Slutet på la vie en rosé?

Vid sidan av partiledartalen och de många seminarierna är de s.k. roséminglen en av Almedalsveckans mest uppmärksammade företeelser. En del kritiserar roséminglandet, och ibland framställs det som att alla Sveriges toppolitiker och lobbyister åker till Visby enbart för att under en vecka få dricka gratis rosévin ur plastmuggar.

Personligen tycker jag roséminglen är ett trevligt inslag, en möjlighet att under avslappnade former växla några ord med makthavare och branschfolk. Men vem vet, kanske får nu mingelbelackarna till slut sin vilja igenom på grund av den svenska alkohollagstiftningen.

Det mest välbesökta roséminglet anordnas av pr-firman Prime. De har fått besök av tillståndsmyndigheten, som menar att man bryter mot alkohollagstiftningen. Där finns en massa paragrafer som reglerar hur och när man (eventuellt) får bjuda vuxna människor på alkohol. Till exempel får man inte bjuda på vin i samband med att man marknadsför en vara eller tjänst. Och om man ändå bjuder så måste det ske till i förväg bestämda personer. Det är därför alla Almedalsminglare måste anmäla sig i förväg. Spontan alkoholkonsumtion klarar svenska folket uppenbarligen inte av.

För ett antal år sedan fick man i Sverige inte beställa in alkohol på en bar utan att samtidigt beställa något att äta, och för ännu lite längre sedan antecknades alla spritinköp i en motbok. Detta framstår idag som absurt, men även om förmynderiet lindrats avsevärt sedan dess så kvarstår i alkohollagstiftningen en tämligen moraliserande syn på vad svenska folket dricker. Det är detta som Prime nu blivit varse.

Att liberalisera svensk alkohollagstiftning är en seg process. Under Alliansregeringen har ett litet steg i rätt riktning tagits – man kan nu få alkohol även på sushirestauranger (se Snart sake till sushin även i Sverige?). Men ännu har vi inte kommit dithän att den som besöker Brännland cider kan få köpa med sig en flaska av deras delikata dessertvin, eller att whiskyentusiasten får möjlighet att köpa en flaska Mackmyra vid destilleriet. Sådana friheter kan svenskarna uppenbarligen inte hantera.

Razziorna vid rosévinsminglen i Almedalen är förstås ingen stor katastrof. Tillsynsmyndigheten gör bara sitt jobb. Men de ger i alla fall en anledning att diskutera den rigida svenska alkoholpolitiken. Trenden har under senare år gått mot ökad tillgänglighet, ökad konsumtion – men inte ökade alkoholskador. Är det, mot den bakgrunden, för djärvt att våga hoppas på ytterligare liberaliseringar inom en inte alltför avlägsen framtid?