En discjockey var engagerad för att spela musik efter middagen. Ungefär vid soundchecket uppstod en smått panikartad situation - den låt som brudparet skulle dansa till fanns inte i dj:ns skivsamling!
Vilken himla tur då, att jag fanns till hands med min Iphone i högsta hugg. Några tryck på skärmen, tio minuters seg väntan (3G finns inte på Kinnekulle) - och sen var det bara att koppla in luren till förstärkaren och köra. Är inte 10-talet härligt, så säg?
Apropå denna teknikutvecklingsrelaterade solskenshistoria så berättade en kompis om ett aprilskämt i lokaltidningen någon gång i början av 1990-talet: Det handlade om en ny, fantastisk mobiltelefon som man till och med kunde titta på tv i. Dumma sill, liksom.
Det där kan man tänka på när man öppnar SVT Play i mobilen. Vad som för bara femton år sedan framstod som rena fantasierna är i dag högst påtaglig verklighet; utvecklingshastigheten är rasande. Och så kan man tänka på vad som skapar förutsättningar för det. Det behövs idéer; innovativa ingenjörer och kreativa produktutvecklare. Det behövs pengar; kapitalister som kan investera i nya företag. Det behövs efterfrågan; konsumenter som vill och har råd att köpa nya produkter.
Jag gillar 10-talet. Jag gillar att kunna lyssna på musik och kolla på tv i min mobil. Och jag gillar, såklart, en politik som skapar förutsättningar för det, till exempel genom att satsa på en skola i världsklass, göra det enklare att driva företag och göra det mer lönsamt att arbeta.
Läs mer om Iphone, 10-talet, Folkpartiet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar