2012-01-04

Frisinnade språkbrukare

Ett av dagens mest intressanta debattinlägg står författaren Bengt Ohlsson för. I en DN-artikel frågar han sig, om det går att vara kulturarbetare och samtidigt ha politiska sympatier åt höger.

Bengt Ohlsson ifrågasätter kulturarbetares slentrianmässiga avoghet gentemot borgerlighet, kapitalism och så vidare. "Jag blir irriterad", skriver Ohlsson, "när jag hör vänstermänniskor komma hem från USA och prata om hur feta och dumma och ignoranta amerikanerna är ... Hade de kommit hem från en resa i Burundi och utgjutit sig lika förklenande om de puckade infödingarna ... hade vi anmält dem för hets mot folkgrupp". Eftersom afrikanerna dessutom snart är lika feta som amerikanerna så får vänstern börja se upp med vilka invektiv de använder. Ohlssons inlägg är en nyttig påminnelse till oss alla om att vi ibland borde stanna upp och ifrågasätta vår världsbild.

För vidare spekulationer om varför vänstern dominerar i kultursfären hänvisar jag gärna till Adam Cwejmans blogg. Själv tänkte jag lämna just den frågan och i stället ägna mig åt ett metaresonemang kring ett ordval i Bengt Ohlssons artikel. Så här skriver han:
"Konstnären ska ... ha en skoj och annorlunda livsstil. Man ska vara lite frisinnad. Knulla runt en aning, unna sig ett glas eller kanske rent av jazzigare njutningsmedel, krisa i själen, klä sig knasigt."
För en folkpartist så påminner ordet frisinnad om Folkpartiets frikyrko- och nykterhetsfalang, som bildade eget parti på 1920-talet efter intern splittring mellan förespråkare och motståndare till alkoholförbudet. Sedermera slogs falangerna ihop till Folkpartiet, men benämningen frisinnad lever kvar och för inte direkt tankarna till någon som knullar runt och tar sig ett glas. Gjorde Bengt Ohlsson ett dåligt ordval? Borde han inte ha skrivit frigjord i stället? Det ordet används ju traditionellt som beskrivning av någon som är (sexuellt) normbrytande.

Folkpartist? Eller frigjord?

Nå, nu består ju inte världen enbart av frisinnade folkpartister. Enligt ordboken kan frisinnad också, mer allmänt, betyda "fri från fördomar". Den tolkningen ligger onekligen närmare ordets semantiska innebörd ("någon som har ett fritt sinne"). Med den innebörd som nog de flesta av 2010-talets läsare lägger i ordet frisinnad, så får man nog säga att Ohlssons användning är acceptabel. Även om frigjord vore ännu bättre.

Poängen med detta osammanhängande inlägg var nu inte att recensera Bengt Ohlssons kvaliteter som skribent, det vore förmätet. Däremot är det alltid intressant att fundera på ord och deras betydelse. Och att denna faktiskt titt som tätt förändras över tid. I min ordbok från 1991 står att suga betyder "dra in med hjälp av luft". En samtida ordbrukare skulle å andra sidan kunna påstå att en dammsugare suger, och därvid avse att den faktiskt inte alls gör det. Ett exempel bland många på att vårt förhållande till språket och orden onekligen är en smula frigjort.

3 kommentarer:

Ida sa...

Tack för en mycket trevlig och roande diskussion om språkbruk och ordval. Jag tycker nog inte att han skulle ha använt frigjord i sammanhanget - ifall ordet fortfarande främst syftar på någon som är sexuellt normbrytande då jag tror han avser något vidare med sin karaktärsbeskrivning. Och därmed undrar jag om vi kan vara frigjorda i förhållande till språket som du skriver sist, egentligen?
Denna diskussion bygger på min avsaknad av ordbok.

Fredrick sa...

Jag instämmer med Ida.
Ordet frisinnad står för något mer än sexual-liberalism/kulturradikalism.
Begreppet står för tankefrihet och mot genusideologi och pol. korrekta.

Jesper Svensson sa...

Intressant. Det verkar alltså som att frisinnad står för något mer än "fördomsfri" (utöver den "folkpartistiska" innebörden av ordet). Den som är frisinnad tänker fria och egna tankar, helt enkelt?

Men Ohlssons text handlar väl främst om någon som utmanar konventioner, dvs. bryter normer. Är då ändå inte frigjord bättre, i detta sammanhang? Eller är betydelseskillnaden mellan orden så liten att de är utbytbara?