Libyen har gått med på att utlämna de fängslade bulgariska sjuksköterskorna. I överenskommelsen som EU träffade med Libyen ingår bland annat att EU ska bidra med pengar till transportprojekt och sjukvård i landet.
I mina ögon bär Libyens agerande skurkstatens prägel. Sjuksköterskorna (enligt internationell expertis oskyldigt dömda) har hållts som gisslan för att Libyen ska kunna tillgodoräkna sig ekonomiskt stöd från EU. Libyen - inget charmigt land.
2007-07-25
2007-07-23
Fängslande affärer...
För att hålla fångarna sysselsatta finns det något som heter Krimprod (nån mer än jag som får lite 1984-rysningar av det ordet?). Det är kriminalvårdens affärsverksamhet som syftar till att skapa meningsfull sysselsättning för de intagna - på Hallanstalten finns t.ex. tvätteri, snickeri och verkstad.
Krimprod får inte ägna sig åt lönedumpning utan konkurrerar på samma vilkor som andra marknadsaktörer. Här kommer det intressanta - fångarna tjänar nämligen bara 10 kronor i timmen! Med så låga lönekostnader - samtidigt som utpriserna är marknadsmässiga - kan man tycka att Krimprod vore en guldgruva för staten. Men icke sa nicke. 2006 gjorde man en förlust på nästan 85 miljoner; ett år tidigare var förlusten drygt 100 millar. Det går åt rätt håll förvisso, men man undrar ju ändå - hur bär de sig åt för att åstadkomma ett så dåligt resultat?
I dagens SvD ger Kriminalvårdens Ronny Medberg följande förklaring:
Krimprod får inte ägna sig åt lönedumpning utan konkurrerar på samma vilkor som andra marknadsaktörer. Här kommer det intressanta - fångarna tjänar nämligen bara 10 kronor i timmen! Med så låga lönekostnader - samtidigt som utpriserna är marknadsmässiga - kan man tycka att Krimprod vore en guldgruva för staten. Men icke sa nicke. 2006 gjorde man en förlust på nästan 85 miljoner; ett år tidigare var förlusten drygt 100 millar. Det går åt rätt håll förvisso, men man undrar ju ändå - hur bär de sig åt för att åstadkomma ett så dåligt resultat?
I dagens SvD ger Kriminalvårdens Ronny Medberg följande förklaring:
"...det krävs mer personal för att instruera de intagna och övervaka tillverkningsprocessen än på ett privat företag."Hur mycket mer personal, undrar man. Tre, fyra instruktörer per fånge?
Döda Ventelo
Mitt nya hatobjekt är telefoniföretaget Ventelo. Deras jävla telefonförsäljare ringer mig minst en gång i veckan, alltid lika sliskigt servila, alltid låtsandes att dom känner mig; "tjena Jesper, hur är läget?". Men skit i det du, dyngskalle.
Jag kan överleva att bli uppringd av telefonförsäljare då och då. Men när man för femte gången måste förklara för samma förbannade telefonbolag att nej, jag är inte intresserad av era tjänster whatsoever, då är gränsen passerad för länge sen. Fattar dom trögt eller vill dom bara jävlas?
Oavsett vilket är enda rimliga slutsatsen: Ventelo måste dö!
Jag kan överleva att bli uppringd av telefonförsäljare då och då. Men när man för femte gången måste förklara för samma förbannade telefonbolag att nej, jag är inte intresserad av era tjänster whatsoever, då är gränsen passerad för länge sen. Fattar dom trögt eller vill dom bara jävlas?
Oavsett vilket är enda rimliga slutsatsen: Ventelo måste dö!
2007-07-17
Citatapparaten har talat igen
Ernst Kirschsteiger lämnar SVT för TV4! Ernsts kommentar:
Fler Ernst Kirchsteiger-citat finns här.
"[J]ag får sockerdricka i magen bara av att tänka på mina nya arbetsuppgifter"
Fler Ernst Kirchsteiger-citat finns här.
2007-07-15
Ett vildmarksäventyr
Helgen ägnades åt kanotpaddling. Senast jag gjorde det var under en klassresa våren -95, och den resan slutade med att vi fick ta lift med en motorbåt för att inte försvinna bort i Dalälvens strömmar. Lägg därtill att jag inte direkt är urtypen för en vildmarksmänniska så förstår ni att jag var utrustad med ett visst mått av skepticism inför detta äventyr.
Till min stora lättnad gick dock själva paddlingen rätt bra. Jag kunde till och med styra kanoten lite hjälpligt, så vi for bara in i vassen ett fåtal gånger.
Vi paddlade från Hallstahammar ut i Mälaren via Strömsholms kanal. Slussarna (tre stycken) var jobbiga; då måste man lyfta upp kanoten ur vattnet, transportera den på land förbi slussen och sedan ner i vattnet igen. Ytterst besvärligt.
Lagom utmattade, på gränsen till uppgivna, efter att ha letat efter nån lämplig ö att slå läger på (alla var omgivna av ett effektivt försvarsverk bestående av kompakt vass) fann vi till slut en landstigningplats. Den var ingalunda idealisk, men med tanke på omständigheterna (akut hunger och annalkande regn) fick den duga.
Efter viss möda lyckades jag slå upp det tremannatält jag lånat (men hur tre man skulle kunna sova i det tältet övergår mitt förstånd). Sen tände vi engångsgrillarna. Då började det regna. Och herrejävlarminagudar vad det regnade. Det var således tämligen ogrillade korvar som vi tryckte i oss (men är man tillräckligt hungrig går det mesta att äta), och tämligen utspätt rosévin som vi drack (men man blir full på det också).
Man brukar ju säga att det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder. Jag hade dåliga kläder. Det gällde dock inte alla i sällskapet.
Efter en natt med vad som möjligen skulle kunna beskrivas som sömn intogs frukost i huttrande tillstånd. Det var sedan dags att åter bege sig ut på Mälarens vågor (som, på grund av ovädret, var oroväckande höga).
Några visdomsord att ta med sig hem:
Mördarsniglar är väl talibaner?
(Nej, Magnus, dom är kannibaler.)
Varför heter det fyramannatält när man kan va nio i det?
Undrar vad en häger väger?
Till min stora lättnad gick dock själva paddlingen rätt bra. Jag kunde till och med styra kanoten lite hjälpligt, så vi for bara in i vassen ett fåtal gånger.
Vi paddlade från Hallstahammar ut i Mälaren via Strömsholms kanal. Slussarna (tre stycken) var jobbiga; då måste man lyfta upp kanoten ur vattnet, transportera den på land förbi slussen och sedan ner i vattnet igen. Ytterst besvärligt.
Lagom utmattade, på gränsen till uppgivna, efter att ha letat efter nån lämplig ö att slå läger på (alla var omgivna av ett effektivt försvarsverk bestående av kompakt vass) fann vi till slut en landstigningplats. Den var ingalunda idealisk, men med tanke på omständigheterna (akut hunger och annalkande regn) fick den duga.
Efter viss möda lyckades jag slå upp det tremannatält jag lånat (men hur tre man skulle kunna sova i det tältet övergår mitt förstånd). Sen tände vi engångsgrillarna. Då började det regna. Och herrejävlarminagudar vad det regnade. Det var således tämligen ogrillade korvar som vi tryckte i oss (men är man tillräckligt hungrig går det mesta att äta), och tämligen utspätt rosévin som vi drack (men man blir full på det också).
Man brukar ju säga att det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder. Jag hade dåliga kläder. Det gällde dock inte alla i sällskapet.
Efter en natt med vad som möjligen skulle kunna beskrivas som sömn intogs frukost i huttrande tillstånd. Det var sedan dags att åter bege sig ut på Mälarens vågor (som, på grund av ovädret, var oroväckande höga).
Några visdomsord att ta med sig hem:
Mördarsniglar är väl talibaner?
(Nej, Magnus, dom är kannibaler.)
Varför heter det fyramannatält när man kan va nio i det?
Undrar vad en häger väger?
2007-07-13
Dallas ger aldrig upp...
Som obotligt Dallasfan hajade jag förstås till när jag såg att Expressen rapporterade om att delar ur Dallasgänget återförenats i samband med en utställning på Artcurial Gallery i Paris. På bilden ser vi Ray, Lucy, JR, Bobby och Sue Ellen. Ray, Bobby och JR har verkligen åldrats - men är det inte förbluffande att Lucy och Sue Ellen ser precis lika dana ut som när serien las ner för 16 år sen!?
Min första tanke om Rays outfit var att den är fullständigt gräslig. Men vid närmare eftertanke känns den rätt självklar på en lönnfet cowboy i övre medelåldern.
Min första tanke om Rays outfit var att den är fullständigt gräslig. Men vid närmare eftertanke känns den rätt självklar på en lönnfet cowboy i övre medelåldern.
2007-07-11
Kung Sture har talat
Nuförtiden ska man ju tycka det är häftigt med såna som håller på med media eller som sparkar fotboll. Det är de som blir idoler, det är dem man förväntas se upp till. Jag funkar inte riktigt så. Jag tycker det är kul med människor vars främsta styrka finns mellan öronen och som inte måste fylla ut sina redan budskap med typ, ba och liksom för att de inte har nåt vettigare att säga.
Även om det är svårt och tro, så här i ytlighetens tidevarv, så finns det sådana människor. En av dem pratade i radio i dag: Sture Linnér, nyss fyllda 90 och en livs levande tvåbent nationalencyklopedi. Jag har tidigare skrivit att jag sett fram emot hans sommarprogram. I dag var det dags och jag blev inte besviken.
Linnér har träffat Albert Einstein. Han har hoppat fallskärm från ett tyskt stridsflygplan efter att det blivit beskjutit av en Spitfire. Han har stått med förbundna ögon inför en exekutionspatrull. Berättelsen om hur han var en hårsmån från att följa med Dag Hammarskjöld på hans sista flygresa är så ödesmättad att man tappar andan.
Mellan Lacrimosa ur Mozarts Requiem och Haydns stråkkvartett OP 33:6 i D-dur berättar han den kanske allra mest gripande historien, som handlar om hur han räddar en våldtagen flicka från helvetet i Pol Pots Kambodja. Skildringen rymmer både det svartaste mörker och det mest hoppingivande ljus i mänsklighetens väsen. Linnér säger sig vara optimist - och om han är det, efter allt elände han upplevt, så borde det finnas goda skäl för oss andra att också vara det.
Lyssna gärna på Sture Linnérs sommarprogram. Det finns på P1:s hemsida. Medielattjare som Fredrik & Filip och Babsan, ni får ursäkta. Men Sture är faktiskt kung.
Även om det är svårt och tro, så här i ytlighetens tidevarv, så finns det sådana människor. En av dem pratade i radio i dag: Sture Linnér, nyss fyllda 90 och en livs levande tvåbent nationalencyklopedi. Jag har tidigare skrivit att jag sett fram emot hans sommarprogram. I dag var det dags och jag blev inte besviken.
Linnér har träffat Albert Einstein. Han har hoppat fallskärm från ett tyskt stridsflygplan efter att det blivit beskjutit av en Spitfire. Han har stått med förbundna ögon inför en exekutionspatrull. Berättelsen om hur han var en hårsmån från att följa med Dag Hammarskjöld på hans sista flygresa är så ödesmättad att man tappar andan.
Mellan Lacrimosa ur Mozarts Requiem och Haydns stråkkvartett OP 33:6 i D-dur berättar han den kanske allra mest gripande historien, som handlar om hur han räddar en våldtagen flicka från helvetet i Pol Pots Kambodja. Skildringen rymmer både det svartaste mörker och det mest hoppingivande ljus i mänsklighetens väsen. Linnér säger sig vara optimist - och om han är det, efter allt elände han upplevt, så borde det finnas goda skäl för oss andra att också vara det.
Lyssna gärna på Sture Linnérs sommarprogram. Det finns på P1:s hemsida. Medielattjare som Fredrik & Filip och Babsan, ni får ursäkta. Men Sture är faktiskt kung.
2007-07-09
Lokal uppvärmning
På vintern har jag duntäcke. På sommaren, när det blir varmt, tar jag ut duntäcket och lägger upp det på vinden. Den här strategin funkade fram till 2007. Först blev det varmt. Sen kallt - upp och hämta täcket igen. Sen varmt igen; bort täcket. Nu - 15 ruggiga grader och jag är i valet och kvalet. Jaja, himla ni med ögonen. Men det här hattandet fram och tillbaka är faktiskt en issue för mig.
Några andra som har problem är malawierna. Såg ett program om dom på tv idag. Dom äter mycket majs. Ibland tar majset slut. Så det är klart att dom har problem. Men inte på samma sätt som jag. Dom lär ju knappast behöva duntäcke.
Några andra som har problem är malawierna. Såg ett program om dom på tv idag. Dom äter mycket majs. Ibland tar majset slut. Så det är klart att dom har problem. Men inte på samma sätt som jag. Dom lär ju knappast behöva duntäcke.
Dagens mest missvisande rubrik?
I en TT-notis i SvD Näringsliv hittar jag följande rubrik: Företagare vill ha kollektivavtal. Notisen handlar om en undersökning som Företagarna låtit Sifo göra.
Om man tittar lite närmare på undersökningen så ser man att på frågan "Hur anser du att minimivillkoren bör bestämmas på den svenska arbetsmarknaden?" så har 31 procent svarat genom kollektivavtal. 20 procent tycker genom lagstiftning och hela 42 procent tycker att det ska vara upp till arbetstagare och arbetsgivare att bestämma.
Det går ganska raskt att konstatera att 62 procent av de tillfrågade föredrar en annan lösning än kollektivavtalslösningen. Man undrar då varifrån rubriken kommer. Min teori: SvD:s rubriksättare är en sommarpraktiserande infiltratör från SSU:s agentskola på Bommersvik. Eller så lider vederbörande bara av grav dyskalkyli.
Om man tittar lite närmare på undersökningen så ser man att på frågan "Hur anser du att minimivillkoren bör bestämmas på den svenska arbetsmarknaden?" så har 31 procent svarat genom kollektivavtal. 20 procent tycker genom lagstiftning och hela 42 procent tycker att det ska vara upp till arbetstagare och arbetsgivare att bestämma.
Det går ganska raskt att konstatera att 62 procent av de tillfrågade föredrar en annan lösning än kollektivavtalslösningen. Man undrar då varifrån rubriken kommer. Min teori: SvD:s rubriksättare är en sommarpraktiserande infiltratör från SSU:s agentskola på Bommersvik. Eller så lider vederbörande bara av grav dyskalkyli.
Afrika på fem i topp!
Jag gav ju för inte så länge sedan utlopp för min förtjusning över att min Afrikafond gått så bra. Måste få skryta lite till - enligt E24.se har Afrikafonder för första gången gått in på nätmäklaren Avanzas fem-i-topp-lista. Afrika har till och med gått något bättre än Kina sedan årsskiftet! (Men tro nu för guds skull inte att jag blivit rik på det här. Mitt sparkapital är tämligen blygsamt och jag ligger nog totalt sett på minus ändå på grund av Teliafiaskot.)
2007-07-08
Oss byråkrater emellan
Känner att jag måste göra lite reklam för en mycket läsvärd blogg: Papperspalatset. Den kräver lite tålamod för inläggen är rätt långa, men det är det värt. Då kan man nämligen hitta pärlor av igenkänningshumor, som den här (från inlägget Det förlovade språket):
Högerklickar man på ett grönmarkerat ord [i Word], t.ex orden erinran eller föreliggande, kan man ibland få uppmaningen att beakta denna ordform, eftersom den i vanlig text kan kännas invecklad och byråkratisk. Detta tar den sanna byråkraten förstås som en bekräftelse och en uppmuntrande klapp på axeln.Vad ska man säga? Papperspalatsets iakktagelse är onekligen adekvat. Byråkrater i alla bloggar, förenen Eder!
2007-07-07
United States of... Africa?
Jo, det är faktiskt så att mitt i allt elände och alla konflikter så blickar afrikanska ledare framåt. På initiativ av Senegals president Abdoulaye Wade och Libyens diktator Moammar Khadaffi så har det hållits ett toppmöte i Ghana med syfte att diskutera förutsättningarna för ett Afrikas förenta stater. Wades och Khadaffis tanke går ut på att Afrika ska få en kontinental regering med bl.a. försvarsminister, utrikesminister och handelsminister.
Idén om ett afrikanskt USA tycks förvisso vara en utopi, eller åtminstone för tidigt lanserad; till yttermera visso slutade toppmötet i att man misslyckades med att bestämma en tidplan för när en ny pan-afrikansk regering ska skapas. Å andra sidan har man nu tillsatt fyra arbetsgrupper som ska utreda den afrikanska regeringens relation till nationella regeringar samt åstadkomma en färdplan och tidsram för skapandet av en afrikansk regering. Dessutom ska den nuvarande samarbetsorganisationen, Afrikanska unionen, genomlysas; Sydafrikas president Thabo Mbeki har sagt att han vill ge AU mer tid att mogna.
Hur ska man då betrakta mötet i Ghana? Är det ett misslyckande eller ett litet steg framåt? Klart är förstås att det inte blev någon dundersuccé. Sådana här förhandlingar brukar ju inte bli det. Det är svårt för nationella regeringar att enas om mellan- och överstatliga samarbeten - något till exempel vi EU-medborgare har rätt goda insikter i. Även OSS-samarbetet mellan forna Sovjetstater för ju en rätt diskret tillvaro.
Men nog är det ändå ett styrketecken att någon ger uttryck för en så här storslagen ide? Och att så många ledare samlas för att diskutera. Det måste tyda på att det finns något slags konsensus om att Afrika självt måste lösa Afrikas problem. Det bådar gott.
PS. Lördagsunderhållning: Testa dina geografikunskaper - Afrikas länder
Idén om ett afrikanskt USA tycks förvisso vara en utopi, eller åtminstone för tidigt lanserad; till yttermera visso slutade toppmötet i att man misslyckades med att bestämma en tidplan för när en ny pan-afrikansk regering ska skapas. Å andra sidan har man nu tillsatt fyra arbetsgrupper som ska utreda den afrikanska regeringens relation till nationella regeringar samt åstadkomma en färdplan och tidsram för skapandet av en afrikansk regering. Dessutom ska den nuvarande samarbetsorganisationen, Afrikanska unionen, genomlysas; Sydafrikas president Thabo Mbeki har sagt att han vill ge AU mer tid att mogna.
Hur ska man då betrakta mötet i Ghana? Är det ett misslyckande eller ett litet steg framåt? Klart är förstås att det inte blev någon dundersuccé. Sådana här förhandlingar brukar ju inte bli det. Det är svårt för nationella regeringar att enas om mellan- och överstatliga samarbeten - något till exempel vi EU-medborgare har rätt goda insikter i. Även OSS-samarbetet mellan forna Sovjetstater för ju en rätt diskret tillvaro.
Men nog är det ändå ett styrketecken att någon ger uttryck för en så här storslagen ide? Och att så många ledare samlas för att diskutera. Det måste tyda på att det finns något slags konsensus om att Afrika självt måste lösa Afrikas problem. Det bådar gott.
PS. Lördagsunderhållning: Testa dina geografikunskaper - Afrikas länder
2007-07-04
(Fp) vs. (c) igen
Som jag skrev för ett par dar sen tycks det som att det i allt större utsträckning är centerpartiet som nuförtiden säger de saker som jag tycker folkpartiet borde säga. Centerpartiet ifrågasätter, centerpartiet har visioner. Det illustreras inte minst i den infekterade frågan om ett kallbadhus i Riddarfjärden.
I en debattartikel i SvD konstaterar centerns kommunpolitiker Per Ankersjö, Lukas Forslund och Christer Mellstrand mycket riktigt att det inte fattats beslut om en enda uppseendeväckande byggnad i Stockholm sedan Globen 1986. Debattörerna ställer den relevanta frågan vad vår generation ska lämna efter sig för minnesvärd arkitektur?
Centerpartisterna önskar att stockholmarna kunde släppa sin förlamande kulturkonservatism och våga "applådera arkitektonisk experimentlusta" i stället för skrika stopp så fort det presenteras idéer som sticker ut. Stockholm måste våga har jag skrivit tidigare, så det är självklart att jag håller med Ankersjö, Forslund och Mellstrand.
Än folkpartiet då? Ja, man hade ju kunnat hoppas att mitt parti var sådär visionärt och framåtsträvande som ett liberalt parti borde vara. I stället hörs sådana här tongångar från Lotta Edholm:
- Vi tycker att det är för stort och alldeles för dominerande i stadsbilden i förhållande till värdet man uppnår.
För bara ett par veckor sen röstade (fp) ja till förslaget i exploateringsnämnden.
- Men vi i folkpartiet drev igenom ett särskilt uttalande, en brasklapp om att det inte betyder att vi kommer att rösta för förslaget sedan, säger Edholm.
Sån där fegispolitik ger jag inte mycket för. Det är för mycket kappan efter vinden för min smak. Gör som centern i stället, Edholm - våga!
I en debattartikel i SvD konstaterar centerns kommunpolitiker Per Ankersjö, Lukas Forslund och Christer Mellstrand mycket riktigt att det inte fattats beslut om en enda uppseendeväckande byggnad i Stockholm sedan Globen 1986. Debattörerna ställer den relevanta frågan vad vår generation ska lämna efter sig för minnesvärd arkitektur?
Centerpartisterna önskar att stockholmarna kunde släppa sin förlamande kulturkonservatism och våga "applådera arkitektonisk experimentlusta" i stället för skrika stopp så fort det presenteras idéer som sticker ut. Stockholm måste våga har jag skrivit tidigare, så det är självklart att jag håller med Ankersjö, Forslund och Mellstrand.
Än folkpartiet då? Ja, man hade ju kunnat hoppas att mitt parti var sådär visionärt och framåtsträvande som ett liberalt parti borde vara. I stället hörs sådana här tongångar från Lotta Edholm:
- Vi tycker att det är för stort och alldeles för dominerande i stadsbilden i förhållande till värdet man uppnår.
För bara ett par veckor sen röstade (fp) ja till förslaget i exploateringsnämnden.
- Men vi i folkpartiet drev igenom ett särskilt uttalande, en brasklapp om att det inte betyder att vi kommer att rösta för förslaget sedan, säger Edholm.
Sån där fegispolitik ger jag inte mycket för. Det är för mycket kappan efter vinden för min smak. Gör som centern i stället, Edholm - våga!
2007-07-03
Mer lättnad än hot?
Efter att inte ha fått igenom sina krav om skärpta abortregler verkar det nu som att de kristna fundamentaliserna i kristdemokraterna bryter sig loss och startar ett eget parti.
- Vår politik ska bygga på den heliga skriften och Jesus Kristus, något som kd tidigare gjorde, men som vi upplever att de rört sig bort ifrån. Vi vill föra en politik som är frukten av bön och guds vilja, säger Joseph Christenson, som också ingår i nätverket, till Dagen.
Joseph Christenson? Bön och guds vilja? Är det nån mer än jag som antar att Göran Hägglund känner sig mer lättad än hotad av förlusten av de här knäppskallarna (även om Dagen tycks vara av annan uppfattning)?
- Vår politik ska bygga på den heliga skriften och Jesus Kristus, något som kd tidigare gjorde, men som vi upplever att de rört sig bort ifrån. Vi vill föra en politik som är frukten av bön och guds vilja, säger Joseph Christenson, som också ingår i nätverket, till Dagen.
Joseph Christenson? Bön och guds vilja? Är det nån mer än jag som antar att Göran Hägglund känner sig mer lättad än hotad av förlusten av de här knäppskallarna (även om Dagen tycks vara av annan uppfattning)?
2007-07-02
Dagens debatt
Båda morgontidningarna bjöd på intressanta debattartiklar idag. I DN föreslår centerpolitikerna Gustav Andersson och Magnus Andersson att a-kassan och sjukförsäkringen avskaffas till förmån för ett system med en lägre grundtrygghet och en större individuell frihet att påverka försäkringarnas omfattning.
Man kan tycka vad man vill om förslaget, men det är onekligen befriande att det, i detta sossehegemoniska land, finns politiker som vågar framföra idéer som står för något annorlunda och nytt. Många svenskar vill ju gärna tro att "vårt system" är världens bästa och att en kritisk diskussion om det därför är överflödig. Jag tycker tvärtom; att ifrågasätta gamla "sanningar" borde vara självklart för varje liberal. Lite trist då att initiativet kom från centern denna gång och inte från Sveriges (förment) liberala parti, folkpartiet.
I SvD utgjuter Kommunals ordförande Ylva Thörn sina hjärtesorger om Alliansens reformerade a-kassa. Allt blir hemskt och eländigt, enligt Thörn, som exemplifierar med en säsongsanställd kyrkogårdsvaktmästare:
Skärpning, Ylva Thörn! Det är dags att du och andra på vänsterkanten börjar fatta att försörja sig är någonting man gör genom att jobba, inte genom att leva på andras skattepengar. Alliansens politik har som övergripande mål att få så många som möjligt i arbete. Jag tycker det är ett bra mål. Och jag tror också att det är en förutsättning för att vi även i framtiden ska kunna ha ett välfärdssystem som hjälper dem som verkligen behöver det.
Man kan tycka vad man vill om förslaget, men det är onekligen befriande att det, i detta sossehegemoniska land, finns politiker som vågar framföra idéer som står för något annorlunda och nytt. Många svenskar vill ju gärna tro att "vårt system" är världens bästa och att en kritisk diskussion om det därför är överflödig. Jag tycker tvärtom; att ifrågasätta gamla "sanningar" borde vara självklart för varje liberal. Lite trist då att initiativet kom från centern denna gång och inte från Sveriges (förment) liberala parti, folkpartiet.
I SvD utgjuter Kommunals ordförande Ylva Thörn sina hjärtesorger om Alliansens reformerade a-kassa. Allt blir hemskt och eländigt, enligt Thörn, som exemplifierar med en säsongsanställd kyrkogårdsvaktmästare:
De hårdare reglerna i a-kassan får helt orimliga proportioner för många säsongsanställda. En kyrkogårdsarbetare som arbetat heltid 6 månader under sommarsäsongen och har haft en lön på 16900 kronor per månad skulle ha fått 13 530 kronor per månad vid arbetslöshet under vinterhalvåret med de gamla reglerna. (...) [M]ed den borgerliga regeringens nya regler minskar ersättningen till 5 918 kronor per månad i slutet av ersättningsperioden.Jaha, och vad är det som är så jävla upprörande med det då? Är det alldeles självklart att en kyrkogårdsarbetare som valt att bara jobba på somrarna ska bli försörjd av resten av skattebetalarna under vintern? Vad är det som hindrar honom eller henne från att börja skotta snö eller sanda trottoarer?
Skärpning, Ylva Thörn! Det är dags att du och andra på vänsterkanten börjar fatta att försörja sig är någonting man gör genom att jobba, inte genom att leva på andras skattepengar. Alliansens politik har som övergripande mål att få så många som möjligt i arbete. Jag tycker det är ett bra mål. Och jag tror också att det är en förutsättning för att vi även i framtiden ska kunna ha ett välfärdssystem som hjälper dem som verkligen behöver det.
Påfyllning i ordförrådet, del IX
I dagens SvD har Karin Henriksson skrivit en artikel om den amerikanske arkitekten Philip Johnsons (1906-2005) fantastiska glashus. I en mening där glashusets pressansvariga Amy Grabowski uttalar sig om hur de ska förfara med kringmiljön stoppar Henriksson in ett ord som jag varken förstår eller begriper. Så här skriver hon:
- Vi överväger vad vi ska göra med grannhuset, berättar Amy Grabowski om ansträngningarna att hålla borta störande element från den bukoliska miljön, med stenmurar, ormbunkar, liten bäck, den runda poolen, några boningshus i trä i enkel New England-stil som köptes av Johnson och [hans partner] Whitney.Bukolisk är väl inget adjektiv jag kommer använda dagligdags, men nu när jag spacklat igen ännu en penibel bildningslucka så kan jag berätta att det betecknar något som hör till herde- och lantlivet. Henriksson hade alltså lika gärna kunnat skriva "...den lantliga miljön...". Men då hade jag å andra sidan inte lärt mig nåt nytt.
2007-07-01
Kommunråd med verklighetsförankring?
De hushållsnära tjänsterna är inte så pass dyra att det behövs en skattereducering.Halmstads socialdemokratiska kommunråd Ingegerd Sahlström i HP den 1 juli. Nej, hushållsnära tjänster är förmodligen inte för dyra för ett välbetalt kommunråd. Men dom som inte tjänar 50 000 i månaden tycker kanske att en skattereducering är välkommen?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)