Jag vill att mitt parti ska borde vara en organisation där hårt arbete, goda idéer och god förmånga att framföra dem leder till medlemmarnas förtroende och därmed också chans till förtroendeuppdrag. Denna idealbild tycks nu inte stämma särskilt väl överens med verkligheten; i stället tycks folkpartiet vara en häxkittel av intriger, backstabbing och falskhet.
Intrigmakeriet tycks grundläggas redan i Luf. Så här skrev Ola Mårtensson, tidigare ledamot av Lufs förbundsstyrelse, i samband med att han avgick:
Den smutsiga kandidatkampanjen som förs på möten, mellan möten och i det dolda når ständigt nya höjder. Tricken i denna [förbundsordförande]-strid är [...] värre än någonsin. Ett köpslående med distriktens röster mot poster i administrationen, smutskastning [...] och byte av åsikter för att passa mallen bättre.Mårtenssons utfall bekräftas av Sakine Madon och Fredrik R Krohnman, som i en debattartikel i Expressen skriver
Det har länge talats om vikten av att unga engagerar sig och står för sina åsikter. Vår erfarenhet är dessvärre att livet i ungdomsförbundet mestadels präglas av en osund kultur där de unga lär sig odemokratiska metoder för att få makt, snarare än självständigt tänkande.och vidare
Idédebatt och politik försvinner snabbt i dimman av skvaller och maktspel.I senaste numret av tidningen Nu går Ana Maria Narti till angrepp mot partiet på liknande grunder. Narti pratar om "partiintern kannibalism" där kandidater längre ner på listorna osynliggörs till förmån för toppkandidaterna. Det kan naturligtvis finnas skäl för partierna att hårdlansera sina toppkandidater, men väljarna måste ju också få en rimlig chans att även bekanta sig med dem som står lite längre ner på listorna. Narti betraktar inte valberedningens förslag som resultatet av en objektiv analys av kandidaternas kvaliteter utan som
en subjektiv uppskattning ganska nära besläktad med vänskapskorruption. Jag vet att denna sorts subjektivitet återfinns i de flesta partierna, att vänskap sedan ungdomsförbundens tid väger mer än erfarenhet, kompetens och nätverk.Jag tror nu inte att den här sortens ränksmideri är begränsad till folkpartiet. Det råkar dock vara det parti jag har åtminstone en gnutta insikt i. Måste politik vara så här? Handlar allting om att bereda vägen för sin egen karriär, om man så måste kliva över lik på vägen? Att klia rätt person på ryggen vid rätt tillfälle. Att överge gamla vänner om det börjar blåsa snålt.
Ni som vet: Förklara gärna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar