Det handlar om värderingar

Den senaste veckan har DN publicerat ett antal artiklar om äldreboendet Koppargården, som drivs av företaget Carema. I artiklarna har man kunnat berätta om åldringar som drabbats av fallolyckor, om ovanligt många dödsfall och om outbildad personal. Den kritik som framkommit har lett till att stadsdelsnämnden nu vill säga upp avtalet med Carema, vilket framstår som en rimlig åtgärd.

En bekant till mig skrev på Facebook att det nu tycks "ingå i 'kvalitetsbegreppet' att man vanvårdar, kränker, misshandlar gamla människor! För våra skattepengar, dessutom". En av hennes Facebook-vänner, en socialdemokratisk lokalpolitiker, anmärkte att "skola, äldreomsorg och sjukvård måste nog, uppenbarligen, vara fredade från vinstintressen". "Caremas äldreboende på Koppargården i Vällingby kan sägas vara ett typexempel på hur illa det kan gå när kortsiktiga vinster istället för behov får styra vårdverksamhet", skriver vänsterbloggaren Anders Svensson.

Hårdhänt behandling är inte värdigt.

Självklart blir man upprörd när sådana här skandaler uppdagas. Men det är sorgligt att så många politiker på vänsterkanten fortfarande tar till argumenten om vinstintressen, så fort något dåligt inträffar. Precis som att den omständigheten att ett vårdboende drivs av ett vinstdrivande företag skulle ha något samband med vanvård av de boende. Det är både dumt, tröttsamt och irrelevant.

• Hösten 2008 avslöjades missförhållanden på Bäckagårds äldreboende i Halmstad. De äldre blev kränkta av personalen, fick inte sitta på toaletten i lugn och ro och tvingades i säng tidigt på eftermiddagen. 
• I januari 2002 placerade Walter Lööf en bandspelare i sin mamma Ruths rum på äldreboendet Hemgården i Gislaved. När han lyssnade av bandet föll han i gråt. "Sära på benen, det har du väl gjort en gång i tiden?" är ett exempel på vad Ruth fick höra.
• År 2005 anmälde en undersköterska på ett ålderdomshem i Västerås två kollegor för vanvård. Nattpersonalen struntade i larm från de gamla, och de struntade i att vända på dem på natten för att förhindra liggsår.

Ovanstående exempel är ett axplock av de oacceptabla vanvårdsskandaler som uppdagats inom äldrevården på senare år. De har det gemensamt att de inträffat i kommunalt drivna vårdboenden. Som alltså saknar vinstintresse.

Självklart finns även exempel på vanvård i vårdboenden som drivs av privata företag. Min poäng är att missförhållanden kan uppstå var som helst. Det handlar inte om vinstintresse eller ej. Det handlar om värderingar och ledarskap. Det handlar om vilken kultur som råder på en arbetsplats, vilken jargong som tillåts och vilket stöd medarbetarna får från chefer och sina kollegor. Diskussionen om dessa – låt oss kalla dem – mjuka värden är viktig att föra. På arbetsplatser, i vården och i samhället i stort. Hur ser vi på våra gamla? Hur bemöter vi dem? Hur tar vi hand om dem? Den är en diskussion som är alldeles för viktig för att skymmas av skränig vänsterretorik om vinster och privata vårdbolag.

Läs även
Peter Andersson (S): Carema-skandal i ljuset av ideologiskt drivna privatiseringar
Elias Granqvist (M): Koppargården
Ewa Samuelsson (KD) och Göran Fredriksson: Sparka den som blundar för vanvård

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om vård, äldrevård, omsorg, äldreomsorg, Carema, Koppargården, Hemgården, Bäckagård, vårdskandaler, vanvård