Rom [hade] kring år 1500, med en befolkning på 50 000, 7 000 prostituerade, som "tillgodosåg behoven hos det lokala prästerskapet och de pilgrimer som var på besök från hela Europa ...".Även på 1500-talet rådde formellt celibat för katolska präster. Då, liksom nu, tog man lätt på det. Då roade sig prästerna med prostituerade. Nu kastar de sig över korgossarna. Det är inte överallt it gets better.
(ur Göran Rambergs Påven hade sju barn)
2011-05-29
Pilska präster?
I got a feeling...
Det känns att jag lever och den dagen det slutar kännas att jag lever så antar jag att jag är död.Alexander Bard svarar i senaste numret av Magasinet Neo på frågan hur det känns att fylla 50.
Mindre förmynderi i alkoholpolitiken, tack!
Höj skatten på lådvin med 25–30 procent, föreslog den svenska alkoholmonopolisten Systembolaget i veckan. Skälet ska vara att man undviker den "mängdrabatt" man får som konsument när man köper vin i box i stället för i butelj. Till exempel kostar det sydafrikanska Cafê Culture (nr 2369) 119 kr/liter när man köper det i flaska, men "bara" 86 kr/liter när man köper det i box. Detta beror på att alkoholskatt tas ut per centiliter alkohol, inte utifrån vilken förpackning vinet säljs i.
Att priset på en produkt varierar beroende på förpackning är nu inget ovanligt; de flesta som köpt en inbunden bok vet nog att samma innehåll i pocketformat är betydligt billigare. Sak samma med ädla drycker förstås, men det vill nu Systembolaget ändra på.
Think outside the box.
Förbudsivrarna i Miljöpartiet hänger på: "Det behövs ingen mängdrabatt", säger folkhälsotalespersonen Gunvor G Ericson, och upprepar partiets mantra "det som är bra ska vara billigt, det som är skadligt ska vara dyrt och det som är farligt ska förbjudas". (Vem som ska avgöra vad som är bra, skadligt och farligt framgår inte, men det ligger väl nära till hands att anta att det åtminstone inte är vi konsumenter.)
Folkpartiet har inget ärofyllt track record i folkhälsofrågor (se Folkpartistisk berg-och-dalbana), men här överraskar Carl B Hamilton positivt. Han är ledamot i Systembolagets styrelse och tycker inte att skattehöjningen ska genomföras. Förslaget att höja skatten på lådviner är ingen bra idé, säger han.
Jag blir lite matt på den här förmyndar- och förbudsmentaliteten kring alkohol. En del förbättringar har visserligen skett under Alliansregeringen (se Snart sake till sushin även i Sverige?) men fortfarande kan en vuxen svensk inte handla en flaska vin från klockan 15 på lördagen till klockan 9 på måndagen. Och fortfarande kan man inte välja ut en flaska vin tillsammans med köttbiten på Ica utan är hänvisad till en statlig butikskedja med begränsad tillgänglighet (i min stadsdel, Skarpnäck, med 40 000 invånare finns det inte ett enda Systembolag!).
Det är bra om Systembolagets skatteförslag skrotas. Men den soptunna som är avsedd för förmynderistiskt skräp har plats för mycket mer.
Läs även
Per Ankersjö (C) skriver på SVT Debatt om Maria Larssons (KD) överförmyndarpolitik i tobaksfrågan.
Media: DN, SvD, SvD1, Expr, AB
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Systembolaget, bag in box, lådvin, alkoholpolitik, alkoholskatt, folkhälsa, förmynderi, förbud, Miljöpartiet, Gunvor G Ericson, Folkpartiet, Carl B Hamilton
Att priset på en produkt varierar beroende på förpackning är nu inget ovanligt; de flesta som köpt en inbunden bok vet nog att samma innehåll i pocketformat är betydligt billigare. Sak samma med ädla drycker förstås, men det vill nu Systembolaget ändra på.
Think outside the box.Förbudsivrarna i Miljöpartiet hänger på: "Det behövs ingen mängdrabatt", säger folkhälsotalespersonen Gunvor G Ericson, och upprepar partiets mantra "det som är bra ska vara billigt, det som är skadligt ska vara dyrt och det som är farligt ska förbjudas". (Vem som ska avgöra vad som är bra, skadligt och farligt framgår inte, men det ligger väl nära till hands att anta att det åtminstone inte är vi konsumenter.)
Folkpartiet har inget ärofyllt track record i folkhälsofrågor (se Folkpartistisk berg-och-dalbana), men här överraskar Carl B Hamilton positivt. Han är ledamot i Systembolagets styrelse och tycker inte att skattehöjningen ska genomföras. Förslaget att höja skatten på lådviner är ingen bra idé, säger han.
Jag blir lite matt på den här förmyndar- och förbudsmentaliteten kring alkohol. En del förbättringar har visserligen skett under Alliansregeringen (se Snart sake till sushin även i Sverige?) men fortfarande kan en vuxen svensk inte handla en flaska vin från klockan 15 på lördagen till klockan 9 på måndagen. Och fortfarande kan man inte välja ut en flaska vin tillsammans med köttbiten på Ica utan är hänvisad till en statlig butikskedja med begränsad tillgänglighet (i min stadsdel, Skarpnäck, med 40 000 invånare finns det inte ett enda Systembolag!).
Det är bra om Systembolagets skatteförslag skrotas. Men den soptunna som är avsedd för förmynderistiskt skräp har plats för mycket mer.
Läs även
Per Ankersjö (C) skriver på SVT Debatt om Maria Larssons (KD) överförmyndarpolitik i tobaksfrågan.
Media: DN, SvD, SvD1, Expr, AB
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Systembolaget, bag in box, lådvin, alkoholpolitik, alkoholskatt, folkhälsa, förmynderi, förbud, Miljöpartiet, Gunvor G Ericson, Folkpartiet, Carl B Hamilton
2011-05-28
Är det viktigt att föraren var kvinna?
Den nyligen inträffade bussolyckan vid Slussen i Stockholm hade kunnat sluta riktigt illa. Att fem personer blivit allvarligt skadade är förstås illa nog, men med tanke på att det rör sig om en skenande buss mitt i lördagsvimlet så är det lätt att föreställa ett ännu värre scenario.
Förutom dem som skadats fysiskt är det säkert många som chockats av det inträffade. Jag tänker särskilt på bussföraren; att sitta vid ratten i en okontrollerbar buss mitt i city måste vara fruktansvärt. Jag hoppas att hon får det stöd hon behöver.
Oumbärlig information?
Media: SvD, SvD1, SvD2, DN, DN1, Expr, Expr1, Expr2, AB, AB1
Förutom dem som skadats fysiskt är det säkert många som chockats av det inträffade. Jag tänker särskilt på bussföraren; att sitta vid ratten i en okontrollerbar buss mitt i city måste vara fruktansvärt. Jag hoppas att hon får det stöd hon behöver.
Ja, bussföraren var en hon, det upplyser Svenska Dagbladet om i sin artikel. Jag kan inte låta bli att fundera över varför. Är det på något sätt relevant i sammanhanget vad bussföraren har för kön? "Den kvinnliga föraren är erfaren", skriver SvD. Hade det inte räckt att konstatera att föraren är erfaren?
Oumbärlig information?Media: SvD, SvD1, SvD2, DN, DN1, Expr, Expr1, Expr2, AB, AB1
Patienten största vinnaren med mångfald av vårdgivare
Ta en titt på bilden ovanför, och fundera på var den är tagen. Rätt svar: I ett sjukhus; närmare bestämt i Circle Hospital i Bath, 16 mil från London.
Det är magasinet Soma, som ges ut av Karolinska universitetssjukhuset, som uppmärksammar detta spännande försök att kasta föreställningarna om hur ett sjukhus ska vara på ända. Den välkända arkitektfirman Foster + Partners har ritat sjukhuset, och man har ansträngt sig för att skapa en lugn och välkomnande atmosfär, alltifrån ljudmiljön till lukten (i den centrala ljushallen luktar det kaffe i stället för sjukhus) och den visuella miljön, där man tagit bort djungeln av skyltar och i stället satsar på personal som guidar.
Tanken bakom den genomarbetade sjukhusmiljön är att den ska bidra till patienternas tillfrisknande. "Vi märker att patienterna är mer avslappnade, mer positiva, behöver mindre bedövningsmedel och repar sig snabbare än vi är vana vid från våra tidigare arbetsplatser. Och vi som arbetar här mår bättre, vilket säkert påverkar slutresultatet även det", säger klinikchefen Jonathan Boulton. Kanske är det så enkelt som BBC:s reporter säger i ett reportage från sjukhuset: "We get better quicker if a clinic is less clinical."
Circle Hospital drivs av bolaget Circle Healthcare och behandlar både patienter som omfattas av den offentliga sjukvården NHS och privata patienter. Man hymlar inte med att man även har ambitionen att generera vinst till ägarna.
I den svenska debatten – och för all del även utomlands – är detta med vinster i vården ett rött skynke för somliga. Detta trots, som The Economist skriver, "there is ample international evidence that competition among private providers yields better results". Enligt forskning från USA ledde ökad konkurrens inom sjukvården till förbättrade resultat – såväl ekonomiskt som kliniskt!
De erfarenheter vi har i Sverige pekar inte i motsatt riktning. Trots det fortsätter vänsterns oförtrutna ryande om att enskilt driven vård är något dåligt. Vänsterpartisterna Lars Ohly och Birgitta Sevefjord tycker till och med att Stockholms läns landsting ska återta driften av S:t Görans sjukhus med motiveringen att det är "dags att ta tillbaka det som är vårt".
Motståndarna till alternativ inom vården tycks främst sikta in sig på att enskilt drivna verksamheter ibland genererar vinst, vilket framställs som ett problem och att skattepengar går direkt i bolagsdirektörernas fickor. Den fråga som mera sällan ställs är hur det kan komma sig att företag lyckas driva verksamheten med överskott och nöjda patienter när samma verksamhet drevs med förlust och långa köer när landstinget var huvudman. (SvD:s Sanna Rayman skriver om detta.)
Jag säger självklart inte att offentligt driven vård alltid är sämre än enskilt driven. Däremot är jag övertygad om att den dynamik som uppstår när olika aktörer får möjlighet att utföra vårdtjänster gynnar alla inblandade – i synnerhet patienterna, som får bättre vård, och skattebetalarna, som får mer valuta för sina pengar.
För att, så att säga, sluta cirkeln: Nya aktörer i vården medför nya idéer. Circle Hospital är ett utmärkt exempel på det.
Läs även
Håkan Werner Linnarsson (S): Vinster med vården, eller vinst på vården?
Johannes Westlund (–): Skum debatt
Fler riskkapitalister behövs
Ett gäng it-utvecklare sitter på ett kafé och snackar om sina visioner för webben. En ny social mötespunkt om böcker och läsning, kan det vara något?
Strax efteråt kommer det fram en kille som hört deras samtal. Han tycker deras idéer låter intressanta och vill höra mer.
Nu har it-utvecklarna Henrik Berggren och David Kjelkerud ett kontor i stadsdelen Mitte i Berlin. Med kaffemaskin. Tjänsten Readmill närmar sig lansering.
Snart flygfärdigt?
Killen på kaféet, som hört samtalet, var en riskkapitalist. En sådan vars verksamhet går ut på att leta upp intressanta affärsidéer och entreprenörer, förse dem med kapital för att sedan, när bolaget är igång och genererar pengar, få tillbaka det satsade och förräntade riskkapitalet.
Ibland blir affärsidéerna lönsamma, ibland inte. Men en sak har de gemensamt: de behöver kontanter, och någon som är villig att satsa även om det skulle gå åt skogen. Det är ju därför det heter riskkapital. Och, här är grejen: riskkapital uppstår inte från tomma intet.
Det händer att riskkapital kommer från staten och stora riskkapitalbolag. Bolaget Hövding, vars grundare Anna Haupt och Terese Alstin kommit på idén om en uppblåsbar cykelhjälm, fick en grundplåt på 300 000 från statliga Vinnova och 20 miljoner från Industrifonden. Därtill har privata riskkapitalbolag fyllt på med ytterligare 40 miljoner.
Men riskkapital kommer först och främst från andras förmögenheter. Från människor som lyckats skrapa ihop ett kapital och är beredda att riskera en del av det för att ge någon annans affärsidé en chans.
Riskkapital behöver inte alltid handla om miljoners miljoner. Det kan lika gärna vara att din pappa köper aktier för några tusenlappar i din nystartade blomsterbutik. Eller att moster ställer upp med ett litet kapital för verktyg till ditt snickeri. Ofta är det, som SvD skriver, stöttande individer av kött och blod, och med en hacka på banken, som är alldeles avgörande.
Sverige behöver jobb. Jobb skapas i företag. Företag behöver pengar. Alltså: Sverige behöver människor som har pengar och är beredda att satsa dem i nya företag. Vi behöver riskkapitalister, stora som små. I stället för att se det som ett problem att vissa människor blir rika borde vi fundera på hur fler kan bli det.
"Det är rätt oslagbart", beskriver Readmills Henrik Berggren kafémötet med riskkapitalisten. Fler borde få uppleva den oslagbara känslan.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om riskkapital, riskkapitalister, kapitalism, skatter, Readmill, Hövding, Vinnova, Industrifonden
Strax efteråt kommer det fram en kille som hört deras samtal. Han tycker deras idéer låter intressanta och vill höra mer.
Nu har it-utvecklarna Henrik Berggren och David Kjelkerud ett kontor i stadsdelen Mitte i Berlin. Med kaffemaskin. Tjänsten Readmill närmar sig lansering.
Snart flygfärdigt?Killen på kaféet, som hört samtalet, var en riskkapitalist. En sådan vars verksamhet går ut på att leta upp intressanta affärsidéer och entreprenörer, förse dem med kapital för att sedan, när bolaget är igång och genererar pengar, få tillbaka det satsade och förräntade riskkapitalet.
Ibland blir affärsidéerna lönsamma, ibland inte. Men en sak har de gemensamt: de behöver kontanter, och någon som är villig att satsa även om det skulle gå åt skogen. Det är ju därför det heter riskkapital. Och, här är grejen: riskkapital uppstår inte från tomma intet.
Det händer att riskkapital kommer från staten och stora riskkapitalbolag. Bolaget Hövding, vars grundare Anna Haupt och Terese Alstin kommit på idén om en uppblåsbar cykelhjälm, fick en grundplåt på 300 000 från statliga Vinnova och 20 miljoner från Industrifonden. Därtill har privata riskkapitalbolag fyllt på med ytterligare 40 miljoner.
Men riskkapital kommer först och främst från andras förmögenheter. Från människor som lyckats skrapa ihop ett kapital och är beredda att riskera en del av det för att ge någon annans affärsidé en chans.
Riskkapital behöver inte alltid handla om miljoners miljoner. Det kan lika gärna vara att din pappa köper aktier för några tusenlappar i din nystartade blomsterbutik. Eller att moster ställer upp med ett litet kapital för verktyg till ditt snickeri. Ofta är det, som SvD skriver, stöttande individer av kött och blod, och med en hacka på banken, som är alldeles avgörande.
Sverige behöver jobb. Jobb skapas i företag. Företag behöver pengar. Alltså: Sverige behöver människor som har pengar och är beredda att satsa dem i nya företag. Vi behöver riskkapitalister, stora som små. I stället för att se det som ett problem att vissa människor blir rika borde vi fundera på hur fler kan bli det.
"Det är rätt oslagbart", beskriver Readmills Henrik Berggren kafémötet med riskkapitalisten. Fler borde få uppleva den oslagbara känslan.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om riskkapital, riskkapitalister, kapitalism, skatter, Readmill, Hövding, Vinnova, Industrifonden
2011-05-22
Hur mycket skattepengar vill MP lägga på kvacksalvare?
I helgen har Miljöpartiet haft kongress i Karlstad. Många beslut har fattats, bland annat bestämde kongressen idag att Miljöpartiet ska ge ökad vikt åt forskningen på alternativmedicin.
Miljöpartiets vurm för alternativ (eller komplementär) medicin är välkänd. Till exempel drev Miljöpartiet, tillsammans med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, igenom en "policy för samverkan mellan personal i hälso- och sjukvården och utövare av komplementär- och alternativmedicin" när de senast hade makten i Stockholms läns landsting.
Under förra mandatperioden, när MP lyckligtvis satt i opposition, motionerade de om en "grön paviljong" vid Nya Karolinska. I denna gröna paviljong skulle diverse alternativmedicin, såsom zonterapi och akupunktur, utföras. "Det finns mycket som skolmedicin kan lära av komplementär- och alternativmedicin", påpekade miljöpartisterna. Motionen är undertecknad av båda MP:s toppnamn i landstinget.
En dröm för Miljöpartiet.
En liten grupp inom partiet tycks inse att en vårdpolitik som bygger på trolldrycker och kristallterapier är pinsam för ett parti som gör anspråk på att vilja ta ansvar. "Det finns ett starkt stöd i MP för det naturliga och alternativa, som på ett olyckligt sätt har inneburit acceptans och främjande av alternativmedicin som till och med kan vara skadlig eller är ren humbug", skrev några förnuftiga miljöpartister i en debattartikel häromdagen. Dagens kongressbeslut visar att de tyvärr är i minoritet i partiet.
Miljöpartiets flummiga inställning står i strid med forskningen. Tidskriften The Economist berättar i senaste numret om den brittiske professorn Edzard Ernst, som forskat på alternativmedicin. Hans slutsatser är tydliga: 95 procent av de alternativmedicinska behandlingarna – från akupunktur till homeopati och "quantum healing" – har i bästa fall placeboeffekt. I huvudsak handlar det om rent kvacksalveri.
Trots detta envisas alltså Miljöpartiet med att vilja lägga skattepengar på humbug. Inte undra på att budgetförslag från Miljöpartiet ofta innehåller saftiga skattehöjningar.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Miljöpartiet, alternativ medicin, komplementär medicin, flum, kvacksalveri, humbug
Miljöpartiets vurm för alternativ (eller komplementär) medicin är välkänd. Till exempel drev Miljöpartiet, tillsammans med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, igenom en "policy för samverkan mellan personal i hälso- och sjukvården och utövare av komplementär- och alternativmedicin" när de senast hade makten i Stockholms läns landsting.
Under förra mandatperioden, när MP lyckligtvis satt i opposition, motionerade de om en "grön paviljong" vid Nya Karolinska. I denna gröna paviljong skulle diverse alternativmedicin, såsom zonterapi och akupunktur, utföras. "Det finns mycket som skolmedicin kan lära av komplementär- och alternativmedicin", påpekade miljöpartisterna. Motionen är undertecknad av båda MP:s toppnamn i landstinget.
En dröm för Miljöpartiet.En liten grupp inom partiet tycks inse att en vårdpolitik som bygger på trolldrycker och kristallterapier är pinsam för ett parti som gör anspråk på att vilja ta ansvar. "Det finns ett starkt stöd i MP för det naturliga och alternativa, som på ett olyckligt sätt har inneburit acceptans och främjande av alternativmedicin som till och med kan vara skadlig eller är ren humbug", skrev några förnuftiga miljöpartister i en debattartikel häromdagen. Dagens kongressbeslut visar att de tyvärr är i minoritet i partiet.
Miljöpartiets flummiga inställning står i strid med forskningen. Tidskriften The Economist berättar i senaste numret om den brittiske professorn Edzard Ernst, som forskat på alternativmedicin. Hans slutsatser är tydliga: 95 procent av de alternativmedicinska behandlingarna – från akupunktur till homeopati och "quantum healing" – har i bästa fall placeboeffekt. I huvudsak handlar det om rent kvacksalveri.
Trots detta envisas alltså Miljöpartiet med att vilja lägga skattepengar på humbug. Inte undra på att budgetförslag från Miljöpartiet ofta innehåller saftiga skattehöjningar.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Miljöpartiet, alternativ medicin, komplementär medicin, flum, kvacksalveri, humbug
Världsklass.
Vissa dagar i Stockholm är onekligen bättre än andra. I går var en sådan dag.
Att efter en stund med båtbestyr kunna ta en tupplur i ruffen, omgiven av gröna träd såväl för- som akteröver, och låta sig vaggas till vila av vågskvalp och fågelkvitter – bara ett par hundra meter från närmaste tunnelbanestation. Det är världsklass.
Att efter en stund med båtbestyr kunna ta en tupplur i ruffen, omgiven av gröna träd såväl för- som akteröver, och låta sig vaggas till vila av vågskvalp och fågelkvitter – bara ett par hundra meter från närmaste tunnelbanestation. Det är världsklass.
2011-05-20
Mäktiga män med unken kvinnosyn
Den förre IMF-chefen och potentielle presidentkandidaten Dominique Strauss-Kahn har häktats för att ha tilltvingat sig oralsex av en hotellstäderska. På andra sidan Atlanten antyds att Sveriges kung Carl Gustaf deltagit i fester där kvinnor anlitats för att ha sex med varandra medan de manliga festdeltagarna tittar på.
Vad som läggs herrarna Strauss-Kahn och Bernadotte till last skiljer sig onekligen åt i allvarsgrad och att nämna dem båda i ett sammanhang kan förefalla drastiskt. Men i mina ögon är det olika nyanser av ett och samma fenomen. Mäktiga män med havererad kvinnosyn. Män som ser kvinnor som objekt, leksaker, dekorativa figurer som ska ställa upp och ta emot vare sig de vill eller ej. Att objekten ibland protesterar är inget hinder; de Mäktiga männen tar för sig ändå. Och bekräftar därigenom sin makt.
Sida vid sida, tillsammans hjälps de åt
att hålla kvinnor på plats.
Den senaste tiden har en del journalister vågat sig på att granska kungens förehavanden med kritiska ögon. Förra våren kunde tidningen Fokus berätta om kungens jaktklubb, ett nätverk för tvåhundra Mäktiga män. I höstas utkom en bok där kungens umgängesvanor skildrades – och kaffeflicka blev ett nytt ord i svenska språket. Allt mer framträder bilden av Sveriges monark som en riktigt unken människa.
En eventuell våldtäktsdom mot Dominique Strauss-Kahn blir ett dystert dokument över manligt maktmissbruk. Någon sådan dom kommer aldrig falla över kungen - det han gör är inte straffbart och även om så vore åtnjuter monarken immunitet. Oaktat detta har dessa båda män redan blivit symboler för hur ynkliga Mäktiga män kan vara. Strauss-Kahn har redan tagit konsekvenserna av det, och lämnat sitt ämbete. Hur länge tänker Carl Gustaf Bernadotte klamra sig fast vid sitt?
Läs om andra Män som hatar kvinnor.
Media: DN, DN1, DN2, DN3, DN4, SvD, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, Expr, Expr1, Expr2, Expr3, Expr4
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Dominique Strauss-Kahn, DSK, kungen, Carl XVI Gustaf, Carl Gustaf Bernadotte, maktmissbruk
Vad som läggs herrarna Strauss-Kahn och Bernadotte till last skiljer sig onekligen åt i allvarsgrad och att nämna dem båda i ett sammanhang kan förefalla drastiskt. Men i mina ögon är det olika nyanser av ett och samma fenomen. Mäktiga män med havererad kvinnosyn. Män som ser kvinnor som objekt, leksaker, dekorativa figurer som ska ställa upp och ta emot vare sig de vill eller ej. Att objekten ibland protesterar är inget hinder; de Mäktiga männen tar för sig ändå. Och bekräftar därigenom sin makt.
Sida vid sida, tillsammans hjälps de åtatt hålla kvinnor på plats.
Den senaste tiden har en del journalister vågat sig på att granska kungens förehavanden med kritiska ögon. Förra våren kunde tidningen Fokus berätta om kungens jaktklubb, ett nätverk för tvåhundra Mäktiga män. I höstas utkom en bok där kungens umgängesvanor skildrades – och kaffeflicka blev ett nytt ord i svenska språket. Allt mer framträder bilden av Sveriges monark som en riktigt unken människa.
En eventuell våldtäktsdom mot Dominique Strauss-Kahn blir ett dystert dokument över manligt maktmissbruk. Någon sådan dom kommer aldrig falla över kungen - det han gör är inte straffbart och även om så vore åtnjuter monarken immunitet. Oaktat detta har dessa båda män redan blivit symboler för hur ynkliga Mäktiga män kan vara. Strauss-Kahn har redan tagit konsekvenserna av det, och lämnat sitt ämbete. Hur länge tänker Carl Gustaf Bernadotte klamra sig fast vid sitt?
Läs om andra Män som hatar kvinnor.
Media: DN, DN1, DN2, DN3, DN4, SvD, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, Expr, Expr1, Expr2, Expr3, Expr4
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Dominique Strauss-Kahn, DSK, kungen, Carl XVI Gustaf, Carl Gustaf Bernadotte, maktmissbruk
2011-05-17
Parkvandring i city
I morse var trafik- och renhållningsnämnden inbjuden till frukostmöte. Stockholms stadsträdgårdsmästare Pia Krensler tog oss med på en guidad tur i några av stadens centrala parker – Berzelii park och Kungsträdgården. Vi passerade även Norrmalmstorg, där det finns planer på upprustning. Torget är idag ganska rörigt och osammanhängande. Glädjande nog verkar fastighetsägarna runt torget intresserade av att bidra till förbättringsåtgärderna.
Pia Krensler berättar om planerna för Strömparterren.
Sista anhalten på visningen var Strömparterren, där omfattande förbättringsarbeten nu pågår. Det kommer att bli både uteservering och soldäck när allt är klart – att döma av ritningarna kommer Strömparterren verkligen bli en central pärla!
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Stockholm, Pia Krensler, Berzelii park, Kungsträdgården, Norrmalmstorg, Strömparterren
Pia Krensler berättar om planerna för Strömparterren.Sista anhalten på visningen var Strömparterren, där omfattande förbättringsarbeten nu pågår. Det kommer att bli både uteservering och soldäck när allt är klart – att döma av ritningarna kommer Strömparterren verkligen bli en central pärla!
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Stockholm, Pia Krensler, Berzelii park, Kungsträdgården, Norrmalmstorg, Strömparterren
2011-05-15
Ett utmanande valresultat
Valresultatet i Västra Götaland borde väcka liv även i de mest dästa Allianspolitiker. Moderaternas starka ställning befästs i och för sig i det preliminära valresultatet, men Alliansens småpartier rasar utför – helt i enlighet med opinionstrenden. Och utan fyra starka Allianspartier blir det ingen ny Alliansregering 2014.
Går Alliansen som tåget?
Bloggaren Tokmoderaten är inne på att Moderaternas "propagandaminister" borde sparka liv i småpartiernas likstela partiledare. Det är en inte helt obefogad uppmaning, men jag tycker nog att Schlingmann borde börja med att sparka inåt. Det är ju inte så att Moderaterna sprudlar av idéutveckling just nu och i vart fall jag är inte övertygad om att jobbskatteavdrag nr femtielva kommer ta väljarna med storm 2014.
Det behövs en generell uppryckning inom Alliansen. Småpartierna måste bli bättre på att sticka ut och profilera sig, samtidigt som Allianssammanhållningen värnas. Det kommer att kräva visst tålamod från Fredrik Reinfeldt, men alternativet är värre: att vänstern får chansen att vrida klockan tillbaka till 1900-talet. Valresultatet i Västra Götaland är en utmaning för Alliansen. Den utmaningen måste vi anta, oavsett om vi är folkpartister, centerpartister, kristdemokrater eller moderater.
Media: DN, DN1, SvD, SvD1, Expr, AB, AB1
Går Alliansen som tåget?Bloggaren Tokmoderaten är inne på att Moderaternas "propagandaminister" borde sparka liv i småpartiernas likstela partiledare. Det är en inte helt obefogad uppmaning, men jag tycker nog att Schlingmann borde börja med att sparka inåt. Det är ju inte så att Moderaterna sprudlar av idéutveckling just nu och i vart fall jag är inte övertygad om att jobbskatteavdrag nr femtielva kommer ta väljarna med storm 2014.
Det behövs en generell uppryckning inom Alliansen. Småpartierna måste bli bättre på att sticka ut och profilera sig, samtidigt som Allianssammanhållningen värnas. Det kommer att kräva visst tålamod från Fredrik Reinfeldt, men alternativet är värre: att vänstern får chansen att vrida klockan tillbaka till 1900-talet. Valresultatet i Västra Götaland är en utmaning för Alliansen. Den utmaningen måste vi anta, oavsett om vi är folkpartister, centerpartister, kristdemokrater eller moderater.
Media: DN, DN1, SvD, SvD1, Expr, AB, AB1
Sverige förtjänar ett smartare valsystem
Efter valet 2010 uppdagades brister i det svenska valsystemet. Felaktigheter hade begåtts, och valet måste göras om i Västra Götaland och Örebro. Få väljare hörsammade dock uppmaningen att rösta; valdeltagandet ligger på runt 40 procent, alltså runt hälften av vad det brukar.
Men inte ens ett omval tycks rädda det svenska valsystemets heder. Nu rapporteras att ett par väljare i Göteborg nekats rösta, eftersom deras namn redan varit förprickade i röstlängden. Socialdemokraterna kräver en utredning om valsystemet, och jag håller helt med. För inte ska det väl behöva gå så långt att vi, som en statsvetare befarar, måste tillkalla valobservatörer?
Inte så modernt.
Jag har arbetat som röstmottagare vid två val, och min uppfattning är klart: Det svenska valsystemet är pinsamt föråldrat. Vi skriver 2011 i kalendern, men ändå måste man gå till en vallokal för att avge sin röst. Dessutom måste man gå till rätt vallokal, dvs. den vallokal där ens namn står uppskrivet i en papperslista.
All hantering är manuell och felkällorna är många. Det är lätt hänt att röstmottagaren skriver fel i röstlängden (vilket tycks ha hänt i Göteborg), det kan hända att man missar att det finns fler röstsedlar i kuvertet, vid röstsammanräkningen räknas alla röster - ett par tusen lappar - för hand (!) och antalet räknade röster stäms av mot röstlängden, där de avgivna rösterna summerats på stenåldersvis.
Faktum är att det enda tekniska hjälpmedel som finns i en svensk vallokal är en miniräknare. Och detta är ju bra, om det viktigaste kriteriet för valsystemet är att det ska funka även om vårt samhälle skulle slungas tillbaka till medeltiden. Har man andra ambitioner med valsystemet ligger det närmare till hands att beskriva systemet som ett skämt.
Vi lever på 10-talet, det finns datorer. Med ett elektroniskt röstförfarande skulle vi slippa trasslet med röstlängder och avprickningar. Man skulle kunna rösta i vilken vallokal som helst (eller hemifrån). Och efter att vallokalerna stängt skulle valresultatet räknas samman blixtsnabbt. Klockan 20:01 skulle den nyvalda riksdagsmajoriteten kunna korka upp champagneflaskorna. Pinsamheter som sjabblet i Västra Götaland och Örebro kunde undvikas och tryckkostnaden för 540 miljoner valsedlar kunde besparas skattebetalarna. Bara en sån sak.
Jag har bloggat på detta tema tidigare, se Dags att rättssäkra svenska val.
Men inte ens ett omval tycks rädda det svenska valsystemets heder. Nu rapporteras att ett par väljare i Göteborg nekats rösta, eftersom deras namn redan varit förprickade i röstlängden. Socialdemokraterna kräver en utredning om valsystemet, och jag håller helt med. För inte ska det väl behöva gå så långt att vi, som en statsvetare befarar, måste tillkalla valobservatörer?
Inte så modernt.Jag har arbetat som röstmottagare vid två val, och min uppfattning är klart: Det svenska valsystemet är pinsamt föråldrat. Vi skriver 2011 i kalendern, men ändå måste man gå till en vallokal för att avge sin röst. Dessutom måste man gå till rätt vallokal, dvs. den vallokal där ens namn står uppskrivet i en papperslista.
All hantering är manuell och felkällorna är många. Det är lätt hänt att röstmottagaren skriver fel i röstlängden (vilket tycks ha hänt i Göteborg), det kan hända att man missar att det finns fler röstsedlar i kuvertet, vid röstsammanräkningen räknas alla röster - ett par tusen lappar - för hand (!) och antalet räknade röster stäms av mot röstlängden, där de avgivna rösterna summerats på stenåldersvis.
Faktum är att det enda tekniska hjälpmedel som finns i en svensk vallokal är en miniräknare. Och detta är ju bra, om det viktigaste kriteriet för valsystemet är att det ska funka även om vårt samhälle skulle slungas tillbaka till medeltiden. Har man andra ambitioner med valsystemet ligger det närmare till hands att beskriva systemet som ett skämt.
Vi lever på 10-talet, det finns datorer. Med ett elektroniskt röstförfarande skulle vi slippa trasslet med röstlängder och avprickningar. Man skulle kunna rösta i vilken vallokal som helst (eller hemifrån). Och efter att vallokalerna stängt skulle valresultatet räknas samman blixtsnabbt. Klockan 20:01 skulle den nyvalda riksdagsmajoriteten kunna korka upp champagneflaskorna. Pinsamheter som sjabblet i Västra Götaland och Örebro kunde undvikas och tryckkostnaden för 540 miljoner valsedlar kunde besparas skattebetalarna. Bara en sån sak.
Jag har bloggat på detta tema tidigare, se Dags att rättssäkra svenska val.
Herren ger och herren tar
Den snörika vintern medförde ökade snöröjningskostnader för Stockholms stad. Sammanlagt körde Stockholms snöröjare bort hela 1 370 000 kubikmeter snö, och notan för skattebetalarna ökade med 100 miljoner kronor.
Å andra sidan visade det sig att parkeringsintäkterna, som totalt är cirka 360 miljoner om året, ökade med 85 miljoner under årets första tre månader. Kanske valde fler att ta bilen till stan när vädret var dåligt? Oavsett vilket så blev nettot för Trafikkontoret något mer hanterbart. Men om den bravaden kan upprepas nästa vinter vet man ju aldrig. Därför kommer jag hålla tummarna för en mild vinter 2011–2012. Det finns 100 miljoner skäl för det.
Å andra sidan visade det sig att parkeringsintäkterna, som totalt är cirka 360 miljoner om året, ökade med 85 miljoner under årets första tre månader. Kanske valde fler att ta bilen till stan när vädret var dåligt? Oavsett vilket så blev nettot för Trafikkontoret något mer hanterbart. Men om den bravaden kan upprepas nästa vinter vet man ju aldrig. Därför kommer jag hålla tummarna för en mild vinter 2011–2012. Det finns 100 miljoner skäl för det.
Kan schlagern sätta fokus på frihet?
En tredjeplats för Eric Saade var väl inte så tokigt? Stackarn såg ju alldeles skräckslagen ut på scen så bronspengen är nog en välkommen belöning efter allt glaskrossande. Och skulle Eric känna att tredjeplatsen inte är bra nog kan han ju trösta sig med att han "hyllas världen över" (åtminstone om man ska tro Expressen, men det ska man kanske inte).
Eurovisionsschlagerkvällens stora segrare var annars Azerbajdzjan, ett land vars namn det nu finns all anledning att lära sig stava. Azerbajdzjan är en före detta Sovjetrepublik vid Kaspiska havets västra kust, inklämd mellan Ryssland och Iran.
Landets demokratiseringsprocess har inte kommit långt; president Alijev efterträdde sin far 2003 och har ändrat författningen så att han kan sitta kvar ett obegränsat antal mandatperioder. Vilket man får anta att han avser göra. Azerbajdzjan har nämligen stora gas- och oljetillgångar och sådana tenderar maktfullkomliga presidenter att vilja lägga vantarna på.
I Azerbajdzjan firas det förstås ("jubel i familjediktaturen", skriver TV4) och nästa år ska alltså Eurovisionfinalen hållas i ett odemokratiskt och kurrupt (bara 2,4 poäng på Transparency Internationals antikorruptionsindex) land. Det tål att funderas på hur den situationen ska hanteras och hur den uppmärksamhet Azerbajdzjan får 2012 kan användas för att rikta fokus mot frihet, demokrati och mänskliga rättigheter i landet.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Eric Saade, Eurovision, ESC, schlager, Azerbajdzjan, Ilham Alijev
Eurovisionsschlagerkvällens stora segrare var annars Azerbajdzjan, ett land vars namn det nu finns all anledning att lära sig stava. Azerbajdzjan är en före detta Sovjetrepublik vid Kaspiska havets västra kust, inklämd mellan Ryssland och Iran.
Landets demokratiseringsprocess har inte kommit långt; president Alijev efterträdde sin far 2003 och har ändrat författningen så att han kan sitta kvar ett obegränsat antal mandatperioder. Vilket man får anta att han avser göra. Azerbajdzjan har nämligen stora gas- och oljetillgångar och sådana tenderar maktfullkomliga presidenter att vilja lägga vantarna på.
I Azerbajdzjan firas det förstås ("jubel i familjediktaturen", skriver TV4) och nästa år ska alltså Eurovisionfinalen hållas i ett odemokratiskt och kurrupt (bara 2,4 poäng på Transparency Internationals antikorruptionsindex) land. Det tål att funderas på hur den situationen ska hanteras och hur den uppmärksamhet Azerbajdzjan får 2012 kan användas för att rikta fokus mot frihet, demokrati och mänskliga rättigheter i landet.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Eric Saade, Eurovision, ESC, schlager, Azerbajdzjan, Ilham Alijev
2011-05-13
Andrum för Ugandas hbt-personer
Igår svors Ugandas president Yoweri Museveni in för en fjärde mandatperiod, efter att sannolikt ha fuskat sig till ännu en valseger och låtit sina polisstyrkor misshandla oppositionsledaren Kizza Besigye.
Att Museveni tillskansat sig ytterligare några år vid makten är väl ingen stor framgång för Uganda, men goda nyheter finns också att rapportera. Nu verkar det nämligen som att lagförslaget om att belägga homosexualitet med dödsstraff (se Långt ifrån självklart) har stoppats – eller åtminstone pausats.
Birgitta Ohlsson på Baltic Pride 2010.
Foto: Helene Delilah
EU-minister Birgitta Ohlsson (FP) berättar på sin blogg att Sverige och andra EU-länder utövat påtryckningar för att hindra att förslaget tas upp i Ugandas parlament. "Jag besökte Uganda förra året i april för att diskutera mänskliga rättigheter och stödja hbt-rörelsen på plats. Där framförde jag också hård kritik mot lagförslaget i samtal med bland Ugandas utrikesminister", skriver Birgitta Ohlsson.
Som folkpartist är jag naturligtvis stolt över Birgitta Ohlssons enträgna arbete för mänskliga rättigheter. Men mest av allt gläds jag med alla ugandiska hbt-personer, som nu fått lite andrum i kampen mot intoleransen. Faran tycks dock inte vara över; brittiska tidningen Guardian påpekar att lagförslaget kan komma att tas upp när parlamentet återförsamlas efter de kommande valen. Birgitta Ohlsson, och andra kämpar, lär behövas även då.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Uganda, intolerans, homofobi, Yoweri Museveni, Kizza Besigye, Birgitta Ohlsson, Folkpartiet, hbt
Att Museveni tillskansat sig ytterligare några år vid makten är väl ingen stor framgång för Uganda, men goda nyheter finns också att rapportera. Nu verkar det nämligen som att lagförslaget om att belägga homosexualitet med dödsstraff (se Långt ifrån självklart) har stoppats – eller åtminstone pausats.
Birgitta Ohlsson på Baltic Pride 2010.Foto: Helene Delilah
EU-minister Birgitta Ohlsson (FP) berättar på sin blogg att Sverige och andra EU-länder utövat påtryckningar för att hindra att förslaget tas upp i Ugandas parlament. "Jag besökte Uganda förra året i april för att diskutera mänskliga rättigheter och stödja hbt-rörelsen på plats. Där framförde jag också hård kritik mot lagförslaget i samtal med bland Ugandas utrikesminister", skriver Birgitta Ohlsson.
Som folkpartist är jag naturligtvis stolt över Birgitta Ohlssons enträgna arbete för mänskliga rättigheter. Men mest av allt gläds jag med alla ugandiska hbt-personer, som nu fått lite andrum i kampen mot intoleransen. Faran tycks dock inte vara över; brittiska tidningen Guardian påpekar att lagförslaget kan komma att tas upp när parlamentet återförsamlas efter de kommande valen. Birgitta Ohlsson, och andra kämpar, lär behövas även då.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Uganda, intolerans, homofobi, Yoweri Museveni, Kizza Besigye, Birgitta Ohlsson, Folkpartiet, hbt
Dumt stoppa smart teknik
Härförleden beslutade Socialstyrelsen att stoppa sms-påminnelser till personer som bokat läkarbesök. Ett alldeles tokigt beslut. För den som har en tandläkartid eller ett vårdbesök inbokat är det ju en jättebra service att få en påminnelse, så att man inte glömmer tiden. Och även för vården är det bra, eftersom missade läkartider kostar pengar. Sms-påminnelser gör att mer av vårdens resurser kan användas till vård och mindre slösas bort på tomma läkartider.
För mindre glömska.
I stället för att rikta sina resurser på att stoppa vettiga informationsverktyg borde myndigheterna i stället utveckla e-sjukvården. Detta skriver ett antal folkpartistiska landstings- och regionpolitiker i en debattartikel i SvD.
Givetvis måste man ha stor respekt för integritetsaspekterna. Men så länge varje patient själv får välja om han eller hon vill ha sms-påminnelser, borde detta inte vara ett stort problem.
Den moderna tekniken är full av möjligheter. Tack vare e-hälsosatsningar kommer till exempel patienter i framtiden att kunna göra enklare provtagningar hemma. Man sparar tid, slipper väntrum och trista vårdmiljöer. Genom att var och en får ett "eget rum" på nätet har man full kontroll över sina journaler och recept.
Det här kommer leda till ökad patientmakt och att vårdens resurser används smartare. Om stelbenta myndigheter och föråldrad lagstiftning står i vägen för den utvecklingen är det en angelägen politisk uppgift att förändra detta.
Läs även
Lotta Edholm: FP till attack mot sms-förbud
Birgitta Rydberg: Utveckla e-hälsan istället för att bråka om smarta sms
Anna Starbrink: E-visioner för vården bättre än sms-förbud
Christer Sörliden: Eget rum
Hans Åberg: Experter mot framtiden
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om sms-påminnelser, e-hälsa, ehälsa, Folkpartiet, vård, sjukvård
För mindre glömska.I stället för att rikta sina resurser på att stoppa vettiga informationsverktyg borde myndigheterna i stället utveckla e-sjukvården. Detta skriver ett antal folkpartistiska landstings- och regionpolitiker i en debattartikel i SvD.
Givetvis måste man ha stor respekt för integritetsaspekterna. Men så länge varje patient själv får välja om han eller hon vill ha sms-påminnelser, borde detta inte vara ett stort problem.
Den moderna tekniken är full av möjligheter. Tack vare e-hälsosatsningar kommer till exempel patienter i framtiden att kunna göra enklare provtagningar hemma. Man sparar tid, slipper väntrum och trista vårdmiljöer. Genom att var och en får ett "eget rum" på nätet har man full kontroll över sina journaler och recept.
Det här kommer leda till ökad patientmakt och att vårdens resurser används smartare. Om stelbenta myndigheter och föråldrad lagstiftning står i vägen för den utvecklingen är det en angelägen politisk uppgift att förändra detta.
Läs även
Lotta Edholm: FP till attack mot sms-förbud
Birgitta Rydberg: Utveckla e-hälsan istället för att bråka om smarta sms
Anna Starbrink: E-visioner för vården bättre än sms-förbud
Christer Sörliden: Eget rum
Hans Åberg: Experter mot framtiden
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om sms-påminnelser, e-hälsa, ehälsa, Folkpartiet, vård, sjukvård
75 miljarder och 3 påsar chips
Det började med en rätt oskyldig jämförelse. Alliansen hade presenterat sin budget för Stockholms läns landsting. Budgeten omfattar 75 miljarder kronor och innehåller enorma satsningar på sjukvård och kollektivtrafik. För att bidra till finansieringen har en del avgifter och taxor justerats upp. SL-kortet höjs med 100 kronor (en nyhet som ABC-nytt publicerade 18 minuter efter att budgeten släppts!) och finanslandstingsrådet Torbjörn Rosdahl (M) ställdes mot väggen.
– Hundra kronor, det är tre chipspåsar, sa landstingsrådet i ett försök att avdramatisera prishöjningen. Men det skulle han inte ha gjort. Uttalandet uppfattades som nonchalant och Rosdahl fick erfara hur snabbt en sociala medier-storm kan blåsa upp.
Fredagsmys.
På Twitter etablerades hashtaggen #chipsgate, på Facebook startades gruppen Dyrare SL-kort – Nej tack och Torbjörn Rosdahls egen blogg blev förstås nedlusad med argsinta och raljanta kommentarer. En reklambyrå startade en sajt ("Hur mycket kostar det i chipspåsar?") och OLW ställde sig utanför t-banan och delade ut gratis chips.
Torbjörn Rosdahl är en sympatisk person och han leder ett landsting med välskött ekonomi. Stockholmarna har en välutbyggd kollektivtrafik – som dessutom är billig. Sverigesnittet för motsvarande SL-kortet ligger på 1 200 kronor; efter höjningen betalar stockholmarna 790. Alliansbudgeten som presenterades i onsdags innehåller kollektivtrafiksatsningar på 33 miljarder. Så jag förstår om det känns snopet för Rosdahl när all mediafokus plötsligt riktades mot tre påsar chips.
Nu har Torbjörn Rosdahl bett om ursäkt för sitt uttalande – gjort en pudel, helt enkelt. Säkert har han lärt sig en läxa. Antagligen kommer han, som Dagens Media skriver, bli mindre lättillgänglig i sin kommunikation och mer byråkratisk. Lite mer politiker, lite mindre människa. Förföljd av tre påsar chips.
Media:
DN, DN1, DN2, Expr, Resumé, Resumé2
Uppdatering 19/5: Läs även Stephan Mendel-Enks krönika i Metro: "Filippa Reinfeldt är en kvinna i 45-årsåldern med brunaktigt hår. Hon har flera barn och jobbar politiskt med en mängd olika frågor.”
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Torbjörn Rosdahl, Moderaterna, Stockholms läns landsting, SLL, kollektivtrafik, chipsgate, sociala medier, fredagsmys
– Hundra kronor, det är tre chipspåsar, sa landstingsrådet i ett försök att avdramatisera prishöjningen. Men det skulle han inte ha gjort. Uttalandet uppfattades som nonchalant och Rosdahl fick erfara hur snabbt en sociala medier-storm kan blåsa upp.
Fredagsmys.På Twitter etablerades hashtaggen #chipsgate, på Facebook startades gruppen Dyrare SL-kort – Nej tack och Torbjörn Rosdahls egen blogg blev förstås nedlusad med argsinta och raljanta kommentarer. En reklambyrå startade en sajt ("Hur mycket kostar det i chipspåsar?") och OLW ställde sig utanför t-banan och delade ut gratis chips.
Torbjörn Rosdahl är en sympatisk person och han leder ett landsting med välskött ekonomi. Stockholmarna har en välutbyggd kollektivtrafik – som dessutom är billig. Sverigesnittet för motsvarande SL-kortet ligger på 1 200 kronor; efter höjningen betalar stockholmarna 790. Alliansbudgeten som presenterades i onsdags innehåller kollektivtrafiksatsningar på 33 miljarder. Så jag förstår om det känns snopet för Rosdahl när all mediafokus plötsligt riktades mot tre påsar chips.
Nu har Torbjörn Rosdahl bett om ursäkt för sitt uttalande – gjort en pudel, helt enkelt. Säkert har han lärt sig en läxa. Antagligen kommer han, som Dagens Media skriver, bli mindre lättillgänglig i sin kommunikation och mer byråkratisk. Lite mer politiker, lite mindre människa. Förföljd av tre påsar chips.
Media:
DN, DN1, DN2, Expr, Resumé, Resumé2
Uppdatering 19/5: Läs även Stephan Mendel-Enks krönika i Metro: "Filippa Reinfeldt är en kvinna i 45-årsåldern med brunaktigt hår. Hon har flera barn och jobbar politiskt med en mängd olika frågor.”
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Torbjörn Rosdahl, Moderaterna, Stockholms läns landsting, SLL, kollektivtrafik, chipsgate, sociala medier, fredagsmys
2011-05-08
Desperata höftskott skjuter trovärdigheten i (S)ank
Jaha, nu backar Carin Jämtin (S) om sitt förslag om att göra en muslimsk högtid till helgdag (se Muslimsk helgdag dålig idé).
Sossarnas höftskott träffar sällan mitt i prick.
Jämtins helgdagsutspel är bara ett av de höftskott som ledande (S)-företrädare avfyrat på sistone. Knappt hade tonerna av Internationalen klingat ut på sosseskongressen förrän nyvalde partiledaren Håkan Juholt lovade att störta den gamla pensionsreformen i gruset. Ett par dagar senare meddelades att det nog inte var riktigt han menat. Håkan Juholt förtydligade sig genom att förklara att pensionsreformen inte skulle rivas upp. (Det låter ju bättre att säga att man förtydligar sig än att erkänna att man inte tänkte till innan man talade.)
Ett annat välbekant höftskott är nyvalde (S)-toppens i Stockholm, Karin Wanngård, uttalande om att vissa provisionsbaserade yrken är "skitjobb". Och sällan har det väl pudlats så mycket, och så snabbt, som efter den malören. (Googla på wanngård + skitjobb så får du se.)
Vad denna Lucky Luke-politik gör för ett partis trovärdighet kanske någon statsvetare kan grunna på. Väljarna har i alla fall fram till september 2014 på sig att fundera på saken.
Eftersom jag tillhör det motsatta politiska lägret borde jag väl inte bistå Socialdemokraterna med goda råd. Men jag väljer ändå, i ett ögonblick av storsinthet, att bjuda Socialdemokraterna på en aning klokskap (vars ursprunglige upphovsman Tage Danielsson väl var sosse, så strängt taget torde ingen större skada vara skedd):
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Carin Jämtin, Håkan Juholt, Karin Wanngård, Socialdemokraterna, skitjobb
Det har hon förstås rätt att göra. Men borde inte Carin Jämtin, som ändå är så erfaren i politiken, inse att hon som toppolitiker borde tänka till lite innan hon låter munnen gå framför mikrofonerna?
Sossarnas höftskott träffar sällan mitt i prick.Jämtins helgdagsutspel är bara ett av de höftskott som ledande (S)-företrädare avfyrat på sistone. Knappt hade tonerna av Internationalen klingat ut på sosseskongressen förrän nyvalde partiledaren Håkan Juholt lovade att störta den gamla pensionsreformen i gruset. Ett par dagar senare meddelades att det nog inte var riktigt han menat. Håkan Juholt förtydligade sig genom att förklara att pensionsreformen inte skulle rivas upp. (Det låter ju bättre att säga att man förtydligar sig än att erkänna att man inte tänkte till innan man talade.)
Ett annat välbekant höftskott är nyvalde (S)-toppens i Stockholm, Karin Wanngård, uttalande om att vissa provisionsbaserade yrken är "skitjobb". Och sällan har det väl pudlats så mycket, och så snabbt, som efter den malören. (Googla på wanngård + skitjobb så får du se.)
Vad denna Lucky Luke-politik gör för ett partis trovärdighet kanske någon statsvetare kan grunna på. Väljarna har i alla fall fram till september 2014 på sig att fundera på saken.
Eftersom jag tillhör det motsatta politiska lägret borde jag väl inte bistå Socialdemokraterna med goda råd. Men jag väljer ändå, i ett ögonblick av storsinthet, att bjuda Socialdemokraterna på en aning klokskap (vars ursprunglige upphovsman Tage Danielsson väl var sosse, så strängt taget torde ingen större skada vara skedd):
Säll är den som har till rättesnöre
att man bör nog tänka efter före.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Carin Jämtin, Håkan Juholt, Karin Wanngård, Socialdemokraterna, skitjobb
2011-05-04
Försök med sprututbyte snart verklighet
Nu finns det en majoritet i Stockholms stadshus bakom förslaget att införa ett fyraårigt försök med sprututbyte för missbrukare. Alla partier i stadshuset, förutom Moderaterna, är nu eniga om att försöket ska dras igång.
Det primära målet med sprututbytet är att förebygga spridning av hiv och andra blodburna infektioner bland personer med intravenöst missbruk. Försöket ska ske under begränsad tid och förläggas på plats där det inte ska leda till otrygghet för omgivningen.
Sprututbyte är ingen ersättning för förebyggande arbete mot narkotikamissbruk. Men det utesluter inte att vi även försöker hittar vägar att förhindra att människor, som redan är fast i missbruk, smittas av hiv och andra sjukdomar. Försöket med sprututbyte är därför bara en åtgärd av många för att stödja personer att bryta sitt missbruk. Det måste finnas en samlad strategi för prevention och uppsökande insatser, samtidigt som det ska finnas tillgång till annan behandling när man startar sprututbytesförsöket. Givetvis ska sprututbytet utvärderas vetenskapligt efter försöksperiodens slut.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om sprututbyte, sprutbyte, Folkpartiet, Moderaterna, socialpolitik
Kissie vs. tyckeriet
Att Usama bin Ladins död gav stort avtryck i media var väl ingen överraskning, men nyheten kommenterades även på lite mer oväntade ställen. Således publicerade även den välbesökta bloggaren Kissie, som vanligtvis mest skriver om smink och kläder, ett inlägg om detta. Bland annat formulerade hon följande:
Omvärldsanalytiker?
Visst, Kissie stavar som en kratta. Och på samhällskunskapslektionerna gjorde hon antagligen något annat (bloggade om smink och kläder, kanske?). Men bakom alla stavfel och kunskapsluckor döljs faktiskt en relevant tankegång. Borde inte bin Ladin tagits till fånga och ställts inför rätta? Denna fråga har sysselsatt fler än Kissie; se till exempel dagens DN ("Hade USA rätt att döda bin Ladin?") och sista stycket i mitt tidigare blogginlägg ("En terrorledares död").
Nu ska väl inte Kissie tillskrivas en djupare analytisk förmåga än hon har, men det kan ändå finnas anledning för alla som stämt in i skrattsalvorna att fundera på hur man bäst bemöter "korkade" åsikter. Genom förlöjligande eller genom att försöka hitta en lämplig samtalsnivå och en väg framåt? Svaret på den frågan bör intressera alla med anspråk på civilisation.
"Barack Obama bestämmde förra veckan att dom skulle göra det [döda bin Ladin], personligen tycker jag fortfarande inte att han kan få 'bestämma' om han ska dö och det ska vara OK, lagligt..? :S Han ska väll tas in till fängelse, för dödsstraff är väll inte lagligt i USA, eller..? Givetvis förtjänar han sin död men samtidigt inte, en död kan väll bara nästan av en befrielse om man levt i skräck/ gömmd flera år av sitt liv? Tycker inte Barack Obama har rätt att bestämma någon annan död!"Inlägget, där såväl bristande språkkunskaper som torftig allmänbildning avslöjas, har blivit hånat och förlöjligat i kommentarsfält och på Facebook. Själv var jag inte riktigt bekväm med mobbens framfart men kunde inte riktigt sätta fingret på varför - tills ikväll, då min kloka FP-kollega Hanna Gerdes hjälpte mina tankar på traven.
Omvärldsanalytiker?Visst, Kissie stavar som en kratta. Och på samhällskunskapslektionerna gjorde hon antagligen något annat (bloggade om smink och kläder, kanske?). Men bakom alla stavfel och kunskapsluckor döljs faktiskt en relevant tankegång. Borde inte bin Ladin tagits till fånga och ställts inför rätta? Denna fråga har sysselsatt fler än Kissie; se till exempel dagens DN ("Hade USA rätt att döda bin Ladin?") och sista stycket i mitt tidigare blogginlägg ("En terrorledares död").
Nu ska väl inte Kissie tillskrivas en djupare analytisk förmåga än hon har, men det kan ändå finnas anledning för alla som stämt in i skrattsalvorna att fundera på hur man bäst bemöter "korkade" åsikter. Genom förlöjligande eller genom att försöka hitta en lämplig samtalsnivå och en väg framåt? Svaret på den frågan bör intressera alla med anspråk på civilisation.
2011-05-03
En terrorledares död
Gårdagens stora nyhet var förstås den om Usama bin Ladins död. Jag har här samlat några intressanta reflektioner ur störtfloden av artiklar.
Särskilt intressant tycker jag Pakistans roll i sammanhanget är. Gården där bin Ladin gömde sig låg bara några stenkast från Pakistans militärakademi, och sannolikheten att Pakistans ledning inte kände till detta får väl antas obefintlig. (En rådgivare till Barack Obama ska ha sagt att det är "'inconceivable' that Bin Laden did not enjoy a 'support system' in Pakistan".) Ska vi gissa att president Zardari svettas lite idag? (I vart fall kände han sig nödgad att skriva ett försvarstal i Washington Post.)
Särskilt intressant tycker jag Pakistans roll i sammanhanget är. Gården där bin Ladin gömde sig låg bara några stenkast från Pakistans militärakademi, och sannolikheten att Pakistans ledning inte kände till detta får väl antas obefintlig. (En rådgivare till Barack Obama ska ha sagt att det är "'inconceivable' that Bin Laden did not enjoy a 'support system' in Pakistan".) Ska vi gissa att president Zardari svettas lite idag? (I vart fall kände han sig nödgad att skriva ett försvarstal i Washington Post.)
Är världen bättre nu?
En annan fråga är vad som händer nu. Vad innebär bin Ladins död för den islamistiska terrorismen? Economist skriver att
"in the short term the danger of terrorist attacks may go up as al-Qaeda and its affiliated groups look for ways to avenge the death of their symbolic leader, but that in the long-term Mr bin Laden’s demise may erode the al-Qaeda brand and thus its ability to influence the global jihadist movement. Even that may be too optimistic. Osama bin Laden dead is a great deal better than Osama bin Laden alive, but the truth is that his death may mean rather more to his enemies than to his followers."I SvD skriver Lars Nicander vid Försvarshögskolan att "[p]å lång sikt – kanske redan inom ett år – torde ... kraften i hela den islamistiska terrorismen och dess idévärld förtvina då ingen liknande symbolfigur finns att tillgå". Leif Stenberg vid Lunds universitet hoppas att bin Ladins död är "en del av en process där åtminstone den radikala islamismens tid är förbi".
Ytterligare något som kan vara värt att reflektera över är de rättsliga aspekterna på aktionen mot bin Ladin. Var det i enlighet med folkrätten? I Süddeutsche Zeitung ställer sig Heribert Prantl den frågan. "Strafen sind nach rechtsstaatlichem Verständnis Sanktionen, die ein unabhängiges Gericht verhängt. Gilt das nicht mehr, wenn es darum geht, einen Top-Terroristen auszuschalten?", undrar han och antyder att respekten för folkrätten nog vägde lätt jämfört med viljan att se bin Ladin död. Docenten i folkrätt Pål Wrange skriver förresten också om detta perspektiv i två blogginlägg.
The lights are on but nobody's home...
"Jag visste inte var jag skulle skicka svaret, jag är inte så intresserad av det här med datorer. Någon sa till mig att bara var att klicka på svaraknappen men sen har det inte blivit av"Ingbritt Holst, stadsdelspolitiker för Vänsterpartiet i Göteborg, förklarar varför hon efter en månad inte besvarat ett mail från en medborgare. (G-P, Direktpress)
2011-05-02
Det blir ingen almstrid om Slussen
Idag presenterades (det senaste) förslaget till nya Slussen. Öppnare och ljusare, med mängder av uteserveringar och mer plats för cyklister, som DN skriver. Folkpartiets Lotta Edholm konstaterar på sin blogg att det nya förslaget är mycket bättre än det tidigare: "Borta är de byggnader som skymde utsikten över Mälaren och Saltsjön. Borta är också den 'mur' som i det tidigare förslaget reste sig på Södermalmssidan." Fram till den 19 juni ställs förslaget ut i Sjömanshemmet, jag får återkomma med egna intryck när jag varit där.
Förslaget till nya Slussen.
Mycket talar för att ombyggnaden nu blir av. Till och med Miljöpartiet, legendariska betonghäcker i stadsbyggnadsfrågor, har veknat. MP:s sympatiska gruppledare Emilia Hagberg lovar i en debattartikel att man inte ska bråka i onödan kring nya Slussen.
Ändock hissas varningsflaggor här och där. Slussen kan bli en ny almstrid, spekuleras det kring i SvD. Men den spekulationen är nog mest ett försök från överlevarna ur den numera konservativa 68-generationen att skapa en självuppfyllande profetia. En ny almstrid förutsätter att något är hotat som människor uppskattar. Men Slussen kan väl ingen vettig människa uppskatta?
För det stora problemet med Slussen är faktiskt inte att den är sliten och dåligt underhållen. Det stora problemet med Slussen är att den är dysfunktionell.
Slussen må vara spektakulär som byggnadskonstruktion och trafikkarusell. Men det är inte samma sak som att den gör sitt jobb.
Det vet alla som försökt ta sig till fots genom Slussen. Gångbanorna är ogästvänliga och otydliga. Som regel tvingas man ta sig igenom mörk och kymig tunnel, över sterila stenöknar eller upp och ner för vindlande trappor innan man kommer dit man ska. Slussen är som gjord för att skapa osäkerhet bland nya besökare.
Det vet alla som försökt köra bil genom Slussen. Upp och ner, runt och igenom. Att ta sig ur Slussenkarusellen är bara obetydligt mindre komplicerat än att slå ett pålstek för första gången.
Det vet alla som försökt åka buss från Slussen. Trist, svårnavigerad, svårforcerad - inte särskilt eftersträvansvärda kvalifikationer för en knutpunkt där tusentals resenärer och turister passerar varje år.
Stockholm förtjänar något bättre, fräschare och mer ändamålsenligt. Det tror jag de flesta inser. Därför lär det inte bli någon almstrid om Slussen. Det finns helt enkelt ingen som vill ta fajten.
Läs även
Mark Klamberg: Nya Slussen
Hanna Fridén: 34 skäl till att inte bevara Slussen
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Slussen, Stockholm. Lotta Edholm, Emilia Hagberg, betonghäckar
Förslaget till nya Slussen.Mycket talar för att ombyggnaden nu blir av. Till och med Miljöpartiet, legendariska betonghäcker i stadsbyggnadsfrågor, har veknat. MP:s sympatiska gruppledare Emilia Hagberg lovar i en debattartikel att man inte ska bråka i onödan kring nya Slussen.
Ändock hissas varningsflaggor här och där. Slussen kan bli en ny almstrid, spekuleras det kring i SvD. Men den spekulationen är nog mest ett försök från överlevarna ur den numera konservativa 68-generationen att skapa en självuppfyllande profetia. En ny almstrid förutsätter att något är hotat som människor uppskattar. Men Slussen kan väl ingen vettig människa uppskatta?
För det stora problemet med Slussen är faktiskt inte att den är sliten och dåligt underhållen. Det stora problemet med Slussen är att den är dysfunktionell.
Slussen må vara spektakulär som byggnadskonstruktion och trafikkarusell. Men det är inte samma sak som att den gör sitt jobb.
Det vet alla som försökt ta sig till fots genom Slussen. Gångbanorna är ogästvänliga och otydliga. Som regel tvingas man ta sig igenom mörk och kymig tunnel, över sterila stenöknar eller upp och ner för vindlande trappor innan man kommer dit man ska. Slussen är som gjord för att skapa osäkerhet bland nya besökare.
Det vet alla som försökt köra bil genom Slussen. Upp och ner, runt och igenom. Att ta sig ur Slussenkarusellen är bara obetydligt mindre komplicerat än att slå ett pålstek för första gången.
Det vet alla som försökt åka buss från Slussen. Trist, svårnavigerad, svårforcerad - inte särskilt eftersträvansvärda kvalifikationer för en knutpunkt där tusentals resenärer och turister passerar varje år.
Stockholm förtjänar något bättre, fräschare och mer ändamålsenligt. Det tror jag de flesta inser. Därför lär det inte bli någon almstrid om Slussen. Det finns helt enkelt ingen som vill ta fajten.
Läs även
Mark Klamberg: Nya Slussen
Hanna Fridén: 34 skäl till att inte bevara Slussen
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Slussen, Stockholm. Lotta Edholm, Emilia Hagberg, betonghäckar
Muslimsk helgdag dålig idé
I ett försök att vinna enkla poänger föreslog Carin Jämtin, Socialdemokraternas nya partisekreterare, i sitt förstamajtal att det borde införas en ny, muslimsk helgdag i Sverige.
–Man kan fundera över om inte eid, muslimernas julafton, borde vara en helgdag. Eftersom Sverige är heterogent borde helgdagarna faktiskt spegla någon slags känsla av att vi är olika, sa Carin Jämtin.
Carin borde få ledigt. Länge.
Jämtins förslag är dåligt. Inte för att hon vill uppmärksamma en högtid som många svenskar firar, utan för att det är ett steg i fel riktning. Sverige borde ha färre religiösa helgdagar, inte fler.
Det finns flera skäl till det. Ett är uppenbart: Om en religion ska ha sina helgdagar ska väl alla ha det. Och när vi gjort kristna, muslimer, judar och hinduer rättvisa så blir det inte många arbetsdagar kvar i det här landet.
Det viktigaste skälet tycker jag dock är att religioner – eller politiska ideologier – inte ska styra våra ledigheter. Till exempel kan man avskaffa de poänglösa helgdagarna trettondagen, första maj och Kristi Himmelfärdsdag. Låt i stället svenskarna få tre extra semesterdagar så att folk kan få vara lediga när de vill – på eid, yom kippur eller varför inte på våffeldagen?
Detta har jag skrivit om tidigare, se Dags att rensa bland helgdagarna och Släpp helgdagarna fria!
Läs även
André Assarsson: Den imaginära oa(s)en
Fredrik "Tokmoderaten" Antonsson: Varför bara eid, Jämtin? Yom kuppur då...?
Erik Laakso: Fnattig idé om nya helgdagar
Nima Dervish: Jämtin spelar SD i händerna
Uppdatering 3/5
Även Beatrice Ask tycker Carin Jämtins förslag är dåligt.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Carin Jämtin, helgdag, eid
–Man kan fundera över om inte eid, muslimernas julafton, borde vara en helgdag. Eftersom Sverige är heterogent borde helgdagarna faktiskt spegla någon slags känsla av att vi är olika, sa Carin Jämtin.
Carin borde få ledigt. Länge.Jämtins förslag är dåligt. Inte för att hon vill uppmärksamma en högtid som många svenskar firar, utan för att det är ett steg i fel riktning. Sverige borde ha färre religiösa helgdagar, inte fler.
Det finns flera skäl till det. Ett är uppenbart: Om en religion ska ha sina helgdagar ska väl alla ha det. Och när vi gjort kristna, muslimer, judar och hinduer rättvisa så blir det inte många arbetsdagar kvar i det här landet.
Det viktigaste skälet tycker jag dock är att religioner – eller politiska ideologier – inte ska styra våra ledigheter. Till exempel kan man avskaffa de poänglösa helgdagarna trettondagen, första maj och Kristi Himmelfärdsdag. Låt i stället svenskarna få tre extra semesterdagar så att folk kan få vara lediga när de vill – på eid, yom kippur eller varför inte på våffeldagen?
Detta har jag skrivit om tidigare, se Dags att rensa bland helgdagarna och Släpp helgdagarna fria!
Läs även
André Assarsson: Den imaginära oa(s)en
Fredrik "Tokmoderaten" Antonsson: Varför bara eid, Jämtin? Yom kuppur då...?
Erik Laakso: Fnattig idé om nya helgdagar
Nima Dervish: Jämtin spelar SD i händerna
Uppdatering 3/5
Även Beatrice Ask tycker Carin Jämtins förslag är dåligt.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Carin Jämtin, helgdag, eid
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)