Viktigt med seriösa aktörer i välfärdssektorn

Värdet av långsiktiga ägare av offentligfinansierade verksamheter var föremål för diskussion under Folkpartiets landsmöte i helgen.

Bakgrunden var utspel av partiledaren Jan Björklund mot riskkapitalbolag. "Vi vill ha bort riskkapitalbolagen som ägare eftersom att de är för kortsiktiga", sade Björklund till SVT. Utspelet väckte, med rätta, viss förvåning bland landsmötesombuden. Inte borde väl ett liberalt parti ha synpunkter på ägandeformen, så länge som patienterna får en bra vård? Nej, det borde vi förstås inte, och således blev ställningstagandet på landsmötet inte fullt så eldfängt som det tidigare utspelet:

”Vårdval och etableringsfrihet ska råda i hela landet för den som lever upp till kvalitetskraven. Vinstdrivande företag ska kunna verka i välfärdssektorn så länge kvalitetskraven uppfylls och ägarna tar ett långsiktigt ägaransvar. Den utförare som håller otillräcklig kvalitet eller gör sig skyldig till allvarliga brister ska inte ha tillstånd att bedriva verksamhet inom välfärdssektorn.”

Ställningstagandet marknadsförs förvisso på Folkpartiets hemsida som ett nej till riskkapitalbolag, men i praktiken torde det endast innebära att man försöker hitta en modell för att säkerställa en minimilängd på investeringshorisonten. Nyttan i det är förvisso inte uppenbar, men som kompromiss betraktad är ställningstagandet acceptabelt.

Riskkapitalister rör om i grytan.

De förkättrade riskkapitalbolagen kan på sätt och vis sägas vara näringslivets "arge kocken", som tar sig an verksamheter som inte fungerar optimalt, där gästerna serveras överkokta grönsaker och där majonnäsen ständigt skär sig. När de har styrt upp bland grytor och kastruller och förbättrat rutiner och arbetsprocesser så är de klara med sitt uppdrag. Då säljer de den välfungerande verksamheten till någon annan, och tar sig an ett nytt projekt. 

Deras risk är förstås att förbättringsarbetet misslyckas, så att värdet av satsat kapital faller ihop som en sufflé. Men när de lyckas lämnar de efter sig en sund och välskött verksamhet. Kommuner och landsting har ofta mycket att lära av de förbättringar som riskkapitalägarna genomför. Det finns naturligtvis riskkapitalbolag som inte sköter sig (precis som det finns kommuner som inte sköter sig). Men det finns också de som gör ett riktigt bra arbete och tar ett långsiktigt ansvar. Ett exempel är Capio, som driver S:t Görans sjukhus i Stockholm sedan 1999. Sjukhuset fungerar väl och uppvisar mycket goda resultat i jämförelse med andra sjukhus inom landstinget.

Jag välkomnar att Folkpartiets ställningstagande blev mer nyanserat än den upptrissade retorik som tidigare förekommit. Självklart ska vi ställa höga krav på dem som deltar i vårdval och upphandlingar. Men det är viktigt att vi fokuserar på rätt saker: att de är seriösa, följer lagar och regler och levererar vård och omsorg av den höga kvalitet som vi förväntar oss. Ägandeformen är underordnad.

Läs även
Daniel Andersson (FP): Vad är riskkapitalbolag?
Sivert Aronsson (FP): Långsiktigt ansvar viktigare än ägarform
Anna Starbrik (FP): Långsiktigt ägaransvar krav för privat vård
Hans Åberg (FP): Bra och dåliga pengar i friskolorna
Dagens Samhälle: Kaos om de flyr välfärden