Jag har tillbringat helgen på landet. I Dalarna. I en liten by som heter Vibberbo. Min moster och hennes man bor där. Under hela min uppväxttid åkte min familj till Dalarna en gång varje sommar och hälsade på. Men det var först nu i helgen som jag insåg att Vibberbo ligger i ett annat land. Landet Landsbygden.
I Landsbygden tappar man inför varje höststorm upp reservvatten i badkar och spannar. Strömmen kan ju gå.
I Landsbygden får morgonduschen anstå tills någon satt fyr i pannan.
I Landsbygden besvaras frågan om byns invånarantal med att någon börjar räkna på fingrarna.
Landsbygdens befolkning har helt andra vanor, rutiner, besvär och bekymmer än vi andra. Här talar man om rotnetto, gallring och EU-bidrag. Här kroppsarbetar man. Här pratar man med grannen. Man bryr sig och man är nyfiken.
Kalla mig aningslös. Men det var faktiskt först under denna helg - denna härliga hösthelg fylld med skogspromenader, svampplockning, sol och frisk, hög luft - som jag insåg att Landsbygden lever sitt alldeles egna liv. Det är hårt och slitsamt. Och det styrs från Stockholm.
1 kommentar:
Du borde flytta till en mindre stad, det hör ju jag det :)
Skicka en kommentar