Göran, du får ursäkta men...

Hur svag karaktär stadsdelspolitiker kan ha avslöjades i afton när hrr Forslund och Svensson från Folkpartiet i Skarpnäck hade föresatt sig att besöka skjutjärnsjournalisterna Pihlblad och Svenssons utfrågning av socialminister Göran Hägglund (KD).

Så dök det oväntat upp två biljetter till galapremiären av Snabba cash, varpå det seriösa och politiskt korrekta arrangemanget raskt fick ge vika för röda mattan, snittar och champagne. Och, märkligt nog, kokt korv med bröd. (Detta fick sin förklaring när det visade sig att premiären sponsrades av Gudruns chark.)

Nu ska det förvisso medges att den röda mattan knappast var framrullad för vår skull; syftet med oss var väl mest att bidra till att premiären såg välbesökt ut. Vilket den onekligen var; man fick ha rejäla armbågar för att ta sig fram till buffébordet där snittar och kanapéer trängdes med chokladpraliner och tarteletter. Och tro mig, när det gäller gratis champagne och godsaker så kan svältfödda statstjänstemän ha ganska vassa armbågar. (Och klumpiga fötter, vilket Arja Saijonmaa bittert fick erfara...)

Snabba cash är en bra bok, och den som gillade den kommer inte bli besviken på filmen. Av många bra saker uppskattar jag att gangstertillvaron inte romantiseras; i filmen berörs också att den hårda tillvaron som kriminell ofta grundläggs i en otrygg barndom. Och så kom vi då, på något sätt, ändå in på det socialpolitiska spåret. Därmed kanske Göran Hägglund kan ha överseende med att vi dissade honom.