Stockholms stad har en klotterpolicy som antogs i bred politisk enighet 2007. Där sägs bland annat att klotter, olaglig graffiti och liknande skadegörelse accepteras inte. Ambitionen är att klotter ska saneras inom 24 timmar. Den sista punkten i klotterpolicyn har följande lydelse.
Staden ska inte medverka till eller stödja verksamheter eller evenemang som inte klart tar avstånd från klotter, olaglig graffiti och liknande skadegörelse. Staden ska inte heller medverka till verksamheter som på något sätt kan väcka intresse för och leda till klotter, olaglig graffiti eller liknande skadegörelse.Denna s.k. nolltolerans har fått graffitiförespråkare att gå i taket. I en debattartikel i SvD menar Ceylan Holago och Rana Kasapi vid Riksteatern att klotterpolicyn används godtyckligt, att den kriminaliserar ungas kreativitet, strider mot grundlagen och hindrar samtal kring graffiti som konstform. Det hävdas att tjänstemän och politiker i staden inte kan medverka i diskussioner och debatter där graffiti inte tydligt fördöms. Under debatten vittnade fritidsledare om att de har svårt att hantera ungdomars önskemål om att få måla graffiti. Vore det förenligt med klotterpolicyn om fritidsgårdarna tillät detta?
Graffitikonst i vardande på Art of the Streets.
Jag ställer mig helt bakom att Stockholm har en strikt policy gentemot klotter, olaglig graffiti och annan skadegörelse. Det går heller inte att blunda för att det inom kretsen av graffitiutövare tycks finnas en bristande respekt för mitt och ditt och rätt och fel. Som graffitikonstnären Carolina Falkholt uttrycker det i SvD: "Det handlar ju om att man får syn på platser och väggar som 'vill' bli målade". Den naturliga motfrågan (som inte ställs i SvD) är hur man agerar för att försäkra sig om att väggens ägare är lika angelägen om att den blir målad.
Samtidigt är det naturligtvis problematiskt att ta förekomsten av felaktiga beteenden inom en viss kulturyttring som intäkt för att helt fördöma och ta avstånd från kulturyttringen i fråga. Graffiti som utförs lagligt är ju en konstform som vilken som helst, och sådana bör Stockholms stad inte ha några synpunkter på. Staden borde snarare vara öppen för olika slags konst- och kulturyttringar och, för att citera Folkpartiets kulturpolitiska manifest, "skapa goda möjligheter för ett dynamiskt och oberoende kulturliv". Det innebär inte självklart att staden är skyldig att tillhandahålla graffitiväggar till alla som kräver det, men det innebär heller inte självklart att staden bör motarbeta varje form av verksamhet som har samband med graffitikonsten. Det borde dock vara självklart för varje graffitikonstnär att man bara målar där det är tillåtet att måla. Oavsett vad väggarna vill.
Läs även
Elias Granqvist: Om rätten att uttrycka sig
Mikael Ståldal: Stockholms märkliga klotterpolicy
Uppdatering
S svänger om graffitipolicy
16 gripna för klotter efter gatukonstfestival
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Stockholm, graffiti, klotter, skadegörelse, klotterpolicy, nolltolerans, kultur, konst, Art of the Streets, Riksteatern, Christoffer Järkeborn, Paavo Arhinmäki, Tomas Rudin, Solveig Hollari, Ceylan Holago, Rani Kasapi, Carolina Falkholt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar