Eftersom man inte längre tar entréavgifter måste pengar in från annat håll. Bland annat har man höjt avgifterna för utställarna på området. Detta har dessvärre lett till en del kontroverser, bland annat har föreningen HBT-Socialdemokrater hoppat av eftersom de inte fått rabatt på avgiften. I gårdagens SvD berättar Kenneth Hallström, ordförande för företagarföreningen Stockholm Gay Life, att flera medlemsföretagare känner att de måste avstå av ekonomiska skäl – det är för dyrt, helt enkelt.
En sådan utveckling är naturligtvis olycklig, men jag blir ändå lite förundrad när jag läser deras motivering. "Stockholm Pride skickade ut ett brev till krogarna där det stod att de får betala 200 000 kronor samt 25 procent av omsättningen", säger Hallström. Stockholm Prides ordförande Pär Wiktorsson kontrar då med att priserna var ett förhandlingsbud, varpå Hallström förvånande nog menar att "krogarna inte blivit informerade i tid om att man kunde förhandla ner priset".
Alltså, allvarligt talat. Vad förväntar sig krogarna? Att Stockholm Pride ska skicka ut ett brev med en prislista och sen skriva att "vill ni komma billigare undan så kan vi förstås förhandla ner priset". Är inte det normala agerandet när man får ett erbjudande som man tycker är för dyrt att man hör av sig till säljaren och försöker få ner priset? Det är möjligt att det finns anledning att kritisera Stockholm Pride, men in mina ögon framstår krogarnas klagomål mest som gnäll och brist på initiativförmåga.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Stockholm Pride, Pride, pridefestivalen, prideveckan
1 kommentar:
Gay Pride blir en chans för många företag att göra lätta pengar. Jag tror att paride organisationen mest gå ut med en prislista och Rekommendation för var och vad inorder att göra det billigt och enkelt för oss alla
Skicka en kommentar