En av baksidorna med 2010 års valrörelse är att man måste börja lyssna på Lars Ohly. Tidigare har man kunnat låta honom stå i den politiska arenans mest mörkröda ringhörna och basunera ut sin kostsamma och arbetslöshetsskapande politik, förhållandevis trygg i förvissningen att få politiska medspelare hörde på.
Nu är läget annorlunda. Mona Sahlins ambition att hålla Lars Ohly borta från det rödgröna samarbetet misslyckades, vänsterkrafterna i den s.k. arbetarrörelsen tvingade med honom på den svajiga rödgröna jollen. Och det har redan gett dystra resultat. Ohlys blindhet inför vad som skapar jobb i samhället har tvingat de rödgröna gå med på att avskaffa RUT-avdraget, att återinföra den kontraproduktiva förmögenhetsskatten (som ger måttliga intäkter till statskassan men svidande förluster av tillväxtkapital) samt att sjabbla bort en så viktig infrastrukturfråga som Förbifart Stockholm.
I valrörelsen 2010 lyssnar Mona Sahlin på Lars Ohly. Om de rödgröna vinner valet kan hans idéer bli regeringspolitik. Detta vet förstås även Lars Ohly; i sitt förstamajtal konstaterar han att "det blir allt svårare att hävda att Vänsterpartiet inte får genomslag för vår politik i samarbetet".
Det finns således skäl att titta lite på vad Lars Ohly vill. Jag har därför tvingat mig att läsa hans tal från igår. Som gammal tågmästare gläds Lars Ohly åt att de rödgröna vill satsa 120 miljarder på järnvägsnätet. Han vill införa ett investeringsstöd för nya bostäder om ca 1,4 miljarder de närmaste åren. Därefter ska det ökas ytterligare. Allmännyttan ska "försvaras", ombildningar till bostadsrätter ska försvåras, hyrorna ska "hållas nere". (Det ska med andra ord bli ännu mer olönsamt att driva hyresverksamhet. Planen är väl att branschen ska göras beroende av skattefinansierade bidrag även på längre sikt.) ROT-avdraget är bra och ska utökas med 2 miljarder. (Satsningar på manliga sektorn, alltså. RUT-företagarna får väl återgå till svartjobb eller arbetslöshet.)
Vad gäller skolorna så framhärdar han i sin kritik mot friskolor, som ger elever ökade möjligheter att välja skola med en profil som passar deras intressen och ambitioner. Inget nytt under solen, men värt att framhållas. "Sveriges gymnasieelever förtjänar världens bästa skola", konstaterar vänsterledaren. Det har han rätt i. Samtidigt verkar han ogilla reformer som gör skolan bättre.
För att kunna anställa fler i den offentliga sektorn ska kommunerna få 12 miljarder i förstärkningar under 2011 och 2012. (Detta trots att kommunerna själva beräknat med ett miljardöverskott under de åren.)
Lars Ohly vill höja A-kassan. "Lägre ersättning ger inte lägre arbetslöshet, bara större fattigdom", säger Ohly. Om nu inte A-kassans storlek påverkar motivationen att skaffa nytt jobb så kan man förvisso undra varför Ohly har som mål att 80 procent av löntagarna ska få 80 procent av sin tidigare lön i A-kassa. Varför inte 100 procent?
Orwellskt nyspråk verkar Lars Ohly (och, ska väl erkännas, politiker i allmänhet) förtjusta i. Således kallas de skattesänkningar för pensionärer som Alliansregeringen genomfört för "pensionärsskatt", enbart för att vanligare löntagare fått ännu större skattesänkningar. Det här är inte rimligt, tycker Ohly, den självutnämnda Rättvisans apostel, och vill sänka skatterna för pensionärerna med 2,5 miljarder.
Gemensamt för alla de här "satsningarna" är att Ohly inte med ett ord nämner hur de ska finansieras. Kanske för att det i hans värld är självklart. Men jag är ändå nyfiken - hur mycket vill Lars Ohly höja skatterna för vanliga löntagare? Hur mycket mindre ska vi få i plånboken när vänsterkoalitionen höjt bidragen och byggt klart sina hyreshus?
Andra hållpunkter i Lars Ohlys tal är rätt till heltid, upp till kamp mot bemanningsföretagen och "rättviseperspektiv" i klimatpolitiken (Förbifart Stockholm är alltså djupt orättvis, om nu någon undrar).
1 maj, 2010. Lars Ohly har talat. Den 19 september kan vi se till att han åter förpassas in i den mörkröda ringhörna där ingen lyssnar.
Läs även
Per Altenberg: Inga åtgärder mot arbetslösheten på 1 maj
Dick Erixon: Kraftigt höjda skatter blev tal om sänkta skatter
Fredrik Sneijberg: 1:sta Maj
SvD: Första maj allt mer extremvänsterns dag
Christer Sörliden: Alla ska med
Läs andra om Lars Ohly, Mona Sahlin, rödgröna, första maj, 1 maj
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar