Varför vill de rödgröna inte ge kvinnliga entreprenörer chansen?

Man behöver inte vara Marie Curie för att räkna ut att en grundläggande förutsättning för att kvinnor ska rekryteras till styrelsearbete och företagsledande positioner är att det finns kvinnor som har erfarenhet av att starta och driva företag. Ändå envisas vänsterpartierna med driva en politik som är rent kontraproduktiv när det gäller företagande inom sektorer där kvinnor traditionellt är starkt etablerade, skriver jag idag i en debattartikel på Politikerbloggen.

Den politiska vänstern har varit bra på att exploatera jämställdhetsbegreppet, men när det gäller att få fart på jämställdheten i näringslivet sätter deras ideologiska skygglappar stopp. För de rödgröna är företagsamhet inom välfärdssektorn ett stort tabu, ett tabu som slår hårt mot de många kvinnor som är verksamma i den sektorn. Bristen på alternativa arbetsgivare gör det svårt att höja sin lön genom att byta jobb. Och bristen på aktörer gör det svårt för duktiga entreprenörer att starta framgångsrika företag i välfärdsbranschen.

Men när Claes Borgström, Socialdemokraternas jämställdhetstalesperson, slår på stora trumman och anklagar regeringen för att strunta i jämställdheten så ekar det väldigt tomt när det gäller egna förslag för jämställdheten. Ja, förutom gammal skåpmat om ökade statsbidrag till kommuner och landsting (när det i själva verket är offentliga arbetsgivares monopol på välfärdsarbeten som är en stor del av problemet).

Jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (FP) sammanfattar det hela ganska bra i en replik på Borgströms debattinlägg:

"För de rödgröna handlar inte jämställdhet om vad de vill göra, utan snarare om vad som ska bort. Listan är lång; avskaffad jämställdhetsbonus, stopp för skattesänkningar för låginkomsttagare, avskaffat rut-avdrag och fortsatt inlåsning i offentlig sektor för typiskt kvinnodominerande jobb."

Socialdemokraterna och Claes Borgström borde kasta sina ideologiska skygglappar och försöka se på saken med lite nya ögon. Kanske börja med att läsa gårdagens Metro. Där står det att andelen kvinnliga vd:ar ökat med 60 procent de senaste fem åren, mycket tack vare att Alliansen öppnat för privata alternativ inom vårdsektorn.

Runt 80 procent av företagen inom den privata vård- och omsorgssektorn drivs av kvinnor eller har en kvinna som vd, visar statistik från Svenskt Näringsliv. Metroartikeln berättar om Catharina Tavakolinia, som började som undersköterska och nu är vd för ett företag som driver fem äldreboenden. Hade Catharina Tavakolinia och hennes kvinnliga vd-kollegor fått chansen om de rödgröna fått bestämma? Vad kommer hända med alla kvinnliga vd:ar inom rut-branschen när skatteavdraget tas bort? Och på vilket sätt förbättras jämställdheten av att man slår undan benen för kvinnliga entreprenörer? Om svar anhålles.