2013-11-30

Högre ambitioner för återvinningsstationer?

Alla stockholmare bör ha nära till en återvinningsstation.

I centrala Årsta saknas det en återvinningsstation, berättar Tidningen Årsta/Enskede idag. Skälet är att företaget som har ansvar för förpackningsinsamlingen, FTI AB, har svårt att hitta en lämplig yta för en station.

Detta är ett problem. Om vi vill att Stockholm ska bli en stad där människor kan ta hand om sitt avfall på ett ansvarsfullt sätt – utan att vara beroende av bil – så måste det också finnas möjlighet att återvinna förpackningar på promenadavstånd.

I Stockholms parkriktlinjer sägs det att stockholmarna ska ha god tillgång till parker och natur. Inom 200 meter ska det finnas en lekplats, inom 500 meter ska det finnas "blomprakt" eller en parklek. Inom 1 000 meter ska det finnas vattenkontakt eller "vild natur". Det är rätt höga ambitioner för en storstad.

Återvinningsstation på Östermalm.
Skulle inte Stockholms stad kunna ha liknande ambitioner när det gäller återvinningsstationer? Det är förvisso FTI som ansvarar för stationerna, men staden är en viktig aktör när det gäller att anvisa lämpliga markytor. Jag tror att en riktlinje för återvinningsstationer skulle sätta större press på kommunens stadsplanerare att hitta lämpliga lägen för återvinningsstationer. Då skulle situationer som den i centrala Årsta kunna undvikas.

Tillägg:

Fick just veta att Nacka kommun blivit utsedd till Årets återvinningskommun 2013, tack vare sitt arbete för att ta fram ett samarbetsavtal med FTI. Så här lyder motiveringen:
"Nacka kommun har varit drivande inom Kommunförbundet i Stockholms län i arbetet med framtagandet av ett mallavtal för samverkan mellan kommun och Förpacknings- och tidningsinsamlingen (FTI). Nacka kommun har också tecknat ett avtal med FTI enligt mallen. Kommunen arbetar aktivt för ett väl utbyggt system av återvinningsstationer, inte minst genom hantering av detaljplaneändringar och markupplåtelse. Därmed skapas effektiva förutsättningar för återvinning och kretslopp som kan tillvarata kommuninvånarnas miljöengagemang."

Andra bloggposter på temat:
Återvinning – inte bara för bilburna
Smart avfallshantering i en bilfri stad

2013-11-27

Hellre bostadsområden än spårområden

Att gräva ner tunnelbanan kan vara en metod för att åstadkomma de 40 000 nya bostäder som Stockholm åtagit sig att bygga.

Namnet "tunnelbana" kan ju tyckas ge en antydan om att tågen faktiskt ska gå i en tunnel. Men det stämmer i stort sett bara för Stockholms innerstad. I Söderort går tågen mestadels ovan jord. Det har ett antal nackdelar:
  • Trafiken blir mer väderkänslig (tänk lövhalka och igenfrusna växlar).
  • Tunnelbanan skapar barriäreffekter i stadsmiljön.
  • Massor av markyta går åt till spårområden i stället för bostadsområden.
I min stadsdel, Skarpnäck, går tunnelbanan som en mur igenom Skärmarbrink, Hammarbyhöjden, Björkhagen och Kärrtorp. I Bagarmossen kryper den ner i marken och där slutar den också, i ändstationen Skarpnäck som invigdes så sent som 1994. Det slår mig ofta hur mycket mark som hade kunnat användas för bostäder och arbetsplatser om tunnelbanan hade grävts ned. Se till exempel flygbilden nedan över Skärmarbrink (från Eniro.se):

Skärmarbrinks tunnelbanestation med tillhörande spårområde.
DN Sthlm skriver idag att finansborgarrådet Sten Nordin går i nedgrävningstankar, i vart fall när det gäller den nya Hagsätralinjen. Jag välkomnar detta, och hoppas på fler tunnelbanetunnlar i ytterstaden. Jag inser att kostnaden för en nedgrävning kommer bli mycket hög, men det vore intressant att i vart fall se beräkningar på hur den ekonomiska bärkraften i ett sådant projekt. Förslagsvis skulle en nedgrävning kunna påbörjas nära innerstaden, där exploateringsintäkterna rimligtvis blir högst.

Stockholm växer, och tusentals nya bostäder behöver byggas. Att gräva ner tunnelbanan skulle frigöra stora markytor och skapa förutsättningar att "läka" de bostadsområden som idag skils åt av instängslade spårområden. Sist men inte minst tror jag, som är aktiv i en infekterad lokal debatt om byggande och exploatering, att en fördel med att använda gamla spårområden för nya bostäder är att det torde möta förhållandevis god acceptans bland grannar och kringboende.

2013-11-19

Viktigt med seriösa aktörer i välfärdssektorn

Värdet av långsiktiga ägare av offentligfinansierade verksamheter var föremål för diskussion under Folkpartiets landsmöte i helgen.

Bakgrunden var utspel av partiledaren Jan Björklund mot riskkapitalbolag. "Vi vill ha bort riskkapitalbolagen som ägare eftersom att de är för kortsiktiga", sade Björklund till SVT. Utspelet väckte, med rätta, viss förvåning bland landsmötesombuden. Inte borde väl ett liberalt parti ha synpunkter på ägandeformen, så länge som patienterna får en bra vård? Nej, det borde vi förstås inte, och således blev ställningstagandet på landsmötet inte fullt så eldfängt som det tidigare utspelet:
”Vårdval och etableringsfrihet ska råda i hela landet för den som lever upp till kvalitetskraven. Vinstdrivande företag ska kunna verka i välfärdssektorn så länge kvalitetskraven uppfylls och ägarna tar ett långsiktigt ägaransvar. Den utförare som håller otillräcklig kvalitet eller gör sig skyldig till allvarliga brister ska inte ha tillstånd att bedriva verksamhet inom välfärdssektorn.”
Ställningstagandet marknadsförs förvisso på Folkpartiets hemsida som ett nej till riskkapitalbolag, men i praktiken torde det endast innebära att man försöker hitta en modell för att säkerställa en minimilängd på investeringshorisonten. Nyttan i det är förvisso inte uppenbar, men som kompromiss betraktad är ställningstagandet acceptabelt.

Riskkapitalister rör om i grytan.
De förkättrade riskkapitalbolagen kan på sätt och vis sägas vara näringslivets "arge kocken", som tar sig an verksamheter som inte fungerar optimalt, där gästerna serveras överkokta grönsaker och där majonnäsen ständigt skär sig. När de har styrt upp bland grytor och kastruller och förbättrat rutiner och arbetsprocesser så är de klara med sitt uppdrag. Då säljer de den välfungerande verksamheten till någon annan, och tar sig an ett nytt projekt. 

Deras risk är förstås att förbättringsarbetet misslyckas, så att värdet av satsat kapital faller ihop som en sufflé. Men när de lyckas lämnar de efter sig en sund och välskött verksamhet. Kommuner och landsting har ofta mycket att lära av de förbättringar som riskkapitalägarna genomför. Det finns naturligtvis riskkapitalbolag som inte sköter sig (precis som det finns kommuner som inte sköter sig). Men det finns också de som gör ett riktigt bra arbete och tar ett långsiktigt ansvar. Ett exempel är Capio, som driver S:t Görans sjukhus i Stockholm sedan 1999. Sjukhuset fungerar väl och uppvisar mycket goda resultat i jämförelse med andra sjukhus inom landstinget.

Jag välkomnar att Folkpartiets ställningstagande blev mer nyanserat än den upptrissade retorik som tidigare förekommit. Självklart ska vi ställa höga krav på dem som deltar i vårdval och upphandlingar. Men det är viktigt att vi fokuserar på rätt saker: att de är seriösa, följer lagar och regler och levererar vård och omsorg av den höga kvalitet som vi förväntar oss. Ägandeformen är underordnad.

Läs även
Daniel Andersson (FP): Vad är riskkapitalbolag?
Sivert Aronsson (FP): Långsiktigt ansvar viktigare än ägarform
Anna Starbrik (FP): Långsiktigt ägaransvar krav för privat vård
Hans Åberg (FP): Bra och dåliga pengar i friskolorna
Dagens Samhälle: Kaos om de flyr välfärden

2013-11-17

Liberalt landsmöte och feministisk fika

I helgen hölls Folkpartiets landsmöte i Västerås. Landsmötet är partiets högsta beslutande organ och på dagordningen stod bland annat antagandet av ett nytt partiprogram.

Det nya partiprogrammet, som heter Frihet i globaliseringens tid, har arbetats fram i en öppen intern process och är den kompass som Sveriges liberaler nu kommer att navigera efter. Programmet innehåller förstås förslag på många olika politikområden, men alla utgår från liberalismens kärnbudskap. Så här uttrycks det i partiprogrammet:
"Den enskilda människan är liberalismens utgångspunkt. Målet är hennes frihet och livschanser. Varje människa är unik och ska oavsett bakgrund, begåvning eller styrka få många möjligheter att utvecklas."
Utifrån detta ideologiska fundament kommer Folkpartiet att i valrörelsen 2014 driva en politik för människors frihet, för frihandel och globalisering, för öppna gränser, tolerans och internationell solidaritet, mot sexism, rasism, homofobi och andra uttryck för hat mellan människor. Att öka jämställdheten mellan kvinnor och män kommer bli ett av Folkpartiets viktigaste valbudskap, och ett steg i det arbetet är att vi nu vill öronmärka en tredje månad i föräldraförsäkringen till vardera föräldern.

Jag fick möjlighet att besöka landsmötet på fredagen. Då omvaldes Jan Björklund enhälligt till partiledare och dessutom fick mötet besök av de andra partiledarna i Alliansen, Fredrik Reinfeldt, Annie Lööf och Göran Hägglund. Det är tydligt att stämningen är god inom Alliansen, som kommer bli ett tryggt och enat alternativ mot den splittrade rödgröna oppositionen i nästa års val. På bloggen Liberal vision finns mer att läsa om de beslut som fattades under landsmötet.


Alliansens partiledare gästar landsmötet.

Eftersom jag återvände till Stockholm på fredagkvällen missade jag lördagens och söndagens förhandlingar. Döm därför om min förvåning när det på söndagseftermiddagen började komma sms och Facebookkommentarer om att jag vunnit en fika med jämställdhetsminister Maria Arnholm. Tydligen hade landsmötet lottat ut fikaträffar till dem som tagit de bästa Instagram-bilderna. Min vinnarbild ser ut så här, och jag ser naturligtvis oerhört mycket fram emot att få träffa Maria Arnholm och prata jämställdhet och feminism med henne.

Instagram-bilden från #landsmote som vann en fika med Maria Arnholm.
Förutom våra nuvarande ministrar och toppolitiker var en och annan partiveteran på plats. Till exempel förre Folkpartiledaren och statsministern Ola Ullsten, som signerade sin bok Så blev det. Jag köpte den, och även Hans Lindblads Kärlek, tbc och liberalism, en biografi över en annan Folkpartiledare, Sven Wedén. Så nu vet jag vad jag ska läsa under julhelgerna.

Ola Ullsten signerar sin bok Så blev det.
Landsmötet är alltså inte bara ett forum för att fatta beslut om partiets politik. Det är också en mötesplats, en chans att träffa liberaler från hela landet och utbyta åsikter och erfarenheter. Nästa gång det är landsmöte är 2015, ett år efter valet. Då tänker jag stanna längre, och – vem vet? – kanske till och med kliva upp i talarstolen och argumentera för någon hjärtefråga. Men först ska vi vinna valet!

Andra som bloggar om landsmötet:
Björn Brändewall (FP), Rasmus Jonlund (FP)

2013-11-11

Stor tunnelbanesatsning i Stockholm

Idag levererade Alliansen ett efterlängtat besked: Staten och regionen är överens om en jättesatsning på utbyggd tunnelbana. Över 25 miljarder kommer investeras och nio nya stationer kommer att ritas in på tunnelbanekartan.

Stockolms nya tunnelbanekarta.
I en debattartikel i Dagens Nyheter berättar Alliansens partiledare mer om resultatet av Stockholmsförhandlingen:
  • Blå linjen förlängs från Kungsträdgården till Gullmarsplan, via Södermalm med en ny station vid Sofia för att knyta ihop förlängningen med dagens Gröna linje.
  • Blå linjen förlängs från Kungsträdgården till Nacka Forum, med nya stationer vid Hammarby Sjöstad, Sickla, Saltsjö-Järla och Nacka Forum.
  • En ny tunnelbana byggs från Odenplan till Arena-staden via Hagastaden.
  • Blå linjen förlängs från Akalla till Barkarby station via station Barkarbystaden.
Utbyggnaden av tunnelbanan ingår i ett förhandlingspaket där de inblandade kommunerna Stockholm, Solna, Nacka och Järfälla åtar sig att bygga 78 000 nya bostäder. Finansieringen sker genom att samtliga parter – stat, landsting och kommun – skjuter till pengar. Samtidigt införs år 2016 trängselskatter på Essingeleden, plus att skattenivån höjs (i innerstadsringen till 35 kr, på Essingeleden 30 kr). Projekteringen kommer att påbörjas 2016 och de nya tunnelbanelinjerna kommer bli klara 2021–2025.

Beskedet om storsatsningen på tunnelbana i Stockholm är välkommet. Men man ska också komma ihåg att mycket annat sker för att utveckla regionens kollektivtrafik. Nyligen invigdes tvärbanans förlängning till Solna. Pendeltågstunneln Citybanan invigs 2017. Tvärbana till Kista planeras, liksom Spårväg syd som ska binda ihop Flemingsberg med Kungens kurva/Skärholmen, Älvsjö – och i framtiden förhoppningsvis även Skarpnäck.

Vi som bor i Skarpnäcks stadsdelsområde kan glädja oss åt att sammankopplingen av Hagsätragrenen med blå linje frigör kapacitet vid Gullmarsplan, vilket gör det möjligt att öka turtätheten på Farsta- och Skarpnäcksgrenarna. Dessutom får vi enklare tillgång till den blå linjen, vilket underlättar t.ex. jobbpendling mot de stora arbetsplatsområdena i Solna och Kista.

Andra som bloggar om detta är Birgitta Rydberg (FP), Anna Starbrink (FP), Lotta Edholm (FP) och Rasmus Jonlund (FP). Läs också mer på Folkpartiets hemsida.

2013-11-09

En flykting på ett kafé

Han var stabschef vid ministeriet för narkotikabekämpning i Afghanistan, men han skötte sitt arbete så effektivt och samvetsgrant att knarksyndikatet ville ha bort honom. Ett väpnat attentat mot hans bil blev droppen; han flydde sitt hemland och bor nu i Sverige.

Zulmay Afzali har berättat om sin uppväxt och sitt arbete i den afghanska regeringen under president Hamid Karzai i en bok, En flykting korsar ditt spår, som nyligen getts ut på Mummelförlaget. Jag läste boken nyligen, och fick idag en chans att träffa författaren på ett kafé i Stockholm.

Zulmay Afzali med sin bok.
Afzalis bok ger en inblick i hur det är att växa upp i Afghanistan och Pakistan. Han förmedlar också intressanta – om än inte särskilt sympatiska – interiörer från den delvis korrupta afghanska regeringen. Jag är imponerad av att han oförtrutet kämpade på med sitt antinarkotikaarbete, trots allt fler telefonhot och behov av livvakter. Och jag har all respekt för att han till slut valde att fly, efter att hans bil blivit beskjuten.

Men Zulmay Afzalis bok handlar också om hur det är att komma som flykting till Sverige. Han är väldigt nöjd med hur han tagits emot, men han är kritisk till många av de "medflyktingar" som han lärt känna på olika förläggningar. Han hävdar att många ljuger om sina asylskäl och om vilka de är, och att svenska myndigheter alltför lättvindigt låter människor stanna.

Zulmay Afzali menar att det svenska samhället därmed utsätter sig för en risk. Så här skriver han:
"Jag mötte många människor på förläggningen och nästan alla hade berättat för mig om sina falska asylhistorier, sina förfalskade dokument, sina lögner. Det fick mig också att tänka på hur farlig situationen i Sverige egentligen är, när man inte vet något alls om de individer som tagit sig in i landet. Vi vet inget om vilka som har intentionen att skada samhället och människorna, vilka som är beredda och villiga att begå terrordåd i Sverige. Det som hände i Stockholm när en självmordsbombare ville ta många människor med sig i döden men tack och lov misslyckades, kan hända igen och kanske lyckas nästa gång. Risken för det blir större när myndigheterna tillåter ett inflöde av icke identifierade personer i landet."
Precis som det finns svenskar med kriminella avsikter finns det naturligtvis flyktingar och invandrare med ont uppsåt. Jag har inte tillräcklig kunskap för att bedöma vilka åtgärder som är nödvändiga för att dessa ska upptäckas, men jag föreställer mig att Migrationsverket och andra berörda myndigheter arbetar med att stärka sin kompetens och sina möjligheter att upptäcka bedrägerier och se igenom förfalskningar. Ett pålitligt och väl fungerande asylsystem är det bästa sättet att långsiktigt säkerställa ett starkt folkligt stöd för ett fortsatt generöst flyktingmottagande och öppenhet gentemot människor som söker sig hit.

"Mitt första intryck var att 'de här människorna, svenskarna, välkomnar oss med öppna hjärtan'", berättar Zulmay Afzali. Jag hoppas innerligt att det är ett intryck han delar med många, många andra.

2013-11-05

Smart avfallshantering i en bilfri stad

Ikväll anordnade Folkpartiet ett seminarium som handlade om framtidens avfallshantering. Det är en stor utmaning, inte minst för en växande storstad, att hitta lösningar för hur allt det avfall som vi genererar ska kunna tas om hand på bästa sätt.

Jag hade förmånen att få leda seminariet, tillsammans med min trafik- och renhållningsnämndskollega Charlotta Schenholm. Vi hade bjudit in en kunnig panel, med representanter från såväl avfallsbranschen som fastighetsägare, och samtalet kretsade kring frågor om vem som ska ta ansvar för avfallet, hur avfallshanteringen kan förenklas och om att förändra synen på avfall.

Jag och Charlotta Schenholm ledde seminariet. Panelen bestod av Håkan Larsson, Avfall Sverige, Anders Mattsson, SRV Återvinning, Britt Sahleström, Återvinningsindustrierna och Per Jutner, Einar Mattsson. Foto: Mark Klamberg
För egen del fick jag en ögonöppnare när jag för en tid sedan skulle besöka Östberga återvinningscentral. Eftersom jag inte har bil tog jag bussen med mitt elskrot. Vid ankomsten konstaterade jag snabbt att återvinningscentralen verkligen inte var byggd med fotgängare i åtanke. Jag skrev då ett blogginlägg med rubriken Återvinning – inte bara för bilburna, och blev faktiskt även intervjuad i tv om detta. Min uppfattning är att det ska vara lätt att göra rätt, och man ska inte behöva bil för att kunna bli av med sitt avfall.

I våras fick jag också chansen att delta på branschorganisationen Återvinningsindustriernas konferens om återvinning. Det var mycket tankeväckande, och fick mig att börja fundera på hur vi ska kunna skapa incitament för människor att lämna mer avfall till återvinning. Är det kanske dags att införa pant på mjölkpaketen?

Det känns som att det finns en stor utvecklingspotential på det här området, och kvällens seminarium gav mycket input till vårt interna arbete med att utveckla Folkpartiets politik. Inför valet nästa år kommer vi förhoppningsvis ha många intressanta förslag att presentera för väljarna.

Glöm inte konsten när staden förtätas!

När staden förtätas och nya bostadskvarter växer fram är det viktigt att den konstnärliga gestaltningen finns med i ett tidigt skede, skriver jag i en insändare som är publicerad i Mitt i Söderort den 5 november.

Ett stort antal nya bostäder planeras nu, från Hammarbyhöjden till Skarpnäck. Planeringen inkluderar också t.ex. arbetsplatser, förskolor, butiker och annan service. Men den offentliga konsten får inte glömmas bort när vi bygger framtidens stad!

Väl genomtänkt konst kan göra underverk för en plats. Ett nyinvigt exempel finns i Kristinebergs slottspark, där designgruppen Fronts gatlyktor kombinerar lekfull form och lysande funktion. Ebba Bohlins klarblå bro i Annedal har snabbt blivit en symbol för hela stadsdelen. Och vem blir inte på gott humör av Dan Wolgers "tårta" i Bagarmossen?

"Tårtan" i Bagarmossen. Foto: Marit Hagen


Blå bro i Annedal.
Ju tidigare konsten kommer in i planeringen, desto större möjligheter finns det att göra något riktigt bra. Jag vill att vår stadsdel ska få konstnärlig gestaltning som verkligen bidrar till att lyfta intrycket av de nya offentliga rum som skapas när nya bostadsområden växer fram. Jag vill se konst av hög kvalitet som lockar långväga besökare. Konsten får inte komma som jästen efter degen – därför måste vi tänka på konst redan innan spaden sätts i marken!

Lysande konst i Kristineberg. Foto: Mats Liliequist
Här är insändaren som den ser ut i tidningen: