"Inför en enhetligt momssats på kultur", skanderar tre goda liberaler idag på Svenska Dagbladets debattsida. Är opera finare än dataspel, frågar de sig?
Debattörernas indignation grundar sig i att opera, konserter, film och böcker har en momssats på 6 procent medan dansband och dataspel har en momssats på 25 procent. Detta är orimligt och orättvist, menar debattörerna. Kulturmomsen bygger på förlegade och felaktiga premisser.
Jag instämmer gärna i att skatteregler inte ska bygga på förlegade premisser. Men som momsare måste jag erkänna att ett rodnadens skimmer lägger sig över mitt ansikte när jag läser artikeln. Debattörernas momskunskaper är inte mycket att yvas över.
Den konstruerade konflikten mellan opera och dataspel är förvisso slagkraftig, men samtidigt resultatet av en grov förenkling. Debattörernas brösttoner klingar helt enkelt falskt. Kulturmomsreglerna kan beskyllas för mycket, men de gör inga värderingar av hur "fin" kulturen är. Däremot skiljer de på hur den tillgängliggörs och det är därför momsen på en cd-skiva är högre än på en konsertbiljett - oavsett om det handlar om opera eller BWO.
Nu var syftet med debattartikeln måhända inte att göra en vetenskaplig utredning av kulturmomsen. Men när man i en mening säger att "[d]e olika momssatserna skapar ... praktiska problem vad gäller gränsdragningen mellan olika kulturella uttryck, och strax därefter föreslår att det införs "en enhetlig momssats på kultur", ja då undrar jag om man förstår vad man gett sig in på.
Gränsdragningsfrågorna inom kulturmomsen kan vara lite kniviga. Men om man, såsom debattörerna, föreslår att åtgärda detta genom att i momsreglerna skilja mellan "kultur" och "icke kultur" - ja, då försöker man verkligen släcka en eld med bensin. Eller är det någon som anmäler sig frivilligt för att dra den gränsen?
4 kommentarer:
Fniss, fniss....
Påminner om ett påbud från tidigare Riksskatteveket för många år sen varuti golfspelare fick betala olika moms beroende på om dom stod still och slog på flera olika bollar på samma sätt ELLER om dom gick runt en bana och slog en och samma boll framför sig.
Hade nåt att göra med om man köpte en tjänst eller hyrde en tillgång.
Håhåjaja........
Vill minnas att den där debatten varit uppe tidigare och att det som stört dansbanden är att inträdet till danspalatset beskattas annorlunda än inträdet till Operan.
Anonym 15:39 - Ja, det är riktigt. Syftet med att gå på danspalatset anses inte i första hand vara att lyssna på musik utan att ägna sig åt sällskapsdans. Därför faller man utanför den lägre momssatsen. Vilket förstås kan uppfattas som märkligt, men någonstans ska ju gränsen dras.
jag anmäler mig som frivillig att å skatteverkets vägnar definiera kultur. inte för att jag vet var den objektiva gränsen mellan kultur och icke-kultur går, utan mer för att jag tror att det kan vara ett trevligt jobb.
Skicka en kommentar