Med förhoppning om bättre lycka nästa gång

"Om Håkan Juholt hittar formen, och lyckas hålla sin yviga tunga i styr, så kanske Socialdemokraterna kan hoppas på lite rehabilitering i opinionen" skrev jag i slutet av december (se Socialdemokraterna: Med sikte på 2018?). Då var Håkan Juholt på julsemester, kanske i Mexiko.

I mitten av januari återvände han till rampljuset: utvilad, påläst och, enligt honom själv, "en bättre människa". Platsen för hans återkomst kunde knappast vara bättre vald: Folk och Försvars konferens i Sälen. Håkan Juholt har varit ledamot i riksdagens försvarsutskott sedan 1994 och är dess ordförande sedan 2010. Han har varit ledamot och ordförande för Försvarsberedningen och rådgivare i Försvarsdepartementet. Detta borde vara hans hemmaplan.

Håkan Juholt avgår.
Bild från TV4.

Ändå tog det inte lång tid innan Håkans Juholts yviga tunga än en gång slant. Regeringen har gjort upp med Sverigedemokraterna, påstod Juholt. Eftersom uppgörelsen gjordes innan valet 2010, dvs. innan Sverigedemokraterna kommit in i riksdagen, var Juholt påstående uppenbart befängt. "Trams och inkorrekt", som Folkpartiets Jan Björklund konstaterade.

Efter en lång rad av fadäser fick Socialdemokraterna uppenbarligen nog till slut. Det går inte att ha en partiledare vars tal folk inte lyssnar på för dess politiska innehåll utan för att de väntar sig ännu en blunder. Ett parti kan hanka sig fram med en partiledare som folk är arga på, provoceras av, tråkas ut av – men det kan inte ha en partiledare som folk skrattar åt.

Juholts avskedstal var kort och känslosamt. Han var påtagligt berörd och rösten darrade. I den situationen är det svårt att inte känna sympati med Håkan från Oskarshamn. Men hans beslut (eller vems beslut det nu var) var ofrånkomligt.

Behovet av en ny ledare för Socialdemokraterna är inte enbart en angelägenhet för det socialdemokratiska partiet. Svensk politik lider för närvarande av en påtaglig brist på effektiv opposition. Konsekvensen av det kan möjligen jämföras med bristen på konkurrens på en marknad: Mono- eller oligopolisterna förslappas, tappar skärpa och resultatet blir ett sämre utfall.

En sådan håglöshet tycker jag kan skönjas inom Alliansen. Detta kan naturligtvis delvis förklaras med att regeringen inte har majoritet i riksdagen. Men Socialdemokraternas haveri och det regeringsbärande partiets fenomenala opinionssiffror är en olycklig kombination. Moderaterna vill inte driva politik, och Socialdemokraterna kan inte. Därför finns det anledning för alla, oavsett politisk färg, att hoppas att Socialdemokraternas nästa partiledarval blir mer lyckat.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Håkan Juholt, Socialdemokraterna, politik, Moderaterna, Alliansen