Nostalgi får inte styra stadens utveckling

"Låt mackarna vara kvar i stan", är budskapet på DN Sthlms förstasida idag. Det är Skönhetsrådets Henrik Nerlund som tycker att det vore synd om bensinstationerna försvinner eftersom de "säger något om 1900-talet och om livet i staden". Det har han förstås rätt i. Frågan är om det är rimligt att hålla liv i gamla bensinstationer av nostalgiska skäl, när utrymmena i stället skulle kunna användas till sådant som skapar bättre värden för livet i staden på 2000-talet – såsom bostäder, lokaler eller torgytor.

Kommunfullmäktige har tidigare beslutat att avveckla de centrala bensinstationerna. Det tycker jag vi ska stå fast vid. I de fall bensinstationerna bedöms ha ett särskilt högt arkitektoniskt eller kulturhistoriskt värde, kan minnet av dem bevaras på ett sätt som är förenligt med ett modernt stadsliv.

Foto: Holger Ellgaard

Ett exempel på hur man löst det finns på Ringvägen på Södermalm. Där står den gamla BP-mackens stora skylt kvar som minne av den verksamhet som en gång bedrevs på platsen (se ovan). Där har nostalgikerna fått sitt, utan att hindra den levande stadens ständigt pågående utveckling.

(Den som saknar bensinmackarna kan för övrigt glädja sig åt att just Henrik Nerlund skivit en bok om gamla bensinmackar. Även Olle Wilson har producerat ett alster på temat.)

Hellre videovåld än gatuvåld

För några veckor sedan skrev jag om en tidningsartikel, enligt vilken datorspelande ansågs kunna utgöra en förklaring till den minskade ungdomskriminaliteten i USA (se Landets prussiluskor i behov av nya bekymmer).

Ett likartat resonemang, denna gång gällande alkoholkonsumtion, återfinns i senaste numret av tidningen Nu. Där rapporteras från ett seminarium som berörde CAN:s senaste rapport, Drogutvecklingen i Sverige 2011. Där anges att andelen icke-konsumenter bland yngre ungdomar ökat under senare år (pojkar från 10 till 15 procent, flickor från 9 till 12 procent).

Hälsosamt dödande.

Som förklaring anges bland annat att datorspel är så populärt idag. Och till det passar Jolt Cola bättre än rom & cola. Det är glädjande, tycker jag, om det är så att en negativ trend kan vändas även utan allmän moralpanik och offentligfinansierad skräckpropaganda. Om det bara är så enkelt att det handlar om att ha något annat vettigt att göra, än att supa och slåss.

Götgatan blir snyggare och tryggare

Götgatan är idag en ganska rörig trafikmiljö. Även om puckeln blev gågata 2004 så ska här samsas fotgängare, transportfordon och cyklister med olika hastighetsambitioner. Det blir inte riktigt bra för någon.

Inte lätt för fotgängare och cyklister att samsas.

Därför har vi i trafiknämnden nu fattat beslut att rusta upp Götgatan och försöka göra trafiksituationen mindre konfliktfylld. En stor förändring blir att det skapas ett dubbelriktat cykelstråk på Repslagargatan mellan Högbergsgatan och S:t Paulsgatan. Det kommer ge möjlighet för cykelpendlare att ta sig fram snabbt och säkert, utan att riskera att krocka med flanerande fönstershoppare.

Götgatan kommer dock inte att stängas av för cyklister. Man kommer att kunna cykla även på gågatsdelen, men cykeltrafiken där kan förväntas hålla ett något lugnare tempo. Den som har bråttom väljer snabbfilen på Repslagargatan.

Utöver detta kommer Götgatan att få en allmän uppfräschning och bättre gestaltning. Uteserveringarna flyttas ut en bit i gatan för bättre tillgänglighet. Deras utformning ska koordineras. Beläggningen föreslås bli mer varierad, som en "trasmatta" i olika gråskalor. Men detaljerna är inte spikade ännu, Trafikkontoret ska återkomma med ett förslag som nämnden sedan ska ta ställning till.

Förslag på "trasmattebeläggning".

Hela ärendet finns att läsa på stockholm.se.

Skatteverket sablar ner General

Att heta något som är en titel går inte för sig, tycker Skatteverket som avslagit en persons önskan att få heta General, berättar DN och SVT.

"Titlar är olämpliga som förnamn" var Skatteverkets motivering, med hänvisning till namnlagen.

Vilket gör mig nyfiken på vad Skatteverket ska göra av alla stackars Jarlar (3 610 st) och Caesrar (409 st) som vandrar runt på gatorna med olämpliga förnamn i form av titlar. Blir det tvångsbyte, tro? Bäva månde.

Skolboksförlag smutskastar välfärdsföretag

För ett par veckor sedan berättade Sveriges Radio att sponsrade läromedel blivit allt vanligare i skolan. I den efterföljande debatten var tonläget högt bland vänsterdebattörer. Aftonbladets ledarsida efterlyste statligt ansvar när "skolor inte längre har råd att köpa sakliga och allsidiga läromedel" (man anar likhetstecknet mellan "köpta läromedel" och "sakliga och allsidiga"). En Miljöpartist sade till SVT att sponsrade skolböcker "ofta är väldigt hårdvinklade, ja, rent av propaganda".

I diskussionen om läromedel kan man dessvärre inte utgå från att köpta böcker är så mycket bättre. I dag uppmärksammade DN:s ledarskribent Peter Wolodarski att Natur & Kulturs lärobok för högstadiet, Samhälle i dag, innehåller budskap om välfärdsföretag som är minst sagt häpnadsväckande. (Detta är förvisso ingen nyhet; folkpartisten Hans Åberg bloggade redan 2010.) Så här står det i boken:

"När det krävs besparingar vill politiker gärna minska kostnaderna för den offentliga sektorn. De kan besluta att privatisera verksamheten för att de tror att det blir billigare ... Det företag som lovar att utföra arbetet billigast får uppdraget ... Politikerna är nöjda och tycker de både har sparat och arbetat för konkurrens.
   Men när avtalet är slutet försvinner konkurrensen. För de gamla på ett äldreboende som fungerar dåligt finns det ingen möjlighet att plötsligt byta till ett annat ... Företagen vill utföra sina uppdrag så billigt som möligt eftersom de drivs för att skapa vinster. Det innebär att de försöker klara verksamheten med så få anställda som möjligt. Ju mer pengar som satsas på exempelvis ett äldreboende, desto bättre blir det ju för dem som bor där ... Men de företag som driver äldreboende har ju lovat att göra det till så lågt pris som möligt. Det drabbar alltså kunderna, i detta fall de äldre."

Detta illustreras med en satirteckning där en kostymklädd herre besöker ett äldreboende. "Jag representerar de nya ägarna!", säger han varpå en äldre dam svarar "Nåja, lite vanvård ska väl en gumma tåla!"

Budskapet i Natur & Kulturs lärobok kan inte missförstås: Privat drivna välfärdsföretag ägnar sig åt vanvård av gamla för att tjäna pengar. Ett häpnadsväckande budskap i en "saklig och allsidig" samhällskunskapsbok. Det finns inget vetenskapligt stöd för att ge den här bilden, det är bara politisk propaganda som Natur & Kultur ägnar sig åt.

Ovanstående text skrevs till bokens första upplaga, 2003. År 2008 kom en ny version. Där är texten förändrad. Där berättar man att upphandlingarna handlar om såväl pris som kvalitet.

"Ibland blir det väldigt bra och alla är nöjda. Ibland håller företag som fått uppdraget inte vad de lovade, folk blir missnöjda och säger att 'det var bättre förr' ... Ibland har företag tagit ut så hög vinst att pengarna inte räckt till för att göra arbetet så bra som företagen lovat i anbudet."

Fortfarande illustreras dock texten av vanvårds-satirteckningen. Och fortfarande är det underförstått att verksamheter som drivs i offentlig regi är bra och välfungerande, medan de som drivs privat är mer av ett lotteri. Ibland har man tur, ibland inte.

En objektiv bild av välfärdsföretag?

Jag inser att det är svårt att skriva helt objektiva texter. Men jag häpnar över att det finns skolor som faktiskt betalar för den här sortens politiserande skräp. Och jag häpnar över att Natur & Kultur låter boken finnas kvar på marknaden.

Låt mig ta en parallell: I mitten av augusti släppte Bonniers förlag Herman Lindqvists memoarbok Mitt i allt. Boken innehöll antydningar om att en viss person ska ha varit nazist. Journalisten Henrik Arnstad avslöjade att Lindqvist gjort våld på sanningen, och Bonniers drog tillbaka hela upplagan.

I en lärobok i samhällskunskap smutskastas hel bransch av välfärdsföretag. De påstås ägna sig åt vanvård för att göra stora vinster. Om förlaget hade någon ambition att ta ansvar för innehållet i sina böcker skulle hela upplagan naturligtvis återkallas på studs. Så har inte skett; jag har mejlat förlaget och frågat. Varken den nya eller den gamla upplagan är återkallade, och förlaget har ingen avsikt att ersätta de skolor som köpt in boken med uppdaterade läromedel (en revidering pågår, enligt förlaget).

För att kunna hänga med "måste man ha kunskap om samhällets struktur och de värderingar som vår demokrati vilar på" – så marknadsförs Samhälle i dag på Natur & Kulturs hemsida. Men de värderingar som förmedlas är den politiska vänsterns. Vår demokrati har en större bredd än så. Natur & Kultur borde skämmas!

Uppdatering: Lite vanvård måste väl de äldre kunna tåla, skriver SvD (4/10) som också följer upp med Mer om "vanvården av äldre" i skolan (6/10). KD-politikern Malin Appelgren skriver om vänsterpropaganda i skolböcker (18/10).