En fröjdefull vår

Krokusar och snödroppar i all ära, men för mig är Liljevalchs årliga vårsalong det mest efterlängtade vårtecknet, och har så varit ända sedan jag flyttade till Stockholm. Med sin stora variation av konstnärer, stilar, material och tekniker brukar vårsalongen erbjuda hela paletten (hö-hö) av konstupplevelser. Kvaliteten varierar förstås år från år, men det är sällan jag lämnar Liljevalchs utan att ha kastat lystna blickar på åtminstone några verk.

Utställningen brukar öppna i slutet av januari och jag försöker gå dit så snart som möjligt. I år var det dock av olika anledningar på håret att jag missade hela härligheten. Som tur var blev utställningen förlängd och i dag var jag där och njöt. För 2011 års vårsalong var verkligen en fröjd.

Det är väl lika bra att börja med det bästa: Nils Wåhlins monumentala Inne blir ute går inte att värja sig från. En framtidsvision där naturen gjort revolt mot stan och förvandlat Stureplan till ett slags sagovärld i bästa Avatar-stil, och man drabbas av en svårbetvingad lust att liksom kliva in i tavlan.

Nils Wåhlin: Inne blir ute.
Bild: liljevalchs.se.

Bland de övriga konstverk som jag blev särskilt hänförd av finns Niklas Askers diptyk Boys, Anders Magnussons trolska Solitude och Alexander Hults lite mer vardagsrealistiska Lägenheter. (Den senare hade med stor sannolikhet hamnat på min vägg om den inte redan blivit såld till en annan lycklig köpare.)

Niklas Asker: Boys.
Bild: liljevalchs.se.

Anders Magnusson: Solitude.
Bild: liljevalchs.se.

Alexander Hult: Lägenheter.

På tal om vardagsrealism är Krister Rangnes fotopanorama över Farsta helt oemotståndlig i sin gråtristhet, liksom Fredrik Helanders betongskildring Slagfält – Vattugatan, Brunkeberg.

Krister Rangne: Farsta.
Bild: liljevalchs.se.

Fredrik Helander: Slagfält – Vattugatan, Brunkeberg.
Bild: liljevalchs.se.

Bland skulpturerna blev jag särskilt förtjust i humorn i Daniel Andersson Paulssons verk, t.ex. Att döda ett djur. Att inte nämna Karola Messners mästerliga träskulpturer vore nästan att häda; hur hon lyckats karva ut så många figurer ur ett och samma trästycke är helt imponerande.

Daniel Andersson Paulsson: Att döda ett djur.

Årets vårsalong var även den första då jag slog till och köpte ett verk. Lina Löfström har skapat en serie fotografier som hon kallar –18°C; islandskap som är ljussatta och fotograferade i studio. Jag föll särskilt för den bild hon döpt till 51° 29' N/0° 0° W – ett suggestivt fotografi där motivet inte är uppenbart; det kan lika gärna vara ett månlandskap, en nattbild från öknen – eller ren fantasi. Jag gillar bilden skarpt och ser fram emot att få njuta av den varje dag, på en vägg nära mig.

Lina Löfström: 51° 29' N/0° 0° W.
Bild: linastudio.com.

De övriga bilderna i serien finns på Lina Löfströms hemsida, linastudio.com.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Liljevalchs, vårsalongen, konst, Lina Löfström