2012-06-29

Folkpartiet behöver en bättre politik för integration

Liberal integrationspolitik måste föras med ett grundläggande positivt perspektiv på invandring och ett öppet Sverige, och där lösningarna söks i den generella politiken som till exempel att förbättra skolan och företagsklimatet, se över arbetsmarknadsreglerna och skapa en större rörlighet på bostadsmarknaden.

Partiledare Jan Björklund, integrationsminister Erik Ullenhag och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni ger på DN Debatt sin syn på integrationspolitiken. Här lyser tyvärr de generella politiska resonemangen med sin frånvaro. Att Sveriges arbetsmarknad har paralyserande turordningsregler, att hyresregleringen leder till att mindre attraktiva bostadsområden inte kan konkurrera med lägre hyror och att rörligheten över Sveriges gränser bör öka snarare än minska tas över huvud taget inte upp i artikeln. Istället pekar man på åtgärder specifikt riktade mot gruppen invandrare, med ett gammalt förslag från 2002 om ett saliggörande språktest för medborgarskap som ett av flaggskeppen.


Erik Ullenhag, Nyamko Sabuni och Jan Björklund.
Bild: Thomas Johansson, Scanpix

Ett av förslagen rör aktivitetskrav för socialbidrag. Detta rör naturligvis inte bara invandrare och att ta med detta i just ett integrationspolitiskt utspel befäster en felaktig bild av att det bara är invandrare som lyfter denna typ av bidrag.

Vi hoppas att Folkpartiets nya partiprogram som ska klubbas hösten 2013 tar ett mycket bredare grepp på integrationspolitiken. Folkpartiet skulle till exempel kunna gå i bräschen för etablerandet av ekonomiska frizoner i eftersatta stadsdelar, en omreglering av bostadsmarknaden, en grundlig reformering av LAS, ett Alexanderhugg som en gång för alla ser till att invandrares meriter blir snabbt och tydligt validerade av statlig myndighet och tillförande av ytterligare resurser till skolor som på grund av sin geografiska placering uppvisar dåliga resultat.

Vi hoppas också att den fjärde folkpartistiska ministerkollegan, Birgitta Ohlsson, med ansvar bland annat för demokratifrågor och EU:s tillväxtstrategi, ges en tydligare roll även i diskussioner om integrationspolitik.


Denna debattartikel har jag skrivit tillsammans med folkpartisterna Martin Ängeby, Anna Steele Karlström, Seved Monke AjneståhlJessica Bagge, Richard BengtssonKarin K Westerberg, Göran Hellmalm, Anne-Lie ElfvénJohan Turell, Maria Hagman, Robert Hannah, Hanna Gerdes, Ivar Järnefors, Lennart Adell Nilsson, Andreas Froby, Sergio Flores, Amanda Brihed, Pär HommerbergMaria Nilsson, Rasmus JonlundAndreas Ribbefjord, André NilssonMaria Jern, Daniel Forslund, Fannie Finnved, Jasmin Jaziri-Stenberg, Jonatan Macznik och Peter Kjällkvist. Artikeln publicerades i tidningen Nu den 28 juni 2012. Läs även mitt tidigare blogginlägg, Dags att skrota kravretoriken.

2012-06-25

Almedalsplanering


Idag ägnade vi oss på jobbet åt att pussla ihop våra Almedalsscheman. På Almedalsveckans hemsida (som onekligen skulle behöva uppgraderas till 10-talsstandard) presenteras ett smörgåsbord av intressanta seminarier. Det är verkligen inte lätt att välja (och välja bort) men efter ett par gallringsomgångar är nu schemat lagt.

För min del blir det naturligtvis mest seminarier som rör mina arbetsuppgifter och aktuella politiska frågor inom vården. Det kommer att handla om patientjournaler och integritet, aktiv hälsostyrning, bättre vård med kundval och upphandling, sjukvård i världsklass samt, förstås, en hel del om mat och måltider i vården.

Jag har förstås också smugit in en del som har bäring på mitt uppdrag i kommunpolitiken. Särskilt ser jag fram emot seminariet "Dags för en stadsminister?" som anordnas av Sveriges Arkitekter. Jag hoppas få ta del av ett intressant samtal om hur städer kan utvecklas och hur man kan skapa förutsättningar för tillväxt, idéutveckling och kunskapsutbyte. 

En av deltagarna i seminariet är Ola Andersson, vars bok Vykort från Utopia jag med stort intresse läste under midsommarhelgen. Där finns många tänkvärda åsikter, till exempel om hur Stockholms ytterstadsenklaver kan byggas samman för att vidga staden. Andersson ifrågasätter också de människor som tycks förvänta sig att livet i staden ska rätta sig efter deras önskemål. Så här skriver han (något redigerat):
Idag motsvaras privilegiet att bo i staden inte av någon skyldighet att acceptera stadslivet. Den som exempelvis tycker att kyrkklockorna i Hedvig Eleonora stör boendet på Östermalm kan tvinga församlingen att upphöra med klockringningen. De som flyttade in i de nybyggda radhusen ett stenkast från Sergels torg lyckades genom klagomål hos kommunen få den klubb som drevs på Kulturhusets tak att stänga tidigare [...] De som inte kan acceptera livet i staden har ett utmärkt alternativ: flytta därifrån.
Det är ganska hårda ord, men de rymmer en insikt som både stadsbor och politiker måste ta till sig: Den levande staden är inte villkorslös. Om vi inte låter staden vara en föränderlig plats där olika människor kan mötas, där åsikter får brytas mot varandra, där idéer kan födas och där olika levnadsvanor kan samexistera, då uppfyller vi inte stadens villkor. Då somnar staden in och blir bara en tätort.

Min förhoppning är att seminariet i Almedalen kan ge lite nya tankar kring hur man ska se på staden och dess utveckling. För utvecklas och förändras, det måste staden. Det som Tomas Tranströmer skrev om människan, det gäller faktiskt också för staden: "Du blir aldrig färdig, och det är som det skall."

2012-06-22

Ipad i skolan – när Folkpartiet får bestämma

I förra veckan berättade Tidningen Årsta/Enskede om Stockholms stads stora satsning på surfplattor i skolan. Totalt har 2 300 surfplattor delats ut till 13 skolor runtom i staden. (Jag har bloggat om detta tidigare, se Stor Ipadsatsning i Stockholms skolor.) Årstaskolan har fått 360 surfplattor och eleverna i ettan lär sig skriva med hjälp av sina plattor.

- Många 7- och 8-åringar lägger massa tid och kraft på att plita ner fina bokstäver, nu slipper de det. Skrivandet för hand kommer senare, när finmotoriken har blivit bättre, säger skolans it-pedagog Micke Kring, som menar att surfplattorna tar bort en barriär för många barn.

I Stockholm är det Folkpartiet som ansvarar för skolan. Skolborgarrådet Lotta Edholm berättar på sin blogg att Ipadsatsningen bara är början. Totalt satsar Stockholm nu omkring 30 miljoner kronor på it-utvecklingen i skolan. Pengarna ska bl.a. användas till snabbare uppkopplingar, modernare teknik i biblioteken och, förstås, fler surfplattor.

Förutom att surfplattor och annan teknik kan vara till hjälp i undervisningen, så finns det förstås en jämlikhetsaspekt i detta. Barn, vars föräldrar inte har råd med Ipads, ska inte behöva komma på efterkälken redan från början.

2012-06-13

Dags att skrota kravretoriken

När jag läste gårdagens debattartikel i DN, där Jan Björklund, Nyamko Sabuni och Erik Ullenhag presenterar ett ”nytt integrationspolitiskt program”, kändes det som ett slag i magen. Jag hade hoppats att Folkpartiets ambition var att ta sig ur det kravpolitiska träsk vi trampat runt i sedan 2002. Men icke.

I stället gräver man ner sig än djupare i sörjan, genom att än en gång återlansera språktestet för medborgarskap, att vilja avskaffa retroaktiv föräldrapenning för invandrare, att kräva motprestation för bidrag och att kräva yrkespraktik med SFI.

Vart och ett för sig är förslagen förstås inte dåliga. Jag har till och med själv gjort mig till nyttig idiot för partiet, när jag i slutspurten av förra valrörelsen skrev positivt om språktestet. Det måste jag naturligtvis stå för. Jag vet ju att alla Folkpartiets förslag har ett gott syfte. Och jag hade kanske kunnat fortsätta försvara politiken, om partiledningen åtminstone försökt att ändra den vrångbild som så starkt etablerat sig – och försökt att reparera vårt varumärke genom att vrida fokus i Folkpartiets integrationspolitik bort från krav och hårda tag mot de mer humanistiska värden som åtminstone jag vill att Folkpartiet ska förknippas med.

Därför blir min besvikelse så djup när artikeln inte visar sig innehålla ett spår av självrannsakan, utan i stället mest verkar vilja cementera den missvisande bilden av mitt parti. För när krav staplas på krav och den ena förmånsförsämringen läggs till den andra i en lång lista, då är det svårt att tolka politiken på annat sätt än att Folkpartiet vill dra åt tumskruvarna för dem som har det tuffast, och vara som mest njugga mot dem som redan har en svag position i samhället. Det är batongpolitikens seger.

Tidningsrubrikerna blev förstås därefter. "Folkpartiet vill skärpa kraven på invandrare", skrev Expressen. "FP vill ställa hårdare krav på invandrare", blev Aftonbladets rubrik. Nyheter24.se menar att "Folkpartiet skärper tonen mot invandrare", och med frågan "Skärpta krav för invandrare?" marknadsförde Aktuellts twittrande programledare gårdagkvällens tv-debatt. Klafs klafs, hördes det från träsket där Folkpartiet sjunker allt djupare ner.

Jag är en nedslagen folkpartist idag. Men jag är inte uppgiven. Jag vet ju att det pågår ett arbete inom partiet för att ta fram en ny integrationspolitik, alldeles bortsett från vad partiföreträdare skriver i debattartiklar i DN. Såvitt jag vet ska denna nya politik antas av landsmötet 2013. Då har Folkpartiet chansen. Chansen att göra sig av med den kravliberala skåpmaten. Chansen att ändra tonläge och presentera en politik som alla liberaler kan vara stolta över. Chansen att visa att Folkpartiet är ett parti som vill skapa möjligheter, inte stänga dörrar.

Avslutningsvis vill jag säga att nej, jag tycker inte det är fel att ställa krav. Som jag skrev tidigare så ryms det goda idéer bland de förslag som presenteras. Men den kravretorik som hade nyhetsvärde och kanske gav oss en liten skjuts år 2002 har nu, efter att ha ältats i tio år, fått alltför många väljare att tro att ställa krav är det enda vi gör. Den bilden måste vi ändra på, och det gör vi inte genom att, ännu en gång, prata krav.

2012-06-06

Nationaldagsfirande

Idag är det Sveriges nationaldag. Jag njuter av ledigheten och unnar mig ett besök på Moderna museet. Önskar alla en riktigt trevlig dag!


Domare vill avskaffa nämndemännen

Det är dags att avskaffa nämndemännen i hovrätt och kammarrätt, skrev igår ett antal hovrätts- och kammarrättspresidenter i en debattartikel. Man pekar på att dömandet i högre domstolar är komplicerat och att det kan vara svårt att tillgodogöra sig materialet utan speciell kompetens. Därmed, menar debattörerna, är det svårt att se en naturlig roll för nämndemännen i den kvalitetsgranskande roll som hovrätter och kammarrätter har. Att döma av SvD:s enkät är Folkpartiet det enda parti som tagit ställning för att avskaffa nämndemän i överdomstolarna. Övriga partier säger nej, eller har inte bestämt sig.

Jag har i ett antal inlägg förespråkat att nämndemännen bör avskaffas i svenska domstolar (se t.ex. Partierna missbrukar nämndemannaförtroendet, Dags att pensionera nämndemännen och Politik fel i rätten). Min huvudpoäng är att dömande verksamhet handlar om att tillämpa en inte sällan komplicerad lagstiftning på ett konsekvent, likvärdigt och rättssäkert sätt. Nämndemännen har inte den kompetensen – hela poängen med nämndemännen är ju att de inte kan juridik! En märklig ordning.

Bra att ha läst innan man dömer.

Debattartikeln handlar egentligen mest om hur rättskipningen kan göras mer kostnadseffektiv. Ett gott syfte förstås, även om det inte är ett tungt skäl för att avskaffa nämndemännen. Debattörernas övriga förslag, att begränsa möjligheterna att överklaga tingsrätts- och förvaltningsrättsdomar, kräver för övrigt mer eftertanke (se t.ex. denna och denna debattreplik).

Man kan till exempel fundera på, om det är optimalt att prövningstillstånd meddelas, eller nekas, av samma domstol som sedan ska överpröva målet. Den konspiratoriskt lagde skulle kunna få för sig, att en högt belastad domstol snålar med prövningstillstånden för att minska sin arbetsbelastning. En fristående instans för prövningstillstånd skulle kunna lösa den knuten.

2012-06-05

Nu ska stombussarna komma fram

En av de viktigaste åtgärderna för att göra det mer attraktivt att åka kollektivt, det är att se till att bussarna kommer fram. För medan spårtrafik sällan drabbas av hinder i vägen, så måste bussarna stå ut med t.ex. felparkerade bilar i bussfilerna och annat som gör att bussarna inte kommer fram.

För att råda bot på detta har Stockholms stad nu, tillsammans med SL, tagit fram en handlingsplan för att se till så att stombussarna kommer fram. Tanken är att strategin ska antas på trafik- och renhållningsnämndens sammanträde nästa torsdag.

Foto: Ulo Maasing/Bussbranschen.

Först ut är linje 4, eftersom det är den linje som har flest resenärer. Hastigheten är mycket lägre än målet, 20 km/h. Här är en kort sammanfattning av de åtgärder man tänker sig. En del kommer att påbörjas redan 2012, annat måste studeras vidare.

Påstigning i alla dörrar
Dagens system, där alla passagerare måste kliva på framme hos föraren, kan snabbas upp om man låter folk gå på i alla dörrar. Det viktiga här är att säkerställa en effektiv biljettvisering så att plankning förhindras.

Bättre övervakning av kollektivkörfält
Det kommer bli intensivare övervakning av obehörig trafik i kollektivkörfälten.

Bättre prioritering av bussarna
En inventering av gaturummet ska göras för att ta reda på vilka hinder som finns. Kanske behöver man på vissa ställen flytta på p-platser eller vidta andra åtgärder för att busstrafiken ska flyta smidigt. Dessutom behöver bussprioriteringen i trafiksignalerna förbättras, så att bussarna slipper vänta på grönt ljus.

Större bussar?
I Göteborg har man infört s.k. dubbelledbussar. Dessa har plats för omkring 200 passagerare, vilket är nästan dubbelt så många som en vanlig ledbuss. En del studier återstår dock innan dubbelledbussarna eventuellt kan börja trafikera Stockholms gator.

Foto: Volvo/Bussbranschen.

Förslagen som tagits fram är väl i linje med det trafikprogram som Folkpartiet nyligen tagit fram. Där skriver vi bl.a. att det är viktigt att stomtrafiken får egna körfält och prioritet i trafiksignaler. På sikt ser vi dock helst att stombusslinjerna omvandlas till spårväg. Moderna stadsspårvagnar har stor kapacitet och är snabbare, tystare, bekvämare och mer attraktiva än bussar – vilket är nog så viktigt om fler ska välja att åka kollektivt i framtiden.

Media
DN

2012-06-02

Även jag har tavlor hemma

"Vi har bronsgrisarna på torget. Det är lite mer landsbygd över dem, så de passar in i omgivningen. Och så har vi Lasse Åbergs ko i Arentorp. Men det här sticker lite för mycket ut, sedan får hon vara hur känd hon vill. Och jag är inte kulturhatare utan det finns massor av kulturformer som jag gillar, som rollspel och teater och även jag har tavlor hemma. Men de föreställer något"
Centerpartisten Henric Dahlin i Vara gillar inte konstnären Katharina Grosses omgestaltning av stationshuset.

Stationshuset i vara/konstverket Blue Orange.
Bild från Vara kommun.