Regeringen Reinfeldt har hamnat i blåsväder sedan det visat sig att handelsminister Maria Borelius vid något tillfälle under 1990-talet betalat en barnflicka svart och kulturminister Cecilia Stegö Chilò inte betalat tv-licens.
Det går naturligtvis inte att försvara ministrarnas dåliga respekt för svenska lagar. Anställer man någon ska man betala arbetsgivaravgifter, har man tv ska man betala tv-avgift, oavsett vad man tycker om saken. Så enkelt är det.
Att däremot blåsa upp detta till en fråga om huruvida ministrarna kan sitta kvar eller inte, tycker jag är att gå till överdrift. Varken Borelius eller Stegö Chilò är några yrkespolitiker. De har under huvuddelen av sina yrkesverksamma haft någorlunda "vanliga" jobb i näringslivet. De har därmed inte levt under den filt av politisk korrekthet som präglar många av dem som varit partipolitiskt aktiva sen tonåren.
Jag tycker det är bra att Fredrik Reinfeldt velat ha in ministrar med erfarenheter från andra områden än politiken. Man får dock räkna med att dessa människor har levt som vi svenskar gjort mest - de har kört för fort nån gång, gått mot röd gubbe och handlat eller jobbat svart. (Enligt Skatteverkets rapport om svartarbete har 800 000 svenskar nån gång jobbat svart och vart femte hushåll köpt svarta tjänster det senaste året. Det är ingen ursäkt men bra att ha i åtanke innan man gastar alltför högt om avgångskrav.)
Självklart ska vi ställa höga krav på våra statsråd. Men om kraven ställs så höga att bara den som i hela sitt liv levt fullständigt fläckfritt, då kommer vi att utestänga mycket kompetens från taburetterna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar