Med anledning av de kommentarer som skrivits på mitt förra inlägg (se Stockholm behöver inte stelna) så vill jag göra en liten komplettering.
Som förespråkare för en mer visionär stadsbyggnad i Stockholm så framställs det ibland som att man i princip vill riva hela innerstan och bygga skyskrapor i stället. Jag har svårt att förstå var den uppfattningen kommer ifrån men kan möjligen tänka mig att det handlar om något så enkelt som att man stärks i sin egen åsikt om man demoniserar sin motståndare.
Min uppfattning (som för närvarande inte delas av mitt parti) är att Stockholm inte bör säga kategoriskt nej till alla höghusplaner. Det innebär förstås heller inte att vi ska säga ja till allt; däremot ska vi låta varje projekt prövas utifrån sina egna speciella förutsättningar. Om en plats är lämplig för ett hus som sticker ut - på höjden eller arkitektoniskt - så ska huset få byggas där. I annat fall så ska huset inte få byggas.
Jag tycker inte att Gamla stan ska rivas. Jag tycker inte att Kungsträdgården ska asfalteras. Men jag tycker heller inte att Stockholm ska möta framtiden med den benhårda inställningen att det enda som ska få titta upp ovanför takåsarna är ett och annat kyrktorn.
4 kommentarer:
Jag kunde inte ha sagt det bättre själv!
För att emellanåt vara så frän själv så börjar du nu framstå som lite snarstucken. Det är väl ingen av kommentarerna på ditt tidigare inlägg som beskyller dig för att vilja riva innerstan?
Jag själv skrev ju t.o.m. att jag förstod att det nog inte var så du menade. Även övriga kommentarer håller ju i princip med dig att stan måste få leva, men vill tillämpa ett slags försiktighetsprincip.
Bara för att alla inte ramlar av stolen över hur bra det är som du har framfört så behöver du ju inte skriva stora försvarstalet. Likadant var det ju nyss med Skatteverket inifrån, lite mothugg i 224 och ett försvarstal i 225. Då dessutom avrundat med ett "mittåt"; streck i debatten.
Vill du inte ha respons kan du ju skriva en vanlig dagbok i pappersform istället.
Klockrent!!
Silas - Det är tråkigt om jag framstår som snarstucken. Jag tycker nämligen inte att jag är det. Däremot finns det ibland, t.ex. på grund av vad som sagts i kommentarerna, anledning att förtydliga och komplettera tidigare blogginlägg (det du kallar "försvarstal").
När det gäller del 224-225 så kom många kommentarer att handla om huruvida min karriär på Skatteverket påverkas av att jag bloggar. Jag ville därför redogöra för min egen syn på min karriär, vilket jag gjorde i ett uppföljande inlägg.
När det gäller stadsbyggnadsdebatten så talade ett par kommentatorer om "60-talslådor" och "blek NYC-kopia". Med anledning av det ville jag förtydliga att en visionär stadsbyggnadspolitik inte behöver innebära att man återupprepar misstagen från 50- och 60-talen och heller inte att man vill släppa höghusbyggandet fritt. Jag vill inte tillskrivas åsikter som jag inte har.
Självklart räknar jag inte med att alla som läser håller med mig. Men lika självklart som jag tål - och uppskattar - mothugg så räknar jag med att de som kommenterar tål att jag replikerar.
Skicka en kommentar