth hour ingen ljus idé) kan jag inte undanhålla detta debattinlägg från Magnus Frantzell, vd för organisationen Belysningsbranschen. Frantzell tycks dela min inställning att framtiden bäst möts med höga ambitioner inom den tekniska utvecklingen (där människan varit hyfsat framgångsrik sen, typ, stenåldern) och inte genom att släcka ner.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Earth hour