Så var sagan slut. Maria Borelius tillträdde som statsråd i utrikesdepartementet vid skifteskonseljen den 6 oktober. Idag, åtta dagar senare, avgår hon. Antagligen svenskt rekord i kort ministertid.
All negativ publicitet kring Borelius blev till slut för mycket. Själv hade jag gärna avvaktat Johan Gernandts undersökning av hennes skatteupplägg, men mediedrevet ville uppenbarligen annorlunda.
Ett par reflektioner kring detta:
Det anas en unken doft av Jante bakom rapporteringen kring Borelius. Det är inte så att jag försvarar allt hon gjort, men när spaltmeter ägnas åt att beskriva familjen Borelius förmögenhetsförhållanden och "lyxliv", då får jag känslan av att journalister och andra mest njuter av att tvåla till någon ur överklassen. Du ska inte tro att du är något.
Precis som jag skrivit tidigare tycker jag det är bra att det finns personer i regeringen som inte vuxit upp i och med politiken. Det tillför nya perspektiv och ny kompetens. Boreliusaffären riskerar att avskräcka människor från att ge sig in i politiken. De enda som blir kvar är politikerbroilrarna, som vuxit upp i ungdomsförbundens hägn och i partiets skyddade verkstad. Om detta är bra eller dåligt för demokratin kan ju var och en få bedöma själv. Min uppfattning torde framgå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar