Jag vill inleda med att tacka elva väljare i femte kretsen för personvalskryssen, det var långt över förväntan och väldigt roligt.
Samtidigt, en stilla undran: Hur meningsfullt är det att ha ett system med personval när det ändå är så konstruerat att personkryssen i regel är fullständigt meningslösa (annat än som egotrippar för kandidaterna, möjligen). Jag läste precis i folkpartiets tidning Nu att endast en folkpartist - Cecilia "litteraturkanon" Wikström - tog sig in i riksdagen med hjälp av personkryssen. De övriga som fick många kryss skulle tagit sig in i alla fall tack vare sina placeringar på listorna.
Som gräsrotskandidat bland landstingslistans bottenslam undrar man också: Varför ska jag engagera mig för att bedriva en personvalskampanj när inte ens en toppkandidat som Jan Björklund når upp till de åtråvärda fem procenten? Relativt välkända namn som Fredrik Malm och Gulan Avci, som dessutom legat i som remmar i sina personvalskampanjer, fick bara 714 respektive 497 kryss (dvs. ynkliga 1,47 respektive 1,03 procent)!
Det finns förstås både för- och nackdelar med personvalssystemet. Det ger mer makt åt väljarna men det ökar risken för populism och utspelspolitik. Jag tycker att om vi ska ha personval så bör trösklarna för väljarnas makt vara lägre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar