2009-04-24

Nya tider för Nutek


Myndigheten med det tidigare så behändiga namnet Nutek har bytt namn till det mer byråkratklingande Tillväxtverket. Och fått världens fulaste logga på köpet.

2009-04-20

Heja övervakningssamhället!

För ett tag sedan uppstod det ett visst rabalder sedan Ica börjat registrera sina stamkunders varuinköp, med syfte att kunna skicka ut riktade rabatterbjudanden. Tanken är väl att den som ofta köper vegoburgare inte ska få reklam om fläskfilé, och vice versa. Inte av omtanke mot kunden förstås, utan för att Ica ska sälja mer.

Själv gillar jag Icas idé. Tack vare Ica-övervakningen slipper jag nu få rabattkuponger på tamponger och välling. I stället kom det idag ett brev med rabatter på falukorv och äppelmos-refill. Bra tänkt, Ica!

Och det fina i kråksången är ju att om man inte gillar att Ica håller koll på ens köpvanor så kan man ju alltid klippa Ica-kortet. Eller handla på Konsum.

Citatet

"Kriminella ska sitta i fängelse, inte i regeringen."
Valslogan från Helen Zille, oppositionspolitiker i Sydafrika (SvD den 20 april).

Det kommande sydafrikanska valet har många spännande komponenter. Det statsbärande partiet, ANC, har en ny ledare, Jacob Zuma, som varit anklagad för våldtäkt och korruption. Och som dessutom tycker att en dusch efter samlaget räcker för att skydda mot hiv. Han framstår därmed som ännu mera ignorant i hiv/aids-frågan än sin företrädare Thabo Mbeki, vilket måste betraktas som en prestation. Han stödjer sig dessutom mer på vänsterfalangen inom partiet, inte minst det nästan militant socialistiska ungdomsförbundet, vilket gör att han även i övrigt utgör en potentiell risk. Mbeki var ju åtminstone marknadsliberal.

En joker i leken är Cope, en utbrytarrörelse ur ANC. Har Cope några chanser att ta udden av ANC:s alltmer skadliga maktdominans? Och kan Helen Zille och hennes kollegor i DA skrälla i Kapprovinserna, och därmed hindra ANC:s planer på att ändra grundlagen?

Det framstår mer och mer som att Sydafrika står inför ett vägval. Ska landet gå i Robert Mugabes fotspår och bli alltmer auktoritärt och ofritt? Eller kommer Sydafrika även i framtiden att vara ett föredöme för övriga afrikanska länder? På onsdag vet vi mer.

2009-04-16

Borg håller i pengarna

Regeringen har presenterat sin vårbudget och Anders Borg har inpräntat att konjunkturläget är allvarligt. Thomas Östros är förstås missnöjd, liksom hans "kompisar" i den rödgröna röran. Det är ungefär vad man kan förvänta sig.

Desto roligare då, att de flesta ekonomer tycks uppskatta finansministerns varsamhet med budgetmedlen. John Hassler, professor i nationalekonomi, gillar att regeringen är försiktig. KI:s gd Mats Dillén har förståelse för att Borg vill vänta med stora satsningar till höstbudgeten. Robert Bergqvist på SEB tycker att regeringens åtgärder är "en rimlig och klok strategi".

Så här skriver SvD:
När OECD i mars bedömde de 30 industriländernas krispaket hamnade Sverige strax under det vägda genomsnittet sett till omfattningen av beslutade finanspolitiska insatser, skriver regeringen i budgeten.

–De nya åtgärderna kommer att flytta Sverige högre upp på rankingen, konstaterar David Turvey, OECD:s Sverige-analytiker som igår gick igenom budgeten.
Anders Borgs budget är inte den mest publikfriande som presenterats. Det är nog det som känns betryggande. Det hade varit värre med en regering som, à la Östros, gödslade med lånade pengar.

(OECD:s Sverigeanalys för 2008 kan man förresten läsa här. Det har runnit en del vatten under broarna sedan den publicerades men många slutsatser är fortfarande aktuella.)

2009-04-11

Citatet

"[A]ndra har ställt frågan varför det inte är legitimt för företagsledare
att få höga ersättningar, medan kritik har undgått mycket förmånliga
anställningskontrakt för kända idrottsstjärnor, såsom fotbollsspelaren Zlatan
Ibrahimović.

Svaret på den senare frågan är enkelt. Det är mycket tydligt vad Zlatan
gör. Han gör mål [...]"


Lars Engwall i SvD den 8 april (Skyhög lön för oklar möda)

2009-04-08

Från Blåkulla till Bryssel?

Gudrun Schyman och jag har en liten historia ihop från tiden i Republikanska Föreningen. Republikfrågan är väl ärligt talat en av få frågor där vi har samma uppfattning. Men hon är en rar person och har skickat det roligaste påskkortet hittills.

"Jag brukar inte blanda Påsk och Politik", skriver Gudrun i sin påskhälsning. Det är lugnt, Gudrun. Du är ursäktad för den här gången.

Hon har faktiskt mördat en polis

Annika Östberg har fått komma till Sverige. Och tidningarna är alldeles till sig i trasorna. Det är nästan som om Moder Teresa bestämt sig för att borsta av sig de tre skovlarna mull och återvända till jordelivet.

Först och främst: Jag missunnar inte Annika Östberg att få sitta av resten av sitt straff i svenskt fängelse. Och jag klandrar henne absolut inte för att kämpat för detta.

Men varför denna hype? Varför engagerar sig hela medie-Sverige i Östberg-fallet? Hon är ju inte direkt någon Dawit Isaak som suttit oskyldigt fängslad av en skurkregim. Hon har hjälpt till att mörda en polisman, ett oerhört grovt brott. Hon har fått sitt fall prövat i en civiliserad rättegång och befunnits skyldig.

Inte heller har hon hållits inlåst under inhumana förhållanden. Den amerikanska fångvården håller kanske inte hotellstandard, men det är å andra sidan heller ingen thailändsk kackerlacksjordhåla hon försmäktat i.

Jag tycker amerikanernas hållning är helt rimlig. Låt säga att Tony Olsson eller Jackie Arklöv bad att få bli förflyttade till ett land vars fångvård förmodligen skulle släppa ut dem efter ett par år. För mig är det inte självklart att Sverige borde sända iväg dem (även om vi antar att det fanns något slags ömmande skäl).

Det finns helt enkelt vissa brottslingar vars gärningar är såpass allvarliga att en alltför förmånlig behandling av dem uppfattas som stötande. Polismördare hör till den kategorin.

Uppdatering 9/4: Nu har medieforskarna också reagerat.

Öppna öronen, Östros

Idag går Thomas Östros (Anders Borgs efterträdare, om Mona Sahlin får bestämma) ut och förklarar hur han ska rädda Sverige ur krisen.

Va? Det har jag inte hört något om.

Vi vill investera i entreprenörskap, säger Östros - med sänkt arbetsgivaravgift för de små företagen.

Nejmenfytusan. Det var en hejdundrande entreprenörskapssatsning. Exakt hur mycket arbetsgivaravgifterna ska sänkas nämner Östros inget om. Den tystnaden är sannolikt ganska talande.

Det verkar som att Östros börjat läsa företagarnas topplistor över angelägna reformer. Men slutat efter första punkten (sänkta arbetsgivaravgifter). Kanske kan det vara på sin plats att påminna om övriga önskemål; en svala gör ju, som bekant, ingen sommar.

Företagarna
  • Sänk arbetsgivaravgifterna
  • Reformera arbetsrätten och kollektivavtalen
  • Minska krånglet
  • Stoppa osund konkurrens
  • Krångla inte till offentliga upphandlingar
  • Anpassa trygghetssystemen för företagare
  • Effektivisera arbetsmarknaden
  • Inför euron
  • Småföretagsanpassa miljö- och energipolitiken
  • Bättre kommunikationer
(källa)

Företagarförbundet
  • Sänk arbetsgivaravgifterna
  • Differentiera och utveckla sjukförsäkringen
  • Inför särskilda regler för små företag - vi kallar dem "småbolagsregler"
  • Ta bort specialbeskattningen av småföretagare, de så kallade 3:12-reglerna
  • Stimulera lokalt ägande
  • Återkalla den nya förmånsrättslagen
  • Stimulera teknik och marknadsutveckling
  • Stärk rättssäkerheten i skatteprocesser
  • Beivra osund offentlig konkurrens
  • Inför ett komplett lärlingssystem
(källa)

Om man tror att jobb bäst skapas i företagen, och om man menar allvar när man säger att man vill främja företagandet - då tycker jag man gör klokt i att lyssna på vad företagen säger. Och helst inte stänga öronen efter första meningen.

2009-04-07

Sahlin i otakt med Rörelsen

Huvudproblemet för oppositionen är inte skandalerna kring Wanja Lundby-Wedin, även om Mona Sahlin säkert gärna vill tro det. Nej, det största problemet för S är nog snarast samarbetet med Miljöpartiet och vänstern. Dessa båda obskyra partier driver de livsviktiga mittenväljarna på flykten.

Så här skriver Norrköpings Tidningar:
Gällande opinionskrisen inom socialdemokratin är det uppenbart att Mona Sahlin gjorde ett fatalt misstag när hon accepterade Rörelsens krav på att ha med Vänsterpartiet i koalitionssamarbetet. En koalition mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet vore om inte annat en utmaning för den politiska mitten. En blandning av socialdemokratisk pragmatism och Miljöpartiets syn på småföretagande och nya lösningar vore spännande. Men i stället för nytänkande fick Sahlin en fotboja kopplad till ett ankare i form av Vänsterpartiet. Hur det går med nytänkandet då kan var och en räkna ut.
Ännu lite klatschigare uttrycker sig S-märkte pr-konsulten Harald Ullman på Newsdesk:
Oppositionen består av två stycken som är emot tillväxt och vars kärntrupper drömmer om att odla lin och göra getost i någon liten jämtländsk håla. Och den tredje är egentligen är emot marknadsekonomin och vars kärntrupper egentligen hoppas att lågkonjunkturen ska leda till kollaps för kapitalismen. Och de fyra ska föra en politik som skapar tillväxt, sysselsättning och välfärd.
Det var möjligen detta Mona Sahlin hade på känn när hon i höstas bara bjöd in Mp till samarbetet. Men Rörelsen ville annorlunda och tvingade Sahlin att öppna stora famnen för Ohlygarkerna. Det verkar ofrånkomligen finnas ett glapp mellan Sahlin (och kretsen kring henne) och resten av Rörelsen. Ska bli spännande att se hur det utvecklar sig framöver.

2009-04-06

Skriftlig konflikthantering

Konflikthantering medelst lappskrivning kan vara en svensk paradgren - till den grad excellerar vi i denna konst att det till och med skrivits en bok i ämnet (Den som inte tar bort luddet ska dö! av David Batra).

De här lapparna dyker upp lite varstans. En klassiker är den med texten "Din mamma jobbar inte här", som förväntas få disksyndare att upphöra med sitt skadliga beteende.

På min arbetsplats är det ett helt annat beteende som ska stävjas; ett beteende så rysligt att det fått vår KP Städ att rycka ut och skriva lappar i ilsket rött.


Än värre elände har uppdagats i vår tvättstuga. Här får sig en presumerat vanskapt granne sig en släng av sleven.

Det är inte utan att man är lite nyfiken på om en enda av alla dessa ilskna lappar någonsin fått önskad effekt.

Uppryckning önskas bland de små blå

I veckan publicerades en rätt omtumlande opinionsundersökning från Demoskop, där Moderaterna plötsligt blivit Sveriges största parti. M fick 35,5 procent av väljarsympatierna jämfört med S, som fick 30,9 procent.

För oss som tror och hoppas på en Alliansseger i valet 2010 är det med blandad förtjusning man tar del av den här undersökningen. Den visar nämligen också att KD och C halkar ur riksdagen, och med totalt 42,8 procent för M och Fp så sitter regeringsmakten löst.

Att KD tappar mark är förståeligt. Partiet står ganska långt ifrån överiga borgerliga partier i sin profilfråga, familjepolitiken, och har haft svårt att få gehör i regeringen. Partiet framstår därmed som ganska menlöst. Den grånande skaran kärnväljare lär inte vara nöjda och några lyckade utspel för att locka nya sympatisörer har KD heller inte lyckats prestera under mandatperioden.

Centerns kräftgång är mer förbryllande. Med anledning av lågkonjunkturen har det ju varit en hel del fokus på Maud Olofsson och hennes näringsdepartement. Sådant brukar ge utdelning i mätningarna. Men inte den här gången, tydligen. I stället är det bara Firma Reinfeldt & Borg som lyckats dra växlar på finanskrisen.

Detta är en smått oroväckande utveckling, eftersom Alliansen även i valet 2010 lär behöva alla fyra partierna i riksdagen för att kunna fortsätta regera. Det är hög tid för Fp, C och KD att rycka upp sig och presentera sig som attraktiva alternativ till S och M.

Citatet

Even the most ardent of tax campaigners admit their subject is dogged by dullness. The Mego factor, US senator Carl Levin calls it, short for My Eyes Glaze Over. Tax is part of life's background hum: constant, familiar, tedious.
The Guardian skriver om skatteundandragande, 2 februari 2009.

2009-04-05

(M): 35,5 procent. (S): 30,9 procent.

Projektet ”de rödgröna” ter sig alltmer katastrofalt för S. Hur i all världen tänkte de partibossar som tvingade Mona Sahlin att gå in i ett trepartisamarbete med MP och Lars Ohly mitt i bistraste finanskris? Vad föreställde de sig att hon skulle säga till svenska folket: ”Jo, nu mina vänner är det fritt fall i ekonomin och då är jag stolt och glad att kunna erbjuda er inte bara socialdemokrater utan också – (trum­virvel) – tillväxtmotståndare och kommunister!!”
P J Anders Linder kommenterar de låga opinionssiffrorna för (S). SvD den 5 april.

2009-04-04

Påsköppet i bilhallen

Mamma funderar på att köpa ny bil. Den hon har är inte så gammal, men det är rätt stor. Så hon blir väldigt nervös när hon ska parkera den i det trånga parkeringsgarage hon får hålla till godo med sedan hon sålt huset.

Är det äggstrapris också?

Alltså: Ny bil ska utses och detta ska göras när sonen är i stan, dvs. till påsk. Mamma ringde bilhandlaren och frågade när vi kunde komma och provköra. Har ni öppet på långfredagen? Nej, det hade de inte. "Men det ordnar vi", sa bilhandlaren, "jag öppnar för er så ni får provköra".

Bilhallen öppnar alltså på långfredagen. Bara för att min mamma ska få provköra en liten bil. Det säger en del om läget i bilbranschen just nu.

2009-04-02

Poker-kväll med wallenbergare

I går afton bjöd Svenska Handelskammaren på wallenbergare i dubbel bemärkelse. Dels i form av köttfärsbiff med ärtor och potatismos, dels i form av Peter "Poker" Wallenberg, som stod till förfogande för en brokig skara bloggares frågor.

Poker och Peter (Egardt, vd för Handelskammaren)

Diskussionen var livlig och Wallenberg var öppenhjärtig. Själv tog jag bl.a. upp frågan om varför så få företagare syns i den mediala debatten. Varför är det ingen Wallenbergare som bloggar?

Jag vet att somliga (t.ex. likaledes närvarande bloggaren Dick Erixon) inte tycker att näringslivsaktörerna behöver spela politiker. Och det har han rätt i, på ett principiellt plan. De ska såklart i första hand lägga energi på att göra bra business.

Min utgångspunkt är pragmatisk. Jag vill ha ett samhälle där näringslivet är så fritt från regleringar som möjligt. Men för att nå ditt måste också näringslivet åtnjuta förtroende i samhället. Alla typer av "skandaler" riskerar att rasera ett sådant förtroende; följden av det blir att näringslivsfientliga attityder vinner mark. Och då är vi illa ute.

Jag tror att om fler "vanliga" företagare vågade synas i debatten så skulle näringslivet ses som självklart av allt fler. Dagens metoder, med debattutspel från Svenskt Näringsliv, riskerar att befästa bilden av näringslivet som något "där uppe" som inte är en angelägenhet för folket i stugorna. Men inget kan ju vara mer fel. Och därför blev jag så glad när jag idag läste ett inlägg på Newsmill där Pär Lärkeryd, som är vd i ett verkstadsföretag, berättar hur LAS-reglerna tvingar honom att säga upp kvinnlig personal och därmed cementera könsobalansen i hans bransch. Inlägget är förvisso sponsrat av SN, men ändå: All heder åt Pär Lärkeryd. Hoppas han får många efterföljare.

Poker Wallenberg verkade dock måttligt sugen på att börja blogga. Han förhörde sig dock om hur man gör. Och han hade läst våra bloggar. Så kanske, kanske, vågar man hoppas på en Wallenblogg?