Tore Eikeland – ett av offren på Utøya

Två dagar efter det ofattbara är attentaten i Oslo helt dominerande i det svenska nyhetsflödet. Vårt behov av att förstå och att begripa är stort, och därför fylls medierna nu av beskrivningar av gärningsmannen, analyser av hans politiska världsbild och intervjuer med hans föräldrar. Men vi får nog vara beredda på att fortsätta famla ett tag till.

Inte bara Norge sörjer. Foto: Per Brännström

Det som gör morden på Utøya så speciella är kombinationen av det överlagda och kallblodiga tillvägagångssättet och det stora omfattningen av dödandet. Ett sätt att greppa den stora tragedin är genom det enskilda offret. Efterhand som personuppgifter och bilder släpps kommer kvällstidningarna att fyllas med sådana skildringar.

Norges statsminister Jens Stoltenberg gjorde en ansats i den riktningen när han idag, i sitt tal i Oslos domkyrka, berättade att han kände flera av de mördade. En av dem var Tore Eikeland, en lovande ungdomspolitiker och ordförande i ett AUF-distrikt. Stoltenberg mindes Eikelands bejublade anförande på Arbeiderpartiets senaste landsmöte.

Landsmötet hölls tidigare i år. Tore Eikelands tal finns på nätet. När man lyssnar på det slås man av vilken talangfull talare han är. Ämnet – EU:s postdirektiv – är torrt som fnöske, men Eikeland ger det liv med sitt stora engagemang. Med effektiva retoriska figurer och ett stort mått humor ("för att citera kung Elvis: Return to sender") får han landsmötesdeltagarna att jubla och applådera.



Mördaren använde dumdumkulor, hävdar en norsk kirurg. Det är en särskild typ av ammunition som expanderar vid träff och åsamkar ohyggliga invärtes skador på offret. Att se Tore Eikeland i talarstolen – ung, vältalig, passionerad – och samtidigt veta att han bara ett par månader senare skulle träffas av dessa brutala dödsskott är plågsamt, men gör förhoppningsvis att man kan börja ta in vidden av det inträffade. Eller så kommer det aldrig att gå. Kanske är det helt enkelt som Jens Stoltenberg sa i sitt tal: "Det er ikke til å begripe."