Långfredagen är för många människor en dag med starkt religiös innebörd; då högtidlighålls minnet av Jesu korsfästelse, som ägde rum för snart två tusen år sedan. Långfredagen är en religiös sorgedag, och i länder där kristendomen är den tongivande religionen påverkar detta samhället.
Min mor brukar berätta att när hon var barn var långfredagen en dag då man förväntades sitta inne och vara stillsam. Radion spelade bara sorgsen musik. Nöjen var bannlysta och alla butiker var stängda. Svenska folket idkade påtvingad dysterhet.
Varför skola människor lida?
Jag kom att tänka på dessa barndomsminnen när jag i förmiddags åkte till Elgiganten för att inhandla ett par högtalare till nyss nämnda moders dator. Ett flertal av butikerna i köpkvarteren var öppna (vilket var tacknämligt även senare på dagen då ett behov av skruv med platt huvud plötsligt uppenbarade sig) – en otänkbarhet under större delen av 1900-talet.
Sverige förändras. Allt färre är beredda att låta sina liv förslösas av påtvingat lidande. Det sociala trycket att följa religiösa påbud är mindre. Människor är friare. (Faktiskt, tror jag, även de troende, eftersom Svenska kyrkan är en mer ödmjuk inrättning i dag.)
Jag missunnar förstås ingen att tro och att efterkomma de levnadsregler religionen ställer upp. Men jag gläds åt att vi andra slipper och kan leva livet som vi vill, utan dåligt samvete. Även om det råkar innebära något så trivialt som att handla datorhögtalare på Elgiganten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar