En av kungahusets hårdast arbetande pr-filialer finns på Svenska Dagbladets ledarredaktion. Där tas varje chans att dra en lans för monarkin. Idag med utgångspunkt från filmen The King's Speech, där Colin Firth gestaltar den svårt stammande hertigen av York, som på grund av sin brors abdikation tvingas axla kungarollen. Han övervann sitt handikapp och blev en uppskattad monark.
Men hade det någon betydelse att han var kung? Hade en president kunnat fungerat lika väl som enande symbol för nationen? Ledarskribenten Per Gudmundson tycks tveksam. Han ser monarkin som "en demokratins hörnsten" och menar därutöver att "det finns goda grunder att peka ut monarkin som förklaring till demokratisk stabilitet". Hänvisar till exemplet Spanien där "monarkin ledde landet ut ur fascismens mörker".
Samvariationen mellan demokrati och monarkistiska traditioner kan förstås diskuteras. Frågan är till vilken nytta. För samtidigt som man konstaterar att Spanien leddes ur fascismen av monarkin så måste man konstatera att både Portugal och Grekland leddes ur sina diktaturer av republikanska revolutioner. Och medan man hyllar diverse monarker som enande symboler så måste man också erkänna att sådana som De Gaulle, Kekkonen och Mandela iklätt sina presidentroller med viss värdighet.
Visst. Det monarkistiska systemet kan avla fram statschefer som gör ett bra jobb och verkar enande. Men det kan också republiker. Skillnaden är att i republiken är det folket som bestämmer, i monarkin är det slumpen.
3 kommentarer:
Men det är stor skillnad på en republik och en monarki, de går inte att jämföra på det sätt som republikaner gärna gör. En president är inte samma sak som en vald kung och en kung är inte samma sak som en president som ärvt sin position. Vi väljer inte domare, generaler, generaldirektörer eller landshövdingar i Sverige, så varför ska vi då välja en statschef? Inte ens statsråden är folkvalda i vårt land, de är valda av statsministern. Riksdagen kan dessutom avsätta kung eller tronföljare (som den gjorde med Carl Philip). Det är visserligen en mer utdragen process än ett avsättande av ett statsråd, men precis lika möjlig.
Det viktiga för mig är att statschefen utses i demokratisk ordning, inte genom arv. Det behöver inte vara ett direkt val, man kan också tänka sig att riksdagen väljer statschef.
Fast riksdagen har ju röstat för den nuvarande ordningen med ärftlig monarki, dessutom har den valt Victoria till kronprinsessa. Så jag tycker det finns fog för att säga att statschefen har utsetts i demokratisk ordning.
Skicka en kommentar