Ministern och moralpaniken

Dagens fetaste rubriker står Aftonbladet för. Tidningen berättar att Sven-Otto Littorin (M) under sin tid som arbetsmarknadsminister ska ha ägnat sig åt att sexchatta på nätet med unga flickor. En del av de "flickor" som varit föremål för ministerns intresse har emellertid visat sig vara bedragare, och därmed har Littorin utsatt sig för en potentiell utpressningssituation.

"Den som sexchattar utsätter sig för risker. Och är man minister utsätter man dessutom landets regering för risker", skriver Aftonbladets Lena Mellin. I praktiken har hon nog rätt i det. Ändå kan jag inte undgå att känna lite olust inför hela avslöjandet.

Dangerzone2010.

Det måste framhållas att det finns uppgifter som verkligen är besvärande för Littorin, såsom att han ska ha sökt kontakt med minderåriga. Det är olagligt, och därmed förstås komprometterande. Men artiklarnas ifrågasättande gäller inte bara detta, utan även det lämpliga i att en minister sexchattar över huvud taget. Det vilar ett skimmer av moralpanik över hela upplägget, vilket säkert väl speglar moraluppfattningen i samhället.

För hur intressanta vore Aftonbladets artiklar om folk i allmänhet bemötte en ministers eventuella sexchattande med en axelryckning; "även en minister kan väl få vara kåt", typ. Den allmänna moralen tycks emellertid vara mera lättkittlad än så.

Var gränsen går för allmänhetens axelryckningar förändras över tid. För inte så längesedan var en avvikande sexuell läggning hett skvallerstoff – idag är det knappt någon som bryr sig. Men Littorins äventyr på nätet utmanar ännu. Vad säger det om oss, egentligen?

~

För övrigt: Vem vet, kanske kan Sven-Otto Littorins ångande ömhetsbetygelser en gång bliva bok? Exempel finns; Michelangelos kärleksdikter föreligger nu i svensk översättning av Sverker Åström och Kaj Attorps har samlat åtskillig erotisk korrespondens i Svenska kärleksbrev.

Uppdatering 4/7: Läs gärna Fredrick Federleys inlägg Låt ministrar ha sina sexliv i fred. Mary X Jensen bloggar också: Konsten att förstöra en människas liv...

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Sven-Otto Littorin, säkerhetsrisker, utpressning, moral, moralpanik