Lundby-Wedin vs. Louis Vuitton

I egenskap av LO-ordförande företräder Wanja Lundby-Wedin tusentals medlemmar. Vad hon gör och säger har naturligtvis ett visst symbolvärde.

På LO:s hemsida kan man läsa om organisationens arbete för fackliga rättigheter. Man berömmer sig bland annat för att drivit kraven på socialklausuler inför WTO:s bildande och man driver krav på mänskliga rättigheter och social rättvisa inom arbetslivet. Jag antar att Wanja Lundby-Wedin ställer sig bakom sin organisations krav.

Är det då inte lite märkligt att hon i en tidningsintervju, när hon får en fråga om sin Louis Vuitton-väska, svarar så här:

Jag köpte min på en marknad i Kina för 200 spänn, den är en kopia. Jag har flera stycken.

Det torde inte vara en alltför djärv gissning att de personer som tillverkat Wanja Lundby-Wedins Louis Vuitton-kopior befinner sig ganska långt från de arbetsplatser där mänskliga rättigheter och socialklausuler äger tillämplighet. Det förstår nog även LO-basen. Ändå så väljer hon att supporta den här typen av verksamhet genom att gång på gång köpa piratkopierade märkesväskor. Är det facklig solidaritet i praktiken?

Det är som Jan Björklund brukar säga: Moral är bra. Men dubbel moral är inte dubbelt så bra.

Läs vad andra tycker om Wanja Lundby-Wedin, LO, Louis Vuitton, hyckleri, dubbelmoral

Känn ingen sorg för Volvo, Göteborg

Nu är det klart att Volvo säljs till kinesiska Geely. Sedan tidigare vet vi att Saab numera är nederländskt. Innebär detta att svenskt bilbyggande och svensk bilindustri därmed tagit ett steg mot graven?

Jag tror inte det. Saab och Volvo har varit utlandsägda sedan länge. Kanske kommer det i framtiden att krävas ytterligare välvilja för att kalla dem för "svenska" bilar. Särskilt om tillverkningen på sikt inte kommer att ske här (därom vet vi inget men en flytt till lågkostnadsländer vore väl inte direkt någon sensation).

Men oavsett vad som händer med bilmärkena Volvo och Saab så består ju bilindustrin av så mycket mer än själva bilfabrikerna. Utvecklingsavdelningar, designkontor, testanläggningar och, inte minst, underleverantörer kan numera, tack vare globaliseringens alla fördelar i form av infrastruktur och rivna gränshinder, etableras fysiskt oberoende av varandra. Vilket innebär att Sverige, om vi håller oss framme, borde ha goda förutsättningar att kapa åt oss en bit av "bilkakan" även i framtiden och att Göteborg-Trollhättan kan fortsätta vara ett internationellt bilkluster.

Folkhemsnostalgi när den är som bäst.

Jämförelsen med 1980-talets krisande teko-industri är sliten men intressant. Visst, vi har inte lika många lågkvalificerade sömnadsarbeten längre (vilket den som läst Torbjörn Flygts Underdog nog inte beklagar), men vi har ändå en högst livaktig modeindustri. Den t-shirt jag har på mig just nu kan få representera min tankegång: Formgiven av svenska framgångssagan Filippa K, tillverkad i Portugal.

Även om man tror på denna ljusa framtidsbild så inser man nog att vi inte bara kan luta oss tillbaka. Om Sverige i framtiden ska kunna hävda sig i konkurrensen i bilbranschen måste vi ha duktiga tekniker, formgivare och ingenjörer. Grunden för detta läggs i skolan, och det är därför Folkpartiet vill ha en skola i världsklass där fokus är på kunskap.

Vid sidan av detta krävs förstås rimliga villkor för företagande och tillgång till kapital. Därför är det bra att vi har avskaffat förmögenhetsskatten, som drev kapital ut ur landet, och därför vill Folkpartiet fortsätta arbetet med regelförenklingar och skattesänkningar.

Att Geely köper Volvo är inte ett hot mot Sveriges framtid. Åtminstone inte under förutsättning att det drivs en politik som skapar möjligheter för nya företag att växa fram.

Läs vad andra skrivit om Volvo, Geely, Saab, globalisering

...döma efter Sveriges lag och laga stadgar...

Rättegången inleddes med att målsäganden bröt ihop i en gråtattack. Mittemot satt hennes man, åtalad för att ha skallat henne så att hennes näsben bröts. Men när gråtattacken var över förklarade hon att det som hänt inte var så farligt. Det åklagaren påstod var fel, i själva verket hade hon själv åstadkommit näsfrakturen när hon försökte kränga sig loss från sin makes omfamning. Och i vart fall fick hon ändå skylla sig själv eftersom hon försökt skilja sig från sin man i stället för att ge äktenskapet en chans till. När maken förhördes bekräftade han i stort sett sin hustrus version av händelseförloppet.

En situation som denna torde inte vara helt ovanlig i svenska domstolar nuförtiden, med tanke på att många som bor i Sverige har bakgrund i länder där rättsskipningen fungerar annorlunda och där familjekonflikter traditionellt regleras intern utan inblandning av rättsväsendet.

Det finns inget skäl att vara undfallande i sådana här situationer. Därför var det helt rätt av åklagaren att driva det här målet, trots att den utsatta kvinnan dragit tillbaka alla anklagelser. Jag tycker också det är rimligt att åklagarna tar till de verktyg som finns, i form av åtal för mened och falsk tillvitelse, i de situationer där personer uppenbart far med osanning inför domstolen. Ingen, allra minst brottsoffren, tjänar på att den här typen av brott undandras rättvisan.

Tuffa tider på Teneriffa

Under en vecka på Teneriffa blev de första tillskotten i min blygsamma spanska vokabulär uttrycken se vende och se alquila; till salu och uthyres. De budskapen var annonserade på ett beklämmande stort antal affärslokaler och blev en dyster påminnelse om hur hårt Spanien drabbats av den pågående internationella lågkonjunkturen.

Den spanska arbetslösheten är högst i Europa, 19,5 procent, och budgetunderskottet uppgår till 11,4 procent av BNP. Detta i kontrast till den nyss rådande högkonjunkturen, som för spansk del eldades på av en ordentlig bygg-boom. Att bygg-bubblan spruckit behöver ingen tvivla på som besöker Teneriffa, där det ena avstannade byggprojektet avlöser det andra och där var och varannan semestervilla är till salu.

Tomma lokaler. En alltför vanlig syn på Teneriffa.

Spaniens problem har många orsaker, men även här lägger stela arbetsmarknadsregler hinder i vägen för återhämtningen. Förhoppningsvis kan premiärminister Zapatero inta den ledarposition landet behöver och driva igenom nödvändiga reformer.

En ytterligare reflektion som särskilt relateras till de kanariska öarna är hur ålderstigna turisterna är. Att, som min reskamrat gjorde, beskriva en stadspromenad i Los Cristianos som en vandring "i dödens väntrum" tyckte jag var att överdriva en smula, tills min mor berättade för mig att orten faktiskt är en populär destination för de vårdgivare inom äldreomsorgen som erbjuder sina brukare solresor (något som tydligen nu även kan erbjudas på hemmaplan).

Således borde jag kanske vara försiktig med att dra alltför långtgående slutsatser av mina iakttagelser från Palm-Mar och Los Cristianos. Men en känsla klamrar sig ändå fast; för en region som är så beroende av turismen som Kanarieöarna borde en föryngring av turistkollektivet vara väldigt angelägen. Vilka ska annars köpa de många semestervillorna när nuvarande ägargeneration dör ut?

När Ohly får bestämma...

I dagens SvD publicerades en lista över vilka av veckans artiklar som blivit mest ombloggade. Det visade sig att alla fyra i toppen handlade om skatteavdraget för hushållsnära tjänster, RUT. Efter mycket vånda har nämligen de rödgröna nu beslutat sig för att avskaffa detta populära skatteavdrag om de vinner valet i höst.


Det har ironiserats lite över att RUT-avdraget är populärt även bland socialdemokratiska toppolitiker, trots att de nu vill avskaffa det. Själv tycker jag inte att det är så mycket att yvas över; för att använda Johan Norbergs ord: "Det är som att påstå att jag hycklar när jag köper Svenska Dagladet och därmed drar nytta av ett presstöd som jag ogillar."

Det man möjligen kan hoppas är att de S-toppar som använder hushållsnära tjänster reflekterar över varför det är så viktigt att deras parti driver ett avskaffande av en reform som hjälper många med det berömda livspusslet och, framför allt, bidrar till att svart arbete blir vitt och otrygga jobb blir trygga anställningar i en bransch som tidigare präglats av motsatsen.

Ändå kan jag tycka att det är lite uppseendeväckande att RUT blivit en så otroligt laddad fråga. Skatteavdrag för tjänster har ju funnits tidigare under socialdemokratiska regeringar i form av ROT, och de tjänster som utförs inom RUT-avdraget är till viss del sådana som redan idag tillhandahålls inom kommunernas hemtjänst.

Det verkar alltså inte vara tjänsterna i sig det är fel på. Vad är då felet? Att människor anlitar RUT-jobbare när de själva anser att de behöver, och inte efter prövning av en kommunal byråkrat? Att staten gör en satsning för att personer som har svårt att ta sig in på arbetsmarknaden ska kunna ta sig över tröskeln?

Jag gissar att det är ideologiska skygglappar som av någon anledning ställer till det för de rödgröna. I någon mån är det förstås inte märkligt att ideologin för företräde framför en valvinnande politik. Lite beklagligt, dock, att det är Lars Ohly som fått vara chefsideolog i den här frågan. Det är ju inte utan att man blir lite nyfiken på i vilka andra frågor som S och MP ska dansa efter hans pipa.

Läs även:
Rasmus Jonlund: RUT-avdraget i väljarnas vågskål
Christer Sörliden: Tack för beskedet
Maria Byström: Favorit i repris: Polskan och den rike
Shane Whaley: Mona Sahlin, Lars Ohly and Maria Wetterstand would put household service workers in a RUT
Annika Beijbom: Bättre lite skit i hörnen än...?
Anna Lundberg: RUT blir en valfråga
Linnéa Darell: Så vann då Lars Ohly över RUT
Mark Klamberg: Både RUT och ROT riskerar att ryka
Carina Boberg: Vänster har nu bestämt hur de rödgröna ska ha det när det gäller RUT/ROT

En politiker i sängkammaren?

Till de mer sällsynta inslagen i nyhetsflödet (se t.ex. Expressen, Aftonbladet, G-P) hör lyckligtvis rapporter om inceståtal. Nu rapporteras emellertid att ett syskonpar i Kalmar, 17 och 20 år gamla, åtalats för incest.

Incestbrottet regleras i brottsbalken, 6 kap. 7 §. Där sägs att den som har samlag med eget barn eller barnbarn ska dömas för samlag med avkomling till fängelse i högst två år. Den som har samlag med sitt helsyskon döms för samlag med syskon till fängelse i högst ett år. Bestämmelserna gäller även om handlingarna varit frivilliga från båda parter.

I SvD:s artikel sägs något om motiven för incest-förbudet. Det har förstås genetiska skäl - inavel ökar risken för missbildningar (vilket inte minst Egyptiska faraoner bittert fått erfara). Men kriminaliseringen av incest har även en etisk dimension; det anses "stötande för de flestas rättsuppfattning" om incest skulle tillåtas.

Inavlad.

Låt mig nu först av allt göra klart att jag inte vill göra incest tillåtet. Tvärtom finns det skäl för att bibehålla en kodifiering av det incestförbud som finns inpräntat i "de flestas rättsuppfattning". Jag hoppas detta är tydligt nog. Med det sagt vågar jag mig nu ändå på att resonera lite kring den här typen av lagstiftning.

För när jag läste "de flestas rättsuppfattning" så fick min liberala pulsåder en liten infarkt. Åtminstone i en teoretisk värld så borde inte den allmänna rättsuppfattningen få begränsa vad samtyckande vuxna människor gör i sängkammaren. Även om de råkar vara syskon. I en teoretisk värld, alltså. (I den verkliga världen finns fler aspekter att ta hänsyn till.)

Jag ska nu inte bli långrandig i detta obehagliga ämne utan tänkte i stället gå över till ett annat (som förvisso också kan vara obehagligt). Det jag tar med mig är den liberala inställning som jag redogjort för ovan, nämligen att det inte är statens uppgift att lägga sig i eller moralisera över människors sexliv, så länge ingen kommer till skada.

Under förra året uppstod nämligen en debatt kring sexköpslagen, dvs. den lag som kriminaliserar köp av sexuella tjänster. Ett antal liberala debattörer, däribland Alexander Bard, Fredrick Federley och Hanna Wagenius, menade att lagen inte uppnår sitt syfte, är moralistisk och därmed borde avskaffas.

De fick mothugg av andra liberala debattörer, t.ex. Birgitta Ohlsson och Hanna Lager, som menar att sexköpslagen är en viktig signal från samhällets sida att det inte är okej att utnyttja kvinnor sexuellt.

Folkpartiet tar tydligt ställning i frågan. På partiets hemsida står följande:

Prostitution kan aldrig accepteras i vårt samhälle. Människor som prostituerar sig måste få hjälp till vård. Den som köper sex av en annan människa ska straffas.

Hade man skrivit "ofrivillig prostitution" så hade jag nickat instämmande. Nu måste jag emellertid lägga in en brasklapp mot partiets ståndpunkt. Frivillig prostitution, i den mån det förekommer, ska politiken inte moralisera över. Det borde, i princip, stå var och en fritt att sälja eller köpa sex. Under förutsättning att man gör det frivilligt. Någon annan slutsats har jag svårt att se hur man som liberal kan dra.

Bilden kompliceras förvisso av att en stor del av den prostitution som förekommer inte är frivillig. Den sker på grund av att de prostituerade av olika skäl blivit, eller känt sig, tvingade. Detta är ett problem och här har samhället en uppgift att skydda dem som är utsatta. Frågan är då om kriminalisering av sexköp är rätt väg att gå?

Fredrick Federley påstår att lagen lett till att prostitutionen gått under jorden och att säkerhetssituationen för de prostituerade försämrats. Birgitta Ohlsson menar att en legalisering av prostitution skulle förstärka efterfrågan och skapa ett utbud. Hon anser att sexköpslagen borde skärpas.

Jag vet inte vem av dem som har rätt. Men jag tycker att sexköpslagen är moraliserande och därmed kan dess existens berättigas endast om den når sitt syfte: Att erbjuda skydd åt personer som är ofrivilligt prostituerade. Om den inte har någon effekt i det avseendet så bör den avskaffas och andra, mer effektiva åtgärder sättas in för att skydda de personer som hamnar i den fruktansvärt kränkande situationen att tvingas sälja sex.

Läs andras åsikter om Folkpartiet, liberalism, moralism, prostitution, sexköp, sexköpslagen

Fler apotek ger bättre tillgänglighet

En av många märkligheter i nyhetsflödet läser jag i SvD. Efter apoteksavregleringen finns det inte längre någon central information om var man närmast kan hämta ut sina mediciner.

I mina ögon är det ganska rimligt att apoteket Hjärtat inte har någon koll på hur många paket Ipren apoteket Medstop har i sina butiker. Men även efter avregleringen borde det väl gå att ringa till sitt närmsta apotek och fråga om de har produkten inne? Och, om svaret blir nej, ringa till nästa apotek.

Snart nytt apotek i Ringens köpcentrum.

Även om en del kan uppleva det som krångligt att kontakta flera olika apotekskedjor så torde avregleringen leda till fler etableringar av nya apotek. Och därmed ökar också sannolikheten för att det faktiskt finns ett apotek i närheten som har just den medicin du behöver.

Läs andras åsikter om avregleringar, apotek, monopol

Kristendomen ska inte ha företräde

Skolverkets förslag att kristendomen inte ska inta en särställning bland har stött på patrull. Bland kristna debattörer, förstås, men även statsministern och utbildningsministern verkar missnöjda med Skolverkets nya kursplaner. Jan Björklund anser dessutom att det är att "utplåna sin egen kulturhistoria" att inte ha skolavslutning i kyrkan.

Vad Jan Björklund fiskar i för vatten är oklart, men inte tycker jag att han agnat med särskilt liberala beten. Kristendomen har av historiska skäl en särställning bland svenska religioner, men det innebär inte per automatik att den ska ha en särställning i svensk religionsundervisning. Även om kristendomen är en stor religion i förhållande till andra så är den i dagens Sverige en religion bland andra och den svenska skolan ska inte förmedla en bild av kristendomen som "viktigare" eller "riktigare" än andra livsåskådningar.

En särställning kan innebära att den tillskrivs förtjänster som inte hör kristendomen till, utan snarare är allmänmänskliga. I en debattartikel signerad bl.a. Christer Sturmark, ordförande i Humanisterna, ges ett exempel på detta; den ”gyllene regeln” formulerandes av den kinesiske filosofen Konfucius cirka 500 år innan den tillskrevs Jesus.

Det är förvisso inte direkt en nyhet att många av de levnadsregler och visdomsord som finns i kristendomen ofta har sina motsvarigheter i andra religioner - eller i vanlig humanism. Vem som kom på klokheterna först må vara en meningslös diskussion om hönan eller ägget; det viktiga för en liberal skolpolitik borde dock vara målsättningen att eleverna ska ha kunskaper och förståelse för andra människors synsätt, och där ingen livsåskådning ska ha företräde framför någon annan. Så lägger vi grunden för ett tolerant och liberalt samhälle!

Läs även
Niklas Odelberg: Skolverkets förslag om ny kursplan
Louise Stjernquist: Ta seden dit man kommer...

Läs andras åsikter om Skolverket, Jan Björklund, Christer Sturmark, Humanisterna, sekularisering, skolpolitik, skolavslutningar