En piruett för mycket?Frågan är emellertid om turerna på dansgolvet inte gjort henne lite snurrig. I en debattartikel i Sundsvalls Tidning försöker hon föra upp 30-timmarsveckan på agendan; en utopi som de flesta andra övergett vid det här laget.
Jag blir inte riktigt klok på Schymans argumentation, men såvitt jag förstår så menar hon att dagens samhällsbyggnad innebär att barnen får så långt till skolan att föräldrarna måste följa dem och det har föräldrarna inte riktigt tid med eftersom de jobbar så mycket. Lösningen på det är då att vi jobbar mindre.
Det vore naturligtvis bekvämt med 30-timmarsvecka, men ekvationen går nog inte ihop. Om vi som är arbetsföra jobbar allt mindre, så kommer skatteintäkterna inte räcka till att försörja dem som inte jobbar (sjukskrivna, pensionärer osv.). Såvida inte vi vill göra dramatiska nedskärningar i välfärden. För Gudrun, vem ska betala välfärden om människor inte jobbar?
Mot Gudrun Schymans drömmerier kan ställas en verklighetsförankrad Allianspolitik, som tar sikte på människors möjligheter att styra över sin egen vardag. Det handlar om allt från rätten att välja barnomsorg och skola till möjlighet att få skatterabatt för hushållsnära tjänster. Alliansens politik har dessutom den fördelen att den skapar jobb. Så att vi har råd med välfärden.
2 kommentarer:
Tanken med 30-timmarsvecka är väl att det ska bli en ny anställd på var tredje person. Då försvinner ju arbetslösheten ganska snabbt.
Om jag inte har helt fel så införde ju Toyotaverkstäderna detta (åt åtminstone liknande) vilket innebar att de kunde ha längre öppettider, snabbare service, och framförallt nöjdare kunder. Som grädde på moset behövdes inga lönesänkningar eftersom företagets vinst ökade.
Man kan väl också anta att det med en kortare arbetsvecka kommer kortare fikaraster. Kanske blir det lika mycket producerat ändå...
Det kanske var hennes tanke, även om det inte framgick av artikeln.
Och, precis som du säger, i vissa verksamheter kanske det funkar i, där en medarbetares minskade arbetstid enkelt kan fyllas upp av någon annan. Men i andra verksamheter behövs medarbetarens hjärna mer än hennes händer, och då är det inte säkert att det går lika bra.
Det finns, som jag ser det, inget som hindrar att man i vissa branscher kollektivavtalsvägen kommer överens om 30-timmarsvecka, om det nu bedöms lämpligt. Men det är nog naivt att tro att det kan funka generellt.
Skicka en kommentar