En politisk godispåse

I går presenterade statsminister Fredrik Reinfeldt (visst känns det underbart att få skriva det!) sin regeringsförklaring. Ett femton sidor långt dokument, en politisk godispåse för alla som vill förändra Sverige till det bättre. Själv satt jag förstås klistrad vid radion och sög i mig alla goda nyheter. Några noteringar:

Alliansen vill tillsätta ett globaliseringsråd för att belysa de utmaningar Sverige står inför. Ett sunt initiativ, som självklart leds av Lars Leijonborg.

Det blir en inkomstskattereform för att göra det mer lönsamt att arbeta. Ingen nyhet, det stod i Alliansmanifestet. Men bra att få skattesänkningarna för låg- och medelinkomsttagare bekräftade. Även 3:12-reglerna och förmögenhetsbeskattningen reformeras. En vettig prioritering för att göra det mer lockande att driva företag i Sverige. Skulle också vara trevligt om regeringen kunde genomföra slopandet på den mest störande beskattningen på förkovran och hårt arbete, nämligen den statliga inkomstskatten.

Ams ska reformeras. Hooray! (Tyvärr, Bo Bylund, det blir nog inget plusjobb för dig.)

Utrikespolitiken. Det är klart att utrikespolitiken får ett uppsving med Carl Bildt som departementschef på UD och med Cecilia Malmström som EU-minister. Jag är glad åt att en stor del av regeringsförklaringen ägnades åt utrikespolitiken, att statsministern tog upp krisen i Darfur, våldet mot HBT-personer, fattigdomsbekämpningen i Afrika, främjandet av demokrati på Kuba och i Vitryssland samt EU:s vitala roll i allt detta och Sveriges uppslutning bakom EU (bl.a. genom att vi ska ha ökade möjligheter att delta i internationella fredsinsatser). Tråkigt nog konstaterade Reinfeldt att biståndet "ligger kvar på en hög nivå", vilket jag inte tolkar på annat vis än att han öppnar för att enprocentsmålet kan överges.

När det gäller jämställdheten tror jag ett av de viktigaste stegen är att öppna för en mångfald av arbetsgivare i den offentliga sektorn. Det är också glädjande att man vill prioritera våldet mot kvinnor och det hedersrelaterade våldet.

När det gäller skolpolitiken märks det verkligen att folkpartiets idéer fått genomslag. Kunskapssatsning, kvalitetsutvärdering av skolor (kommunala och friskolor), betyg från sexan, satsning på matte och NO, läsa-skriva-räkna-garanti, satsning på yrkesutbildningar, lärarauktorisation samt ökade befogenheter för lärare att skapa ordning och arbetsro i skolan. Dessutom ska eleverna äntligen få ordentlig information om kommunismens brott mot mänskligheten.

Alliansen har fått kritik för sin miljöpolitik. I regeringsförklaringen slog statsministern fast att miljö- och energibeskattningen ska utformas så att det lönar sig att ta miljöansvar. Alliansen vill också att Sverige ska vara pådrivande för att åstadkomma ett strategiskt energisamarbete mellan EU, Kina och Indien. Det är bra att man insett att miljöfrågorna inte kan lösas i Sverige - de måste lösas internationellt. EU är här en viktig aktör.

Ungefär så ser den alltså ut, den politik som kommer att prägla Sverige under de kommande åren (även efter valet 2010, givetvis!). Jag tycker det var befriande med en regeringsförklaring som innehöll annat än plus-jobb och Amssatsningar, som inte nöjde sig med att konstatera att allt är bra utan som faktiskt presenterade spännande förslag på hur det som inte är så bra kan göras bättre. Skillnaden mot Göran Perssons initiativlösa socialdemokrati kunde inte göras tydligare.

Tack vare Alliansens politiska karameller ser Sveriges framtid lite rikare och lite ljusare ut.