Circus-showen var mer välgjord, men Femme fatale saknade förstås inte spektakulära nummer. Den egyptisk-inspirerade Gimme More, till exempel. Och den från Circus återvunna idén att hissa upp Brittan i en gunga och låta henne sjunga en ballad – då var det Everytime, nu Don't let me be the last to know.
Första halvan av konserten gick lite på tomgång, men sen tog det sig och avslutningsnummerna (bl.a. Toxic och Womanizer) var riktigt bra. Uppåttjack som Till The World Ends och S&M bidrog förstås till det.
Helgen bjöd för övrigt på kulturella upplevelser av annat slag. Moderna museet ställer just nu ett antal verk av Claude Monet, William Turner och Cy Twomly. Det är en ambitiös samling målningar som erbjuder många tillfällen att låta sig förföras av de trolska dimmorna hos Monet och Turner eller den ödesmättade dramatiken i Twomblys Hero och Leander.
Mindre förförisk var Livrustkammarens utställning Manligt. Jag hade hoppats få se ett rikt urval ur Gustaf V:s välskräddade garderob och blev därför lite besviken över det lilla antal plagg man hade lyckats rota fram ur den kungliga klädkammaren. Även om förstås kungens syetui i guld med briljanterat monogram och hans cigaretthållare i bärnsten var intressanta påminnelser om provocerande kungliga excesser i en tid när Fattigsveriges allmoge tampades mot vägglöss och tuberkulos. (Det kan tilläggas att den samtidiga utställningen om kvinnligt mode, Kunglig vintage, är betydligt mer välförsedd med tjusiga plagg. Men klänningar är ju trista.)
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Britney Spears, Britney, Femme Fatale, Moderna museet, Claude Monet, William Turner, Cy Twombly, Livrustkammaren, Gustaf V
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar