Inför 2006 års val var det bara 46 procent som visste vilket parti som satt i regeringen. Resten hade inte en aning eller gissade på något helt annat parti än socialdemokraterna. Flest okunniga väljare har socialdemokraterna och det rör sig då om vilka partier som finns, hur Sverige styrs politiskt, enkla personfrågor och vad olika sakfrågor handlar om. Av de kunnigare väljarna röstar flest på folkpartiet och sedan moderaterna. (SvD den 20 januari)Pålästa och välinformerade väljare röstar borgerligt, alltså. Plötsligt förstår man varför vänstern tycker så illa om att Jan Björklund vill avskaffa deras omhuldade flumskola.
2008-01-20
Som man sår får man skörda
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jesper,
det ligger mycket i att det finns en utbildningstradition inom borgerligheten som kan komma till uttryck i det du skriver. Efter PISA-undersökningen som offentliggjordes 2013 så har Sverige sjunkit mest av alla undersökta länder, visst var det så? Jag ser det som att gamla mentala mönster från Maktpartiets ideologiska glanstid 1968 - 2006 fortfarande sitter kvar i mångas huvuden och de mönstren rubbar man inte så lätt. Visst är det så att förfallet av den västerländska skolan fortsätter, medan "draken" och de asiatiska tigrarna fortsätter sin uppgång. Men unik är föraktet för kunskap i vårt land, föraktet och förhånandet av Sveriges lärarkår. Jag tolkar det som en sorts retroaktiv hämnd för tidigare begångna "oförrätter" där elever från lägre sociala skikt fram till 1960-talet ansett sig illa behandlade av högre sociala skikt i skolans värld, främst lärare. Är den långt gångna proletariseringen av läraryrket en slump med tanke på vilken ledande ideologi som styrt landet tankemässigt i så många decennier?
En viktig faktor för det ytterst utsatta och katastrofala läge som svensk skola befinner sig i är vid sidan av det uppenbara kunskaps- och lärarföraktet en allmän DDR-isering av det offentliga samtalet. Maktpartiet har ju hämtat en del ideologiska strukturer från det forna DDR. Följaktligen har man med stor framgång lyckats få alla som inte sympatiserar med den smala ideologiska DDR-fåran sedan årtionden som antingen stalinister eller fascister. Och haft avsevärd framgång med detta. Som resultat av en sådan propaganda skulle gränsen för högerextremism ligga någonstans i det socialliberala mittfältet i svensk politik, med tillhörande "reaktionär"-tillskrivelser. Det säger sig att med en sådan DDR-isering av den politiska diskursen så har viljan att stöta sig med Maktpartiet varit liten. I kombination med välståndets likgiltighet som mänsklig reaktion i samhället har det djupa ointresset för kunskap och bildning lett till att demonstrationerna, de upprörda insändarna, de politiska, ideologiska uppgörelserna har uteblivit. Och då blir det som när man struntat i vad bilbesiktningsmannen sagt under flera år: svårt att reparera bilen som dessutom håller på att köra i diket för det mesta.
Skicka en kommentar