Flerbarnsfamiljer inget samhällshot

Ska barnbidraget dras in för föräldrar som skaffar många barn? Det förslaget lanserades av FP-politikern Thomas Bäcklin på Newsmill i måndags ("Begränsa barnbidraget till fyra barn"). Bäcklins argument handlar bl.a. om att det är omoraliskt att ge bidrag till föräldrar som föder barn i en allt mer överbefolkad värld samt att det är kontraproduktivt mot arbetslinjen att ge incitament till stora barnfamiljer.

Artikeln innehåller tankegångar som måste bemötas, främst utifrån ett ideologiskt perspektiv. Därför skrev jag, tillsammans med FP-kollegorna Anne-Lie Elfvén, Daniel Forslund och Hanna Gerdes, en replik med rubriken "Dålig idé att skuldbelägga flerbarnsfamiljer".

Jag vill börja med att klarlägga att vi inte har något emot en debatt om barnbidraget i sig. Ska det finnas? Hur stort ska det vara? Ska det inkomstbeprövas? Ersättas med ett "barnskatteavdrag"? Men det var inte dessa frågor Thomas Bäcklin tog sikte på, utan på att dra en gräns mellan vad som är ett "rimligt" antal barn och vad som inte är det.

En sådan gränsdragning ska inte politiker ägna sig åt. Tankarna om att strypa barnbidraget efter ett visst antal barn framstår snarare som ett försök att skuldbelägga flerbarnsfamiljer, och peka ut dem som ovälkomna i samhället. Det är, enligt vår mening, inte liberal politik. En annan aspekt som gör att Bäcklins idé känns än mer obehaglig är att många av de familjer som har många barn är resurssvaga. Ett avskaffande av barnbidraget för flerbarnsfamiljer riskerar därför att slå hårt mot dem som faktiskt behöver det mest.

Jag tycker också det i sammanhanget kan vara värt att påpeka att Sverige inte står inför en överhängande överbefolkningsrisk. Födseltalen ligger på en nivå som väl understiger de 2,1 barn per kvinna som anses vara en gräns för att bibehålla befolkningsnivån. De barn som föds i Sverige behövs – oavsett om de råkar ha fler syskon än vad som är "rimligt".

Läs andra om barnbidrag, familjepolitik