Vänstern, vinsten och verkligheten

I Lars Ohlys och hans socialistanhangs värld blir allting mycket bättre om det sköts av den offentliga sektorn. Privata utförare är inte det minsta intresserade av att göra ett bra jobb, utan vill bara plocka ut så mycket vinst som möjligt, enligt deras retorik.

Vänstern missar förvisso en ganska fundamental aspekt, nämligen att det företag som tar ut så mycket vinst att man inte kan leverera den tjänst kunden beställt knappast lär få förnyat förtroende nästa gång tjänster ska köpas in. Företag som tillämpar en sådan affärsidé blir inte långlivade.

Men vi kan för ögonblicket bortse från den utvikningen. Sådana små omständigheter som verkligheten brukar ju vänstern ändå ha ett ganska avslappnat förhållande till; för dem är det slagord och dogmer som gäller.

I vintras skrev Lars Ohly, tillsammans med partikamraten Birgitta Sevefjord, att det är "dags att ta tillbaka det som är vårt". Vad han då avsåg var S:t Görans sjukhus (vilket landstinget förvisso redan äger; så var vi tillbaka till det där med verkligheten). Sjukvården på S:t Görans sjukhus drivs av ett privat bolag, Capio, som gör ett bra arbete – den som vill kan själv gå in och ta del av SKL:s kvalitetsjämförelser mellan olika sjukhus.

Dogmerna leder Lars Ohly genom verkligheten.

Ur patienternas perspektiv finns det alltså knappast något skäl att "ta tillbaka" sjukhuset. Inte ur skattebetalarnas heller, förvisso; enskilt drivna sjukhus kostar inte mer för skattebetalarna än landstingsdrivna. Men detta spelar nog mindre roll för Lars Ohly, slagordens och dogmernas man.

Nu kommer vänsterledaren, denna gång sekonderad av partikamraten Siv Holma, med ännu ett utspel. Vänstern hoppas kunna plocka billiga politiska poäng av den tragiska bussolyckan vid Slussen i lördags, och kräver således att all kollektivtrafik ska drivas av samhället. På de flesta platser i landet körs kollektivtrafiken av olika entreprenörer på uppdrag av länstrafikbolagen. I Stockholm är det SL som ger uppdragen och MTR, Keolis, Arriva med flera som kör tåg och bussar.

Kollektivtrafiken måste styras och kontrolleras av samhället, dundrar alltså Lars Ohly, vars verklighetsblick än en gång döljs av hans enkelspåriga dogmer. Kollektivtrafiken styrs nämligen, och kontrolleras, alldeles utomordentligt väl av samhället redan idag. Varje avtal med till exempel en bussentreprenör innehåller mängder av paragrafer och bilagor där det noggrant specificeras alltifrån hur bussarna ska vara utformade, vilken säkerhetsutrustning de ska ha, miljöspecifikationer, kvalitets- och verksamhetsutveckling, personalens kompetens, hur allting ska följas upp och så vidare och så vidare.

Vad som ytterligare komprometterar Vänsterpartiets slagordsretorik är förstås den lilla omständighet att samtidigt som en så stor del av busstrafiken i Sverige utförs av enskilda företag, så är buss ett av de säkraste sätten att färdas på i trafiken (år 2009 dog t.ex. noll bussresenärer i trafikolyckor).

Lars Ohlys slutkläm, att "en fungerande kollektivtrafik drivs bäst av samhället, eftersom resenären kommer före profiten", blir därmed ett rejält slag i luften. Kollektivtrafiken fungerar bra. Den skulle kunna fungera bättre. Men att enbart lasta de olika entreprenörerna för det kan bara den göra, som går genom livet med ett par rejäla skygglappar för ögonen.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Lars Ohly, Birgitta Sevefjord, Siv Holma, sjukvård, kollektivtrafik, entreprenörer, vinst, skygglappar, socialism