"Detta [att vi lever allt längre] sker dessutom i en tid då den globala världsekonomin förändras. De länder som vi möter i öppen konkurrens har inte våra välfärdsambitioner. Dessa länder lägger inte in skatter och avgifter på produktion för att finansiera stora pensionssystem och välfärdslösningar. Och då blir frågan: håller vår ekvation?"För att uttrycka det annorlunda: Hur sjutton ska välfärds- och pensionspengarna räcka den dag en genomsnittlig svensk lever 35 år som pensionär? I detta sammanhang påpekas ofta att när den allmänna pensionen infördes för hundra år sedan så var pensionsåldern 67 år och medellivslängden 56. Man måste också, tycker jag, fråga sig om det verkligen är det offentliga pensionssystemets uppgift att heltidsförsörja den pigga och raska 65-åringen tills ålderskrämporna sätter in.
"Jobba, jobba, jooobba"
Bild: Erik Englund/DN
Nu är förstås inte alla 65-åringar pigga och raska. Många yrken sliter hårt på kroppen. Att förvänta sig att en söndervärkt undersköterska eller byggjobbare ska orka jobba tio, femton år till är förstås inte realistiskt. Men det är här som jag tycker Reinfeldts belackare går med skygglappar på. De utgår på något vis från att framtidens arbetsmarknad kommer se ut som den alltid gjort. Och då missar de ju hela Reinfeldts poäng:
"Vänsterns syn är att när jobbet blir för tungt då blir man förtidspensionär, eller så får man någon annan typ av ersättning. Men jag skulle snarare säga att när jobbet blir för tungt så får jag jobba med något annat. Och vi måste börja svara på frågan: hur ska det gå till? Hur byter vi karriär mitt i livet?"Det vill säga, får det att ordna arbetslivets spelregler så att den där undersköterskan lättare kan byta arbetsuppgifter när kroppen börjar säga ifrån? Går det att sudda ut den där magiska 65-årsgränsen – "rita om den mentala kartan", som Reinfeldt säger – för att fler av dem som kan och orkar väljer att jobba kvar?
Fredrik Reinfeldts uttalanden provocerar, det är uppenbart. Ett mer resonerande tonläge i debatten vore önskvärt. Frågan om hur framtidens välfärdsekvation ska lösas är för viktig för att sopas undan av retoriska rallarsvingar och spydigheter från vänster.
Läs även
Fredrik Antonsson (M): Så låt de sista ljuva åren bli de bästa i vårt arbetsliv
Thomas Böhlmark (M): Hur konstigt var det inte att 1913 tvingas jobba efter sin död?
Mattias Lundbäck (M): Pensionsålder väljer vi själva
Martin Moberg (S): Dagen då Reinfeldts rövare om höjd pensionsålder inte alls gick hem...
Mikael Persson (C): Höjd pensionsålder, en utopi som inte är möjlig
Peter Soilander (KD): Hur länge ska man egentligen jobba?
Media
SvD, Expr
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar