Utbildningsminster Jan Björklund föreslår nu att den som köper ett friskolebolag ska genomgå en ägarprövning. Syftet är att säkerställa att köparen är långsiktig och seriös.
I grunden är detta inget dåligt förslag. Det är heller inget främmande i svensk lagstiftning – till exempel måste den som vill driva restaurang med alkoholtillstånd kunna visa att man är seriös. En motsvarande granskningsprocedur för den som vill driva skolverksamhet bör inte vara särskilt kontroversiell.
Det som besvärar mig i Björklunds förslag är att udden är riktad mot riskkapitalbolag, dvs. bolag som går in med pengar i företag som de förväntar sig ska ge en god avkastning på sikt. Björklunds resonemang bygger på att friskoleverksamhet knappast är "riskfyllt" och antyder att de snarare "utnyttjar" friskolorna för att leverera säkra vinster under ett antal år.
Utöver en vandelsprövning, som jag alltså tycker är fullt rimlig, är jag dock tveksam till att staten ska ha synpunkter på vem som äger en friskola. Det finns knappast något självklart motsatsförhållande mellan kortsiktigt ägande och en långsiktigt seriös verksamhet. Om man oroar sig för att ägaren tar ut för stora vinster ur bolaget är den rimliga slutsatsen att fundera på åtgärder som begränsar dessa möjligheter – inte åtgärder som blockerar vissa typer av ägarbolag.
"Riskkapitalbolag behövs inte på friskolemarknaden", skriver Björklund i sitt nyhetsbrev. Allvarligt talat, är det en liberal politikers uppgift att tala om vilka bolag som "behövs"?
Läs även
Libereko (FP): Har utsugningen av välfärden börjat?
1 kommentar:
Håller helt med dig, Jesper.
Skicka en kommentar