Tåg och Twitter

För ett par år sedan, när jag själv precis börjat twittra, noterade jag att @SJ_AB, SJ:s kundtjänst, börjat följa mig på Twitter. Jag förstod inte då (se Har SJ inte annat att göra?) och jag förstår inte nu vad jag kan ha att säga som rimligen intresserar dem. Men, till skillnad från då, förstår jag nu poängen med en alert kundtjänst på Twitter.

I förmiddags klev jag på tåget från Stockholm, riktning söderut. Jag ställde då på Twitter frågan om den tysta minuten för offren i Norge skulle uppmärksammas av SJ. Fick snabbt svaret att SJ inte hade några sådana planer.

Därefter tycks dock SJ:s planer ha ändrats, för på hemsidan annonserades vid 11:30-tiden att en tyst minut skulle hållas. Och några minuter innan tolv stannade tåg 529 in, någonstans mellan Norrköping och Linköping. Under en minut var tåget tyst och solen sken på den fridfulla skogen utanför.

En tyst minut ombord.

Att Twittra kräver förstås internet, och det tillhandahåller SJ ombord på X2000. Mot ersättning (om man inte åker första klass, vilket jag gör idag). Internet ombord fungerar dock inget vidare. Jag försökte kolla på gårdagens Aktuellt på SVT Play, men det hackade värre än en bil med strösocker i tanken. Något irriterad vände jag mig åter till SJ:s kundtjänst. Av dem fick jag svaret att alla ombord delar på 2 Mbit/sekund.

Detta innebär att om någon använder internet till det som man vanligtvis använder internet idag – att lyssna på musik eller kolla på film och tv – så konsumerar den så mycket bandbredd att de andras internetåtkomst i praktiken stryps.

När du köper internet ombord av SJ är det alltså en chansning. Om du har tur, och ingen av dina medpassagerare får för sig att kolla på tv, så kanske du får den tjänst förväntar dig. Har du otur, så får du det inte. För SJ tycks det spela mindre roll – de fortsätter obekymrat att ta betalt för internet.

SJ:s internet ombord är inget att jubla över.

Självklart är detta inte okej. På samma sätt som att jag förväntar mig tre rätter, inte en eller två, när jag beställer en trerättersmeny på tåget, så förväntar jag mig internetåtkomst när jag köper den tjänsten. Som jag ser det finns det två rimliga sätt för SJ att hantera detta. Antingen skaffar man adekvat dimensionerade internetuppkopplingar, eller så slutar man att ta betalt.

(Trerättersmenyn visade sig till min glädje faktiskt bestå av tre rätter – räktårta med mango, fläskfilégryta med champinjoner och citronmousse med björnbärskompott – vilka samtliga smakade utmärkt.)