Grammisgalans efterfest hade besök från Skatteverket. Jo det är sant, jag var en av de lyckliga (nåja) innehavarna av ett sånt där glittrigt guldarmband som gjorde att man fick komma och mingla lite med kändisarna efter galan. Vad det nu skulle vara bra för. Att placera mig bland en massa kändisar är litegrann som att sätta en neanderthalare i en datorsal. Jag vet inte riktigt hur jag ska bete mig bland alla dessa märkvärdiga människor. Är inte direkt typen som går fram till Carola och säger hejsan tjosan. (För övrigt: Säga vad man vill om Carola, men hon har star quality - hon bytte faktiskt outfit mellan själva prisutdelningen och efterfesten!)
Jag fick i alla fall hälsa på några Idol-människor; en superblonderad Idol-Danny, en rar, och likaledes blond, Idol-Amanda, en Idol-Ola och en Idol-nånting-på-M (Martin? Marcus? Mattias?). Alla var verkligen pyttesmå. Det var Orup också, förresten.
Carl Bildt var rolig att titta på, i sin gräsliga kavaj med råttmönster (sic!). Pratade lite Italien med hans fru.
Kunde också nöjt konstatera att varken Eric Gadd, Petter eller Sarah Dawn Finer ser särskilt glamorösa ut när de är halvpackade. Men de gör ju det när de är nyktra åtminstone, så de drar väl längsta strået i alla fall.
1 kommentar:
Det var som fan! Ett besök i Midsommarkransen är väl inte att förvänta då med tanke på din nyvunna bekantskapskrets....;)
Skicka en kommentar