Bohman och bordsplaceringen

Nedanstående text publicerades i senaste numret av Republikanska Föreningens tidskrift Reform, nr 1 2012. Tidskriften finns att läsa här.

”Carl Bildt är och förblir en ytterst okänslig, reaktionär och obildad politiker”, fräste Per Ahlmark från talarstolen på Folkpartiets riksmöte i mars. Den förre Folkpartiledarens ilska mot den förre Moderatledaren har en lång bakgrund, och eldades på av Bildts passivitet i förhållande till den ungerska regeringens nonchalans för mänskliga rättigheter.

Bildt är nu inte den ende Moderatledare som träffats av Ahlmarks giftpilar. I sina memoarer, Gör inga dumheter medan jag är död, återger han en episod från hösten 1976, när en borgerlig trepartiregering nyss installerat sig i Kanslihuset efter ett 44-årigt socialdemokratiskt maktinnehav.

Folkpartiet hade fått 11 procent i valet och var därmed regeringens minsta parti. Per Ahlmark skulle ändå bli vice statsminister, vilket gav dåvarande Moderatledaren Gösta Bohman bekymmer. Dock inte av politisk karaktär, som man skulle kunna tro. Nej, genom sin position skulle Ahlmark nämligen bli nummer två i hovets rangrulla, efter statsminister Torbjörn Fälldin. Ordningen i rullan avgör bland annat hur ”fin” placering man får vid hovets middagar. Bohman var besvärad.

Sitt fint!

”Jag vill gärna att du och jag byter plats på hovets ranglista”, bad Gösta Bohman sin statsrådskollega. Per Ahlmark skriver att han inte hade en aning om vad ”hovrullan” var för något, och förstås inte brydde sig det minsta om han var nummer två eller tre på den listan. Däremot kände han sig starkt generad å Bohmans vägnar: ”En vuxen karl som bryr sig om sådana här skitsaker: hur man sitter vid bordet eller i vilken ordning man vandrar in och ut på slottet. Och denna bagatell samma dag som vi gör oss redo att börja styra Sverige – efter 44 år!”

Per Ahlmark gick förstås högerledaren till mötes på den här punkten. Bohman ”såg så snäll och vädjande ut”, skriver Ahlmark. Efter det positiva beskedet blev Bohman ”överförtjust” och sprang genast iväg för att informera statsministern.

Gösta Bohman var vid detta tillfälle 65 år gammal. Han var nytillträdd som ekonomiminister, hade varit partiledare för Moderaterna i sex år och riksdagsledamot i arton. Ändå förödmjukade sig denna seniora och distingerade politiker inför sin nästan trettio år yngre kollega, för att få komma något lite närmare de kungliga huvudpersonerna vid hovets middagar.

”Jag har sett högt bildade personer mista sin mänskliga värdighet inför en kunglig person”, skrev Vilhelm Moberg i sin klassiker Därför är jag republikan. ”Kungadömet frammanar några av människans mest förödmjukande egenskaper: Begäret att stå i gunst hos de höga, ivern att få umgås med dem, den böjda ryggen inför överheten. Kungligheten får undersåtarna att förnedra sig själva.” När Per Ahlmark berättar om Gösta Bohmans bryderier så visar han att Vilhelm Moberg hade rätt.