I slutet av 1930-talet tog Francisco Franco makten i Spanien. Han var troende katolik och Francodiktaturens regim kom att påverkas av katolska kyrkans moralsyn. Efter att drivit en isolationistisk politik, och därmed lett landet mot ekonomiskt sammanbrott, lät han dock i början av 50-talet Spanien försiktigt öppna sig mot omvärlden.
Befrielsehjältar?
Snart var Spanien ett populärt turistmål, kanske särskilt bland oss svenskar. Förklaringarna ligger delvis i semesterlagstiftningen men även, och något mindre smickrande, i att det mesta var mycket billigt – speciellt alkoholen. Detta konstaterar Thomas Gustafsson i sin utmärkta bok Spanien. En färd genom historien, vilken varit min följeslagare under årets semestervecka.
Gustafsson skriver: "På bara några decennier förändrades Spanien i grunden tack vare turismen. Inte bara ekonomiskt ... utan också moraliskt. Turisterna förde dessutom med sig nya idéer om demokrati och mänskliga rättigheter som öppnade Spanien." De supande, lössläppta svenskarna utmanade Francos moraliska ideal och bidrog därmed också till att öppna en liten ventil mot friheten.
Franco.
Nu ska man naturligtvis inte inbilla sig att det var grisfestande svenska turister som till slut fick diktaturen på fall. Men säkert kan mötet med de liberala svenskarna ha fått en och annan spanjor att börja tro på en friare framtid även för Spanien. Och kanske bidrog svenskarnas (i dubbel bemärkelse) varma relation till Spanien till att ge sådana som Olof Palme råg i ryggen när han kritiserade diktatorn och dennes hantlangare (Palmes tal om "satans mördare" handlade just om dem).
Spelar detta någon roll idag? Franco är ju död och Spanien är fritt och demokratiskt. Den spanska utvecklingen är naturligtvis unik, men något kan vi kanske lära oss. Mötet mellan människor betyder så oändligt mycket. Till och med något så banalt som solresor kan spela en roll för att urholka förtryckets sten.
Det räcker förstås inte ensamt; en diktatur som Kuba är inte fri trots att det är ett populärt resmål. Det krävs också ett politiskt tryck (vem vet, kanske hade Palme kunnat göra skillnad för kubanerna om han inte i stället valt att omfamna deras diktator?). Men i grund och botten tror jag på mötena mellan människor och kulturer, mellan fria och ofria. Jag tror att det alltid leder till något gott.
Slutligen: De fyllekalas för turister som gick under benämningen grisfester tycks nu vara ett minne blott. De höll stången längre än gamle Franco, men det finns skäl att glädjas åt att båda är borta.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Spanien, turism, charter, grisfest, Francisco Franco, Franco, Olof Palme, Palme, diktatur, demokrati, förtryck, frihet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar